1. Kristdemokratiska utgångspunkter för skattepolitiken
Kristdemokratisk ekonomisk politik tar utifrån förvaltarskapstanken sin utgångspunkt i en social och ekologisk marknadsekonomi och eftersträvar utveckling och stabilitet i samhällsekonomin. En väl fungerande marknadsekonomi bygger på ett samhälle med en grundläggande etisk samsyn och förutsätter stabila spelregler. Marknadsekonomins civilrättsliga grundval är frivilliga, ofta informella, avtal mellan självständiga aktörer. Hederlighet och personligt ansvarstagande är viktiga fundament. Detta underlättar ekonomins funktionssätt genom att det sänker transaktionskostnaderna och därmed leder till ökad effektivitet i ekonomin.
Marknadsekonomin är i sig inte tillräcklig för att skapa det goda samhället. Den måste bygga på förvaltarskapets principer. Den kristna förvaltarskapstanken betonar människans personliga och kollektiva ansvar för sig själv, sina medmänniskor, efterkommande generationer samt den fysiska livsmiljön. Marknadsekonomin måste styras av ett ekologiskt ansvarstagande. Det måste också avspegla sig i skattepolitiken.
En fri marknadsekonomi kan aldrig av sig själv skapa en acceptabel inkomstfördelning. Därför är det nödvändigt att utveckla system såväl inom ett land som mellan länder för att åstadkomma resursöverföringar för att skapa solidaritet och en jämnare inkomstfördelning. Skattepolitiken är ett viktigt instrument för detta.
En målsättning för kristdemokratisk ekonomisk politik är att skapa förutsättningar för nya jobb och en långsiktigt hållbar ekonomisk utveckling. Skatternas omfattning och utformning måste stödja en sådan utveckling. En ökad sysselsättning är en förutsättning för att minska det resursslöseri som den alltför höga arbetslösheten innebär. Dessutom förstärker det skatteunderlaget och minskar de offentliga utgifterna. Därmed skapas ökade möjligheter att förstärka välfärden, vård, social omsorg och åstadkomma en rättvis fördelning.
Ett gott samhälle byggs utifrån en marknadsekonomi baserad på etiska principer och styrd av sociala och ekologiska hänsyn. KdS eftersträvar en ekologisk och social marknadsekonomi, vilket får konsekvenser för den skattepolitik vi vill föra.
2. Skatternas inverkan på ekonomin 2.1 Skatters samhällsekonomiska verkningar
Både teoretiskt och empiriskt kan exempel ges på hur skatter snedvrider resursanvändningen och minskar effektiviteten i ekonomin. Hur skadliga skatterna är för tillväxten beror på hur de tas ut och för vilka ändamål de används. Skatter kan konstrueras så att de ger olika stora effekter på skattebetalarnas beteende. Ju större det totala skatteuttaget är desto svårare blir det att undvika att använda skatter med snedvridande effekter.
Ett centralt begrepp i skattedebatten är de s.k. skattekilarna. Innebörden av detta begrepp är att skatter driver in ''kilar'' mellan den ersättning som en part betalar en annan part för en vara eller tjänst och vad den andra parten får ut. Exempelvis är arbetsgivarens kostnad för en arbetsinsats 2,5 gånger högre än den lön arbetstagaren får ut netto. Det konsumenten betalar i butiken för en vara överstiger väsentligt den summa säljaren får. Beskattningen av sparande leder till att ersättningen efter skatt ofta understiger det belopp som tänkbara sparare vill ha för att skjuta upp konsumtion. Resultatet av detta blir att en inte oväsentlig del utbyte av varor och tjänster inte kommer till stånd trots att de skulle vara till gagn för såväl de inblandade parterna som samhällsekonomin i stort. Det innebär en välfärdsförlust om inte användningen av de skattemedel som tas in har fördelar som uppväger dessa nackdelar.
