Med den besvärliga ekonomiska situation som många kommuner idag befinner sig i och i det organisatoriska förändringsarbete som pågår har allt fler kommuner valt att överlåta ansvaret för bl a många av sina idrottsanläggningar på föreningslivet.
Detta har inte alltid enbart varit av ekonomiska skäl utan också för att ta tillvara den kunskap och det engagemang som finns hos föreningslivet.
Det har också blivit allt vanligare att kommunerna överlåter även själva uppförandet av nya anläggningar på föreningarna för att sedan ekonomiskt bidra till drift- och underhållskostnader. Istället för att sedan föreningen hyr av kommunen hyr kommunen av föreningen. Det kan bl a gälla för verksamhet som skolan bedriver.
Principiellt kan sägas att föreningarna på detta sätt på ideell basis bedriver kommunal verksamhet på uppdrag.
För föreningarna innebär detta naturligtvis en betydande utökning av verksamheten samtidigt som det ställer högre krav på ekonomisk stabilitet. För kommunerna som ofta ställt upp med borgen för lån på anläggningen är det närmast ett villkor.
Eftersom kommunerna för det mesta minskar sina ekonomiska åtaganden i samband med att en förening tar över en anläggning måste föreningen öka sina åtaganden i motsvarande grad. Ofta sker det genom ideellt arbete från medlemmarnas sida.
Allt kan dock inte finansieras genom frivilliga arbetsinsatser och inom ramen för det som är föreningens egentliga verksamhet.
Många föreningar försöker därför öka sina inkomster genom att vid sidan av det som föreningen normalt sysslar med, driva olika former av inkomstgivande aktiviteter.
Vad slags inkomstbringande verksamhet föreningen får bedriva i egen regi för att omfattas av den skattebefrielse som gäller för ideella föreningar begränsas dock starkt av de beskattningsregler som skattemyndigheterna tillämpar.
Om en idrottsförening driver en kiosk eller servering i anslutning till sin anläggning accepterar i regel skattemyndigheten detta som en del av föreningens normala verksamhet,förutsatt att man bara håller öppet när det samtidigt pågår någon form av idrottsverksamhet i anläggningen.
Hårdraget kan man dessutom säga att det bara gäller när föreningen bedriver egen idrottsverksamhet. Om man har uthyrt till en skola eller en annan förening ingår ju detta inte i föreningens ordinarie verksamhet och skall därför inte omfattas av skattebefrielsen.
Om en ishockeyförening driver en affär för försäljning av idrottsutrustning för att få inkomster att täcka kostnaderna för idrottsanläggningen godtas det i regel inte som en del av den ideella verksamheten även om affären sköts av oavlönade medlemmar.
I takt med att föreningslivet övertar och driver allt flera av de anläggningar som förut skötts av kommunen accentueras problemet med de nuvarande skattereglerna. Det kan utifrån samhällets utgångspunkt inte finnas någon fördel med att ideella föreningar tvingas bilda aktiebolag eller annan företagsform för att kunna finansiera allmännyttiga fritidsanläggningar åt kommunerna.
Ur skatteinkomstsynpunkt är det fråga om ett nollsummespel där det inkomstbortfall som skatten för med sig för föreningen istället måste fyllas ut med högre kommunala bidrag.
En förening som genom sina aktiviteter får en större inkomst än man behöver för sin verksamhet eller för sin anläggning kommer genom sina överskott att bygga upp ett eget kapital. Med de regler som numera gäller för beskattning av kapitalinkomster kommer föreningen på det sättet ändå att få betala skatt för pengar som man inte använder och därmed kan sägas inte ha något exakt samband med föreningens ordinarie verksamhet.
Om man skall kunna förvänta sig att ideella föreningar även i framtiden skall kunna svara för driften av allmännyttiga anläggningar i kommunerna behövs, som framgår, ett klarläggande och en eventull ändring av de nuvarande skattereglerna.
Att det måste finnas en gräns mellan vad som är att anse som ideell föreningsverksamhet och vad som är att betrakta som ren affärsverksamhet är självklart. Var den gränsen skall sättas behöver dock ses över.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en översyn av nuvarande skatteregler för ideella föreningar.
Stockholm den 25 januari 1995 Roland Larsson (c)