med anledning av prop. 1994/95:122 Finansiering av medlemskap i EU
I propositionen föreslås en allmän löneavgift för
finansiering av medlemskap i EU. Löneavgiften skall tas ut
med 1,5 % på löneinkomst och inkomst av annan
förvärvsverksamhet.
I en tidigare proposition, prop 1994/95:40 Budgeteffekter
av Sveriges medlemskap i Europeiska unionen, har
regeringen redovisat principer för finansiering av avgiften
till EU:s budget. Centerpartiet yrkade i en motion avslag på
de principer som där föreslogs om finansiering, nämligen att
öronmärka skatter och avgifter för detta ändamål.
Centerpartiet hade inget att erinra mot principen om att
finansieringen inte får leda till ökat upplåningsbehov samt
att statens administrativa kostnader ej bör öka.
Eftersom Centerpartiet förordar en annan finansiering än
den av regeringen föreslagna vill vi rekapitulera vilka
åtgärder vi föreslagit för att stärka de offentliga finanserna.
Det ekonomiska saneringsprogram som Centern förordar
innebär en förstärkning av statsfinanserna med drygt 40
miljarder kronor vid full effekt utöver de 81 miljarder som
riksdagen tidigare ställt sig bakom. Vårt förslag innebär en
sammantagen budgetförstärkning på ca 123 miljarder
kronor.
Förslaget är en precisering och utökning av de 20
ytterligare miljarder som aviserats i
kompletteringspropositionen 1994.
Centern anser att det framförhandlade avtalet skall
utnyttjas fullt ut. I vårt förslag om ytterligare
budgetförstärkningar av de offentliga finanserna inryms
kostnaderna för EU-medlemsavgiften utan att någon
öronmärkning sker. Därutöver inryms, i vårt förslag, även en
bibehållen hög ambition inom t ex regional-,
arbetsmarknads-, och miljöpolitiken där EU-avtalets
möjligheter till olika stöd används fullt ut.
I förevarande proposition redogörs för avgiftens belastning
på statsbudgeten. Den bestående belastningen beräknas till
20 miljarder kronor. För 1995 bedöms denna till knappt 16
miljarder kronor. Finansieringen skall ske genom
utgiftsbegränsningar och inkomstförstärkningar. Regeringen
aviserar, som ett led i finansieringen, att statens utgifter kan
minskas med ca 6 miljarder kronor. Denna utgiftsminskning
skall ske på de områden där medel utbetalas från
gemenskapsbudgeten. Exempel på områden är bistånd,
forskning, regionalpolitik och miljöområdet. Som ett led i
finansieringen genom ökat skatteuttag föreslås en allmän
löneavgift som beräknas ge 5,4 miljarder kronor i
budgetförstärkning. Återstående 8,6 miljarder kronor
återkommer regeringen med i 1995 års budgetproposition.
I ett pressmeddelande från Finansdepartementet anges nya
fastighetsskatter bl a på industrilokaler, jordbruksfastigheter
och skogsbruk. Vi vill i detta sammanhang påpeka att detta är
skattepålagor på arbetande kapital. Att införa dylika skatter
skulle på ett olyckligt sätt dämpa investeringsbenägenheten.
Det har sedan länge funnits en bred politisk enighet om att
slopa skatten på arbetande kapital. Med regeringens
aviserade förslag om särskilda fastighetsskatter återinförs
skatten på arbetande kapital.
I propositionen anförs vidare att skatteåtgärderna så långt
möjligt koncentreras till sektorer eller aktiviteter som gynnas
av ett medlemskap och att detta bör tas ut på produktionen, i
första hand där skattesubjektet utgörs av företag. Regeringen
anför att de skattehöjningar som väljs i så liten utsträckning
som möjligt skall leda till välfärdsförluster. Från Centerns
sida har vi inte eftersträvat EU-medlemskap för att
åstadkomma välfärdsförluster utan tvärtom för att vinna
välfärdsvinster.
Regeringen återinför ett system där skatteintäkter
öronmärks för vissa utgifter. Riksdagen har för länge sedan
frångått ett sådant system och vi ser ingen anledning att
återinföra det.
När det gäller förslag om att göra neddragningar inom de
områden där medel utbetalas från EUs budget anser vi att
detta har udden riktad mot främst de regioner som röstat nej
till EU-medlemskap. Sänkt ambitionsnivå inom miljö- och
regionalpolitiskt stöd leder till att Sverige tackar nej till EU-
stöd i miljardklassen. Därvidlag höjer regeringen medvetet
Sveriges nettobidrag till EU.
Det är en nationell angelägenhet att lyssna på dem som
röstat nej. Valresultatet visar tydligt att det är människor som
bor utanför de mest tätbefolkade regionerna som framför allt
röstat nej.
Centern såg i regeringsställning till att det
framförhandlade avtalet kunde användas som en hävstång i
regionalpolitiken. Nu får människor i de regioner som haft
stark nej-övervikt veta att våra möjligheter vid medlemskap
inte skall utnyttjas. Istället för regional utveckling inför
regeringen regional avveckling. De personer som har en
nyckelroll eller speciell kompetens ombeds att flytta. Detta
är på ett övertydligt sätt att låta grupper och landsdelar med
nej-övervikt betala största delen av avgiften.
Nedprioriteringar inom miljö- och regionalpolitiken är
förödande för de områden som idag hotas av minskad
produktion och vikande sysselsättning. Inte minst gäller
detta för jordbruket i norra Sverige och i skogs- och
mellanbygdsområdena samt för småskaligt och extensivt
jordbruk. Med de skattepålagor som regeringen aviserar
motsvarar detta skatteökningar inom jordbruksområdet på
47 % (1,4 miljarder kronor). Lantbruket svarar för 0,3 % av
inkomstskatteunderlaget men får stå för 7 % av EU-avgiften.
Inom EU kan inte det svenska jordbruket kompensera sig för
dessa kostnadshöjningar. Vår konkurrenskraft gentemot
övriga EU-länder urholkas därmed. Detta har inte varit
avsikten med ett EU-medlemskap.
Vissa nedjusteringar föreslås inom forskningsområdet.
Satsningar på utbildning och forskning är en
grundförutsättning för att stärka näringslivets
konkurrenskraft, skapa nya jobb och trygga välfärden.
Därför är det viktigt att utnyttja dessa möjligheter fullt ut.
Regeringens ambition att krympa detta utrymme och dra in
pengar från forskningsändamål hotar göra Sverige till ett
land vars internationella konkurrenskraft inte blir inom den
teknik- och kunskapsintensiva industriproduktionen, utan
istället inom den arbetskraftsintensiva produktionen.
Regeringen tycks anse att Sveriges internationella
konkurrenskraft skall vara gentemot låglöneländer.
Regeringens förslag att införa en allmän löneavgift är
synnerligen olämplig. Socialdemokraterna går tvärs emot
den politik de säger sig vilja föra. Istället för arbetslinjen
väljer man att brandskatta arbete. Enligt beräkning motsvarar
denna höjning ca 30 000 jobb om utrymmet används för
nyanställningar.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen avslår proposition 1994/95:122 om
finansiering av medlemskap i EU.
Stockholm den 5 november 1994
Per-Ola Eriksson (c)
Rolf Kenneryd (c)
Ingrid Skeppstedt (c)
Karin Starrin (c)
Roland Larsson (c)
Eskil Erlandsson (c)
Kjell Ericsson (c)
Rigmor Ahlstedt (c)
Agne Hansson (c)