Tillväxtproblemen under 1970-talet, som bland annat förklarades av felaktigt utformade skattesystem, ledde till att flera skattereformer genomfördes under 80-talet inom OECD-området i syfte att förbättra resursanvändningen. Så skedde även i Sverige -- först i mindre skala 1983 och 1984 och sedan i och med den stora skattereformen 1990. Två uttalade ambitioner med skattereformen 1990 var att främja arbete och sparande.
2.2 Den svenska utvecklingen
Sverige har fortfarande ett av världens högsta skattetryck. Historiskt sett har det höga svenska skattetrycket, och utformningen av skattesystemet, lett till svag produktivitetsutveckling, blygsamt nyföretagande och lågt intresse att satsa riskvilligt kapital i svenska företag. Skattereformen, tillsammans med en rad strategiska skattesänkningar som genomfördes under fyrklöverregeringen, förbättrade situationen för företagande och sparande. De massiva skattehöjningar som den socialdemokratiska regeringen i rask takt drivit igenom efter valet går dock i rakt motsatt riktning.
Expansionen av de offentliga utgifterna under de senaste decennierna krävde ett högt och stigande skattetryck. De höga marginalskatterna minskade arbetsutbud och sparande. Företagsbeskattningen motverkade i viktiga avseenden dynamik och utveckling i näringslivet.
Kombinationen av en internationell högkonjunktur och devalveringspolitiken i början av 1980-talet gav ett felaktigt intryck av att de ekonomiska problemen var lösta. Under den långvariga högkonjunkturen på 1980-talet borde finanspolitiken varit stark och statens finanser uppvisat stora överskott. Så var ej fallet. I själva verket kan man uttrycka det som att Sverige hade en ''dold'' arbetslöshet som var betydligt högre än den redovisade. Avregleringen av kreditmarknaden före skattereformen i kombination med en redan hög inflation ledde till ett drivhusklimat där det blev lönsammare att låna än att spara. Den förda politiken medförde en extremt hög privat konsumtion på konstlad väg. På kort sikt dolde den obalanserna i de offentliga finanserna och de höga skatternas skadliga inverkan på samhällsekonomin genom bland annat onormalt stora momsintäkter.
Dessa skevheter ledde till en kraftigt minskad produktion, vilket också medfört en stigande arbetslöshet. Den offentliga sektorns utgifter på grund av arbetslösheten har ökat samtidigt som inkomsterna minskat. Underskottet i den offentliga sektorn har ökat kraftigt.
3. Mål för en kristdemokratisk skattepolitik
Skattepolitikens huvuduppgift är att finansiera offentlig verksamhet. Utifrån de i avsnitt 1 redovisade kristdemokratiska utgångspunkterna för skattepolitiken är den också ett viktigt instrument för att uppnå mål som full sysselsättning, stabil och uthållig tillväxt, rättvis fördelningspolitik, god miljö och hushållning med naturresurser. Skattepolitik får inte bara vara att på ett enkelt sätt tillföra statskassan inkomster, utan den måste vila på en ideologisk helhetssyn. Samtidigt måste skatterna ha en utformning som gör att de får en bred acceptans och inte leder till skatteundandragande och bristande skattemoral. Skattesystemet måste också vara utformat så att dess negativa effekter på samhällsekonomin blir så små som möjligt.
3.1 Förebygg målkonflikter
Vid utformningen av skattepolitiken kan olika målkonflikter uppstå. Exempelvis kan en skattesänkning för företag te sig orättvis om man samtidigt höjer t.ex. bensinskatten, som ju även ska betalas av hushåll med lägre inkomster. Då är det viktigt att ha ett mer långsiktigt perspektiv och fråga sig om inte skattesänkningen för företagen i sin tur kan medföra ökade investeringar och att nya jobb tillkommer, vilket i sin tur genererar nya skatteinkomster och minskade kostnader för arbetslöshet, vilket på längre sikt innebär att utrymme skapas att sänka det totala skattetrycket.
