Problemen för mindre företag att erhålla krediter i bank är
allmänt omvittnade. Till stor del beror detta på den låga
soliditeten, d.v.s. andelen eget riskbärande kapital inom
småföretagssektorn. Effekten är uteblivna investeringar med
minskad sysselsättning som följd, vilket avspeglas i den
ekonomiska tillväxttakten.
Samtidigt har ett osedvanligt stort antal företag gått i
konkurs under de senaste åren. Även om antalet för
närvarande är sjunkande var antalet konkurser 1994 omkring
15 000. Siffran skall jämföras med genomsnittliga 5 000
konkurser per år. Även detta kan till stor del förklaras av att
en alltför stor andel av de mindre företagen relativt sett är
finansiellt svaga. Deras motståndskraft mot förluster är låg,
särskilt under lågkonjunktur. Detta leder till sämre trygghet
för anställda, ökad arbetslöshet och en generell
värdeförstöring av investeringar som gjorts i de företag som
drabbats.
Soliditeten i de mindre företagen är betydligt lägre än i
företag med fler än 200 anställda. I genomsnitt ligger den
mellan 20 och 25 procent beroende på storlek och bransch
jämfört med drygt 30 procent för de större företagen, enligt
en undersökning som presenterades av näringsdepartementet
i juni 1994. För att mindre företag skall nå upp till samma
nivå som de större krävs ett kapitaltillskott på 100 miljarder
kronor.
Ett av flera bidrag till debatten som presenterats är en
skattestimulans för privatpersoner som är villiga att satsa
riskkapital i onoterade företag. En sådan har också utretts av
den borgerliga regeringen under 1993. Uppdraget var
emellertid mycket försiktigt utformat, varför förslaget
utsattes för kritik av remissinstanserna. Vid den aktuella
tidpunkten pågick även en diskussion om en omläggning av
företagsbeskattningen. Regeringen valde då att inte
prioritera frågan.
Angelägenhetsgraden av en lösning på företagens
finansieringsproblem är nu ännu större. Den
socialdemokratiska regeringen har därför i sin
budgetproposition angivit att ett riskkapitalavdrag skall
övervägas. Vid dessa överväganden bör ett bredare
angreppssätt väljas än när frågan senast var aktuell.
Ett förslag till utformning skulle kunna vara följande:
Avdraget bör avse köp av nyemitterade aktier i onoterade
företag. Aktierna måste behållas i fem år. Därefter betalas
reavinst som vanligt. Anskaffningsvärdet skall vara det som
betalats för aktien. Ett avdragstak bör sättas vid 500 000
kronor. Det är också den ungefärliga nivå som gäller i
Storbritannien (40 000 pund).Avdraget bör få göras mot
inkomst av kapital och underskott får dras av mot inkomst
av tjänst.Vid försäljning inom fem år bör reduktionen
avräknas vid beskattningen.Alla typer av företag bör dock
inte omfattas av avdragsmöjligheten. Fastighetsbolag,
förvaltningsbolag, bolag med mer än 50 procent fast
egendom bland tillgångarna bör undantas liksom finansbolag
m.fl.Någon begränsning till industri- eller industrinära
företag bör däremot inte göras. Även tjänsteföretag har
numera ett betydande kapitalbehov. Medlemskapet i EU,
framväxten av helt nya tjänster samt
informationsteknologins landvinningar medför vidare att
tjänsteföretag nu snabbt internationaliseras. Det är även
bland dessa den största sysselsättningspotentialen finns.
Därtill kommer att dessa företag p.g.a. bristande formella
säkerheter har störst problem att erhålla krediter från bl.a.
banker. Ett större eget kapital ökar dessa möjligheter.
När det gäller kretsen avdragsberättigade investerare bör
även makar få avdrag för investeringar i egna och varandras
bolag. Detta är särskilt angeläget i samband med att
aktiekapitalet i omkring 220 000 aktiebolag skall höjas från
50 000 till minst 100 000 kronor före utgången av 1997.
Oavsett enkel- eller dubbelbeskattning av företagens
vinster är avdraget lika angeläget. Det är det relativa
förhållandet mellan investeringar i olika företag som är
avgörande. Utan särskild stimulans som kompenserar den
högre risken i ett onoterat företag saknas anledning, enligt
mångas bedömning, att investera i dessa.
Förebilden för riskkapitalavdraget är det brittiska Business
Expansion Scheme som infördes 1984. Avdragsmöjligheten
har förnyats så sent som förra året under namnet Enterprise
Investment System. Avdraget är nu 20 procent, men med
skattefri reavinst. Skattefriheten motiveras av investerares
problem att avyttra aktier i onoterade företag. Avdraget för
direktinvesteringar har kompletterats med avdrag för
investeringar som görs via riskkapitalfonder, venture capital
trusts.
Skälet till att avdrag i Storbritannien inte får göras mot
högsta marginalskatt 40 procent är att det då skulle kunna
användas för att minska en tillfälligt hög inkomst.
Investeringar i fastighets- eller finansbolag omfattas inte
av EIS. Sådana investeringar medförde att systemet tidigare
i viss mån råkade i vanrykte. Det har därför när det förnyats
dessa undantag, vilket för övrigt är i enlighet med den
ursprungliga omfattningen.
I samband med att ett riskkapitalavdrag diskuterats och
utretts tidigare har även avdrag för indirekta investeringar
varit aktuellt. Ett avdrag för direkta investeringar bör införas
omgående. Även utformningen av ett indirekt avdrag bör
skyndsamt utredas för att kunna införas senare under 1995.
Ett riskkapitalavdrag löser inte ensamt småföretagens
riskkapitalproblem. Viktigare än vad själva beloppen kan
antyda är däremot att de i sin tur ger hävstångseffekter vad
avser möjligheten att låna. Effekten bör bli särskilt stor på
mindre orter där företagens säkerheter för krediter är sämre
i nya företag och i mindre tillväxtföretag inom både industri-
och tjänstesektor.
Den statsfinansiella kostnaden på kort sikt är
förhållandevis blygsam. Ett effektivt bidrag skulle minska
skatteinkomsterna från dem som utnyttjar det med omkring
300--500 miljoner kronor. Inkomsterna för staten i form av
olika skatteintäkter och minskade bidrag är svårare att
uppskatta.
Störst betydelse har ett avdrag sannolikt för företag på
mindre orter utanför storstäderna. Där känner ofta människor
företagaren eller företaget och är villiga att investera lokalt
om de ges en ekonomisk stimulans därtill i form av en med
staten delad risk.
Det är därför ytterst angeläget att det av regeringen nu
övervägda riskkapitalavdraget införs.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att utreda hur ett riskkapitalavdrag för
privatpersoner kan utformas.
Stockholm den 24 januari 1995
Kenth Skårvik (fp)
Inga Berggren (m)
Marianne Andersson (c)
Bengt Harding Olson (fp)
Michael Stjernström (kds)
Sten Svensson (m)
Rune Backlund (c)