En annan vanlig målkonflikt vid utformningen av skattesystemet är å ena sidan kravet på en rättvis beskattning och å andra sidan kravet på enkelhet, likformighet och begriplighet. Inte minst vid utformningen av företagsbeskattningen har rättvisekrav visat sig innebära att lagstiftningen kan bli svårbegriplig och komplicerad att tillämpa. Ett högt skattetryck i kombination med krångliga regler riskerar att urgröpa förtroendet för skattesystemet och urholkar därmed också skattemoralen.
En viktig uppgift för kristdemokratisk skattepolitik är att verka för ett skattesystem som så långt som möjligt är långsiktigt stabilt, är någorlunda enkelt, främjar en god ekonomisk utveckling och därmed minskar målkonflikter och en urholkad skattemoral.
3.2 Successivt sänkt skattetryck
Det svenska skattetrycket måste långsiktigt sänkas. Skatterna får dock inte sänkas så att det rubbar den samhällsekonomiska balansen eller leder till problem med finansieringen av en god utbildning, vård och omsorg. Skattetrycket bör inte överstiga 50 % av BNP och på längre sikt måste skatterna sänkas under denna nivå. I samband med en skatteväxling där skatter på arbete växlas mot skatter på energi, miljöfarliga utsläpp och ändliga naturresurser kan successivt krympande miljöskattebaser på ett naturligt sätt bidra till en sänkning av skattetrycket.
3.3 Skatt för fler jobb i småföretagen
De nya jobben måste skapas i den privata sektorn. Utrymmet för produktivitetsförbättringar och strukturrationaliseringar i de stora företagen innebär att man i dessa företag samtidigt kan öka produktionen och minska antalet anställda. Under den senaste tioårsperioden minskade antalet anställda i storindustrin med 19 % medan småindustrin ökade antalet anställda med 11 %.
Ett gynnsamt klimat för små- och nyföretagande är därför av största vikt i kampen mot den höga arbetslösheten och för sanering av statsfinanserna. De svenska småföretagen sysselsätter ca 1,4 miljoner människor, vilket utgör drygt 60 % av alla sysselsatta i det privata näringslivet. Sju av tio nya jobb i näringslivet har tillkommit i företag med mindre än 200 anställda under de senaste 10 åren.
Arbetet för att ur skattesynpunkt jämställa enskild näringsverksamhet/handelsbolag med aktiebolag måste fortsätta. Kvittningsrätt mot inkomst av tjänst för nystartade enskilda näringsverksamheter under de fem första åren bör återinföras. Fåmansbolagsbeskattningen bör ses över för att undersöka om en rimlig balanspunkt kan hittas mellan önskan om att skapa ett gott företagsklimat och kravet att till varje pris eliminera möjligheter att omvandla högre beskattade förvärvsinkomster till lägre beskattade kapitalinkomster.
Skattesystemet måste utformas så att avkastningen på riskvilligt kapital i företag inte beskattas hårdare än annan kapitalavkastning. Kristdemokraterna menar därför att dubbelbeskattningen på avkastning på aktier måste avvecklas precis som skett i nästan samtliga övriga OECD- länder. Den lindring av dubbelbeskattningen som genomfördes under föregående mandatperiod bör återinföras. Fr.o.m. 1 januari 1996 återställes hälften och fr.o.m. 1 januari 1997 fullt ut. Sverige kan inte långsiktigt ha en väsentligt högre beskattning än den omvärld vi konkurrerar med.
Innovationer tas inte tillräckligt väl om hand i Sverige. I flera konkurrentländer stödjer staten utvecklingen av nya idéer. Varken enskilda innovatörers verksamhet eller den forskning som sker inom företagen ges nödvändig stimulans. Patent som skulle kunna tas tillvara av den svenska industrin exporteras till andra länder. Förutom ett allmänt bra investerings- och företagsklimat måste ytterligare åtgärder vidtas som främjar kommersialisering av innovationer i Sverige. Av avgörande betydelse är att innovatörer och exploatörer kopplas ihop. Royalty på patenterade uppfinningar bör vara skattefri i två år -- det skulle höja innovationstakten, snabbare omsätta innovationer på marknaden och minska incitamenten att placera royaltyinkomster utomlands.
3.4 Fler jobb i den privata tjänstesektorn
Arbetet är viktigt för människans möjlighet att utveckla sin identitet. Även om arbetet har ett egenvärde innebär det inte att avsaknaden av ett arbete påverkar det absoluta och unika människovärdet.
Alla arbeten som utförs i samhället är värdefulla, och bidrar till det gemensamma samhällsbyggandet, oavsett om de utförs i industriproduktion, inom vård och omsorg, i privata tjänstesektorn, i den ideella sektorn eller i det egna hushållet. Olika företagsformer -- enskilda företag, aktiebolag, ekonomiska föreningar/kooperativ -- bör stimuleras för att främja en mångfald i näringslivet.
Varje år utförs mer än 2,7 miljoner heltidsjobb i den informella sektorn, vilket är mer än i hela det privata näringslivet och obetydligt mindre än i hela den formella ekonomin. Ca 45 % av allt arbete som utförs i Sverige utförs i hemmen. Ett viktigt område för ekonomisk politik är därför att skapa goda förutsättningar även i den informella sektorn. Detta är förmodligen en sektor där den sedan årtionden förda politiken och skattesystemets utformning motverkat och hämmat ekonomisk tillväxt och därmed utvecklingen av välfärden. Följden har blivit stora välfärdsförluster genom förlorade möjligheter till arbetsdelning och specialisering, såväl inom den informella sektorn som mellan den formella och informella ekonomin. De totalt ca 6 miljoner arbeten som ska utföras fördelas så att även de som arbetar lång tid i den formella ekonomin måste behålla sina arbetsuppgifter i den informella ekonomin. Medan allt fler blir arbetslösa ökar samtidigt arbetsbördan för andra. Detta har bland annat hämmat jämställdheten genom att det kvinnliga dubbelarbetet försvårat karriär i den formella ekonomin. Nationalräkenskaperna bör utformas så att den informella ekonomin värderas på ett ekonomiskt korrekt sätt. Därigenom skapas möjligheter för den ekonomiska politiken att hantera hela ekonomin.
Under de senaste två decennierna har en halv miljon arbetstillfällen försvunnit i den privata sektorn, medan 600 000 nya jobb tillkommit i den offentliga sektorn. Med ett av världens högsta skattetryck i kombination med enorma underskott i de offentliga finanserna, är utrymmet mycket begränsat för fler arbetstillfällen inom den offentliga sektorn. Det kan dock finnas anledning att omfördela resurser och därmed arbetstillfällen inom denna sektor. De nya jobben måste istället komma i den privata sektorn. Industrisektorn sysselsätter idag endast ca 1/5 av arbetskraften. Produktivitets- och effektivitetshöjningar inom industrin gör att även om efterfrågan på svenska varor ökar kommer inte sysselsättningen att öka i samma utsträckning. Därför måste de flesta nya arbetstillfällena skapas i den privata tjänstesektorn. En långsiktig och ambitiös satsning på utbildning, kompetensutveckling och forskning är nödvändig för att främja tillväxten av kvalificerad tjänsteproduktion.
De nuvarande mycket höga skattekilarna på arbete (drygt 60 %) främjar inte nya jobb. För att t.ex. kunna betala en hantverkare för en dags arbete så att han/hon får ut samma inkomst som man själv har, måste man arbeta två och en halv dag. En sänkning av arbetsgivaravgifterna i kombination med en höjning av skatter på miljöfarliga utsläpp, avfall och energi skulle förbättra situationen. En lägre skatt på tjänster kan också övervägas för att underlätta tillkomsten av arbetstillfällen inom tjänstesektorn. Skattesystemet begränsar hushållens möjligheter att köpa hushållstjänster, vilket är ett stort samhällsekonomiskt problem som bör åtgärdas.
Hushållssektorn utgör en del av den privata tjänstesektorn. Idag är marknaden för den typ av tjänster som går att utföra i egen-regi i stort sett utplånad. Detta beror självfallet till största delen på de höga skattekilarna. Hushållen har helt enkelt inte råd att köpa dessa tjänster på den reguljära marknaden. Ett införande av en så kallad ungdomsskattsedel skulle kortsiktigt kunna skapa många ungdomsjobb inom hushållssektorn. Förslagsvis skulle ungdomar upp till 25 år få möjlighet att starta egna företag med en speciell skattsedel som berättigar till betydligt lägre arbetsgivar/egenavgifter på de utförda hushållstjänsterna. Tjänsterna skulle dessutom vara momsbefriade. Med hushållstjänster menas t.ex. bilvård, trädgårdsarbete, löpande hushållsarbete och enklare fastighetsunderhåll. 25-årsgränsen innebär att incitamenten till utbildning inte minskar och förhindrar dessutom risken för att ungdomar fastnar i denna typ av skattesubventionerat arbete en längre tid.
3.5 Skatteväxling för miljön
Miljön förorenas utan att den som orsakar det får stå för de verkliga kostnaderna. Miljöproblemen har alltmer övergått från punktutsläpp till diffus miljöpåverkan förorsakad av konsumtions- och livsstilsmönster samt utsläpp till luft, mark och vatten genom ett stort antal små källor. En förändring kan inte ske utan medverkan från många enskilda människor. Det förutsätter att incitament skapas som påverkar enskildas beteende. Ekonomiska styrmedel är ett sådant verksamt medel.
Även om Sverige internationellt sett har en relativt sträng miljölagstiftning finns det fortfarande mycket kvar att göra på miljöområdet. En effektiv miljöpolitik kan förvisso innebära problem på kort sikt för vissa branscher, men kan samtidigt medföra att nya marknader öppnas och sysselsättning skapas inom andra branscher.
Beskattningen bör omfördelas inom ramen för nuvarande skattetryck, från arbetskraft till miljöbelastande utsläpp, begränsade naturresurser och energi. Det är dags för en ny skattereform med en omfattande skatteväxling med sänkta skatter på arbete, exempelvis arbetsgivaravgifter, och samtidigt höjda skatter på t.ex. koldioxid, kväveoxid, svaveldioxid, avfall m.m. Detta skulle skapa motiv och incitament för en miljövänligare produktion och konsumtion.
Utrymmet för en skatteväxling kan mot bakgrund av internationella studier uppskattas till minst 20--30 miljarder kronor. Det motsvarar en sänkning av arbetsgivaravgifterna med 4--5 procentenheter eller slopande av tjänstemomsen.
De nya jobben måste skapas främst i den privata tjänstesektorn och i andra framtidssektorer. En sådan sektor är miljön. Här finns möjligheter till en mångfald olika arbeten. Arbetstillfällen kopplade till kretsloppssamhället kan växa fram, som t.ex. återvinningsindustri, ny och småskalig energiteknik med inhemska och förnybara energikällor. Den internationella marknaden för olika former av miljöteknik växer också snabbt.
Erfarenheter från så gott som samtliga övriga marknader visar att det är mycket sällan företag blir framgångsrika internationellt med produkter som inte först producerats för hemmamarknaden. En skatteväxling -- och i övrigt effektiv miljöpolitik -- skulle bidra till en utveckling av miljö- och energiteknik i Sverige som skulle skapa förutsättningar för att svenska företag ska kunna nå internationella framgångar inom miljöområdet, och därmed skapa nya arbetstillfällen i Sverige.
En reform i denna storleksordning kräver en bred parlamentarisk uppslutning. Det är nödvändigt för att skapa den långsiktighet och förutsägbarhet som såväl företag som privatpersoner har rätt att kräva för att få tid för anpassning. Särskilda regler och övergångsperioder kan vara nödvändiga bland annat för svensk basindustri. Vi hälsar därför med tillfredsställelse regeringens besked att den utredning om en ökad miljörelatering av skattesystemet som Kristdemokraterna i regeringsställning aktivt medverkat till kommer att fortsätta sitt arbete.
Sverige bör i olika internationella organ -- EU, OECD, FN etc -- verka för att skattesystemen får en miljöprofil genom exempelvis skatteväxling från arbete till miljöbelastning.
Under budgetåret 1995/96 inleds enligt Kristdemokraternas förslag en skatteväxling. Arbetsgivaravgifterna minskar med 1,5 procent fr.o.m. 1 januari 1996 och en nettodeponiskatt (avfallsskatt) införs fr.o.m. 1 juli 1995, med den skattesats som avfallsutredningen föreslagit.
4. Skatt på arbete 4.1 Inkomstskatter
Inkomstskattesystemet ska ha en maximal marginalskatt på ca 50 %. Den statliga skatten ska därför uppgå till 20 %. Den av höstriksdagen beslutade höjningen till 25 % bör snarast återtas. I stället bör systemet med ett slopat grundavdrag vid den statliga beskattningen återinföras, vilket inte höjer marginalskatten. Att redan fyra år efter århundradets skattereform, i vilken en av huvuduppgifterna var att komma ifrån de höga marginalskatterna, åter slå in på denna väg är skadligt för samhällsekonomin och minskar trovärdigheten för att breda uppgörelser i riksdagen efterlevs.
Det stora fördelningspolitiska problemet i skattesystemet är de relativt höga kommunalskatterna i kombination med hög beskattning av boende samt varor och tjänster. Ett effektivt och rättvist skatteutjämningssystem ska finnas som ekonomiskt utjämnar skillnaderna i struktur och skattekraft mellan olika kommuner. Principen om kommunernas självstyrelse är central, varför åtgärder som kommunala skattestopp avvisas.
4.2 Egenavgifter
Egenavgifter bör användas för att finansiera delar av exempelvis sjuk- och arbetslöshetsförsäkring. Det är dock av stor betydelse att effekterna ur fördelningspolitisk synvinkel belyses av det samlade uttaget av kommunalskatt, statlig skatt och egenavgifter. De mycket kraftiga höjningar av egenavgifter som den socialdemokratiska regeringen föreslagit fram till 1998 innebär också att kommunernas skattebaser krymper och kommunerna tappar i storleksordningen 8,5 miljarder i minskade kommunalskatter, beroende på att egenavgifterna är avdragsgilla. Även dessa effekter måste beaktas vid höjning av egenavgifterna. Kristdemokraterna avvisar en procentenhet av den föreslagna egenavgiftshöjningen. Detta innebär att kommunsektorns skatteintäkter ökar med ca 3 miljarder kronor jämfört med regeringens förslag.
4.3 Arbetsgivaravgifter
Höjningen av arbetsgivaravgiften med 1,5 procent för att finansiera Sveriges medlemsavgift i EU avvisas. Den höjda löneskatten tillsammans med tidigare skattehöjningar som den socialdemokratiska regeringen drivit igenom innebär att skatteuttaget ökar med drygt 50 miljarder, varav hela 30 miljarder utgör höjda skatter på arbete.
För oss kristdemokrater är det alldeles uppenbart att detta kommer att få skadliga och hämmande effekter på den ekonomiska utvecklingen. Den svenska konkurrenskraften försämras, de höjda skatterna på arbete försvårar framväxten av nya jobb, inte minst inom småföretagen och i den mycket priskänsliga privata tjänstesektorn. De ekonomiska fördelarna med EU-medlemskapet balanseras effektivt bort. Resultatet blir att de svenska statsfinanserna totalt sett försämras på grund av den uteblivna tillväxten och de därmed oförändrade eller krympande skattebaserna. Detta i sin tur ökar kraven på ytterligare besparingar i statens budget.
I samband med en skatteväxling, med höjd skatt på energi, miljöfarliga utsläpp och ändliga naturresurser, bör arbetsgivaravgifterna successivt sänkas. Lägre nivåer på arbetsgivaravgiften bör även kunna tillämpas för att stimulera tillkomsten av arbete i den privata hushållssektorn, exempelvis genom införandet av en s.k. ungdomsskattsedel (se avsnitt 3.4).
5. Kapitalskatter 5.1 Förmögenhetsskatt
En förmögenhetsskatt ska tas ut på den nuvarande nivån, d.v.s. 1,5 % på förmögenheter som överstiger 800 000 kr. Utformningen av förmögenhetsskatten bör ta hänsyn till antalet individer i hushållet så att hänsyn tas till make/barn vid beskattningen. Regeringen bör återkomma med förslag i detta avseende. Arbetande kapital i företag ska vara förmögenhetsskattebefriat.
5.2 Arvs- och gåvoskatt
Arvs- och gåvoskattereglerna bör bibehållas på de nivåer som fastställdes under fyrklöverregeringen. En översyn bör dock ske i syfte att underlätta generationsskiften i familjeföretag.
5.3 Fastighetsskatt
På sikt bör delar av fastighetsskatten successivt ''växlas'' mot en kommunal fastighetsavgift för att täcka kostnader för brandförsvar, gator och annan kommunal service som är direkt kopplad till fastigheten. Den del av fastighetsskatten som inte växlas bör omformas till en schablonintäkt i inkomstslaget kapital inom ramen för nuvarande skatteuttag. Fördelen med detta är att ev. förändringar i kapitalbeskattningen då direkt får genomslag på såväl denna schablonintäkt som på de ränteavdrag som får göras för bland annat fastighetslån. I Fastighetsbeskattningsutredningen (SOU 1993:57 och 1994:57) finns förslag om hur en sådan beskattning skulle kunna ordnas.
Den höjning av fastighetsskatten från 1,5 till 1,7 % som en riksdagsmajoritet ställt sig bakom under hösten avvisas. Vidare avvisas förslagen om höjd skatt på jordbruks- och skogsfastigheter. Kostnaderna för EU-medlemskapet ska inte ensidigt belasta en särskild näring.
6. Företagsbeskattning
Bolagsskatten bör uppgå till 30 %. Skattemässig neutralitet mellan olika företagsformer ska upprätthållas. Det finns anledning att fortsätta arbetet med att ur skattesynpunkt likställa enskild näringsverksamhet med aktiebolag.
Skattesystemet måste utformas så att avkastningen på riskvilligt kapital i företag inte beskattas hårdare än annan kapitalavkastning. Kristdemokraterna menar därför att dubbelbeskattningen på avkastning på aktier måste avvecklas, precis som skett i nästan samtliga övriga OECD- länder. Den lindring av dubbelbeskattningen som genomfördes under föregående mandatperiod bör återinföras. Sverige kan inte långsiktigt ha en väsentligt högre beskattning än den omvärld vi konkurrerar med.
Fåmansbolagsbeskattningen bör ses över i syfte att skapa bättre förutsättningar för företagande och nyföretagande. Kvittningsrätt för underskott i nystartad enskild näringsverksamhet mot inkomst av tjänst under de 5 första åren måste återinföras.
Royaltyinkomster för patent bör skattebefrias under de 2 första åren.
Kristdemokraterna vill även slopa de sociala avgifter som tas ut på de anställdas vinstandelar i företagen.
7. Mervärdesskatt
När det gäller mervärdesskattereglerna måste dessa anpassas efter EU:s regelverk. Vi har dock inom dessa ramar utrymme att utforma ett eget system.
Målsättningen på medellång sikt bör vara att momsen differentieras i två nivåer, 25 % och 12 %. Den lägre nivån ska i ett första steg omfatta tjänster, kultur, övernattningar, persontransporter, tidningar och böcker samt livsmedel. Övriga varor bör beläggas med full moms.
Några områden har idag ingen eller reducerad moms t.ex. spel och dobbel och dagstidningar.
En moms på dessa områden bör införas.
Ideella föreningar som bedriver verksamhet, typ second hand-försäljning, och där överskottet går till välgörande ändamål och ideell verksamhet ska vara momsbefriade.
8. Övrigt
Punktskatter
Punktskatter på alkohol, tobak, bensin etc ska höjas minst i takt med inflationen i enlighet med det beslut som togs under förra mandatperioden.
Miljö- och energiskatter
I samband med en skatteväxling där skatten på arbete sänks bör skatten på energi, miljöfarliga utsläpp och ändliga naturresurser höjas. Se vidare i avsnitt 3.5.
Avdrag för gåvor till ideella föreningar
Regeringen bör återkomma med förslag angående avdragsrätt för gåvor till ideella föreningar.
Effektivare skatteindrivning
Kristdemokraterna föreslår att resurser anslås på justitiedepartementets område för att öka skatteindrivningen. Dessa åtgärder har erfarenhetsmässigt hög lönsamhet. Varje satsad krona ger ca 10 kronor i ökade inkomster. För budgetåret 1995/96 räknar vi med att få in 0,5 miljarder i ökade skatteintäkter och netto 3 miljarder uppnås 1998. Enbart när det gäller redovisning av mervärdesskatt beräknas undanhållandet uppgå till minst 20 miljarder kronor.
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen antar de mål och riktlinjer för skattepolitiken som anförts i motionen,
2. att riksdagen beslutar återinföra den rätt till kvittning av underskott i näringsverksamhet mot inkomst av tjänst som gällde fram till den 1 januari 1995,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en översyn av fåmansbolagsbeskattningen,
4. att riksdagen hos regeringen begär förslag om avvecklad dubbelbeskattning på avkastning på aktier i enlighet med vad i motionen anförts,
5. att riksdagen hos regeringen begär förslag om att göra royalty på patenterade uppfinningar skattefria under två år i enlighet med vad i motionen anförts,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om lägre skatt på tjänster,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att införa en så kallad ungdomsskattsedel,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en skatteväxling för miljön,
9. att riksdagen beslutar avskaffa den allmänna löneavgiften på 1,5 %,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att införa en nettodeponiskatt,
11. att riksdagen beslutar att högsta skattesats för statlig inkomstskatt sänks till 20 % samt att grundavdraget slopas vid den statliga inkomstbeskattningen fr.o.m. den 1 januari 1996,
12. att riksdagen i enlighet med vad i motionen anförts beslutar avvisa en procentenhets höjning av den föreslagna egenavgiftshöjningen, m1
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en översyn av arvs- och gåvoskattereglerna i syfte att underlätta generationsskiften i familjeföretag,
14. att riksdagen i enlighet med vad i motionen anförts beslutar att växla delar av fastighetsskatten mot en kommunal fastighetsavgift,2
15. att riksdagen beslutar sänka fastighetsskatten till 1,5 procent,
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om den höjda fastighetsskatten på jord- och skogsbruk,
17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om slopade sociala avgifter på anställdas vinstandelar i företagen,1
18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om breddad momsbas på spel, dobbel och tidningar,
19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att ideella föreningar som bedriver verksamhet av typ second hand-försäljning, där överskottet går till välgörande ändamål skall vara momsbefriade,
20. att riksdagen i enlighet med vad i motionen anförts beslutar om en effektivare skatteindrivning för att öka skatteintäkterna med netto 3 miljarder kronor t.o.m. 1998.
Stockholm den 25 januari 1995 Alf Svensson (kds) Michael Stjernström (kds) Göran Hägglund (kds) Inger Davidson (kds) Mats Odell (kds) Rose-Marie Frebran (kds) Chatrine Pålsson (kds)
1 Yrkandena 12,17 hänvisade till SfU. 2 Yrkande 14 hänvisat till FiU.