Målet för utbyggnaden av barnomsorgen till full
behovstäckning är formellt sett redan nått genom gällande
barnomsorgslag. I många kommuner saknas dock ännu
möjligheter att uppfylla detta mål. Huvudorsaken är de
mycket höga kostnader som en fullt utbyggd barnomsorg
medför.
Barnomsorgen är en verksamhet för vilken det finns ett
starkt engagemang från föräldrarnas sida. Föräldrar kräver
hög kvalitet i verksamheten vid den förskola där barnet
tillbringar en stor del av dagen. Det är därför naturligt att
förskoleverksamheten organiseras så att olika familjers olika
behov och önskemål kan tillgodoses. Detta gäller såväl
kommunala som fristående förskolor. Under senaste
decenniet har antalet fristående förskolor ökat. En stor del av
dessa är kooperativ, drivna av föräldrarna själva men med
visst kommunalt stöd. Den snabba tillväxten har delvis varit
en följd av initiativ från familjer som på grund av platsbrist
hållits utanför den kommunala barnomsorgen och delvis
varit ett resultat av ett aktivt intresse för förskolor med en
viss typ av pedagogisk inriktning (t.ex. Montessori-,
Walldorf-, ansvars- och ''Liten-lär''- pedagogik).
De fristående förskolorna har som regel erhållit betydligt
lägre kommunalt bidrag per barn än vad motsvarande
kommunala förskolor fått. Kostnaderna har kunnat hållas
nere genom att föräldrarna själva utfört vissa arbetsuppgifter
vid sin förskola, t.ex. skött den dagliga städningen, tvättat,
storstädat på helger, svarat för inköp av dagligvaror, hjälpt
till med matlagning, öppnat och stängt lokalen eller svarat
för frukost och en lässtund i de fall endast ett fåtal barn varit
närvarande under första och sista timmen under dagen. Det
är också vanligt att föräldrarna vid dessa förskolor aktivt
deltager i den pedagogiska planeringen av verksamheten
tillsammans med personalen.
De ekonomiska fördelarna med föräldraaktiva förskolor är
uppenbara. Men det är egentligen andra fördelar som är den
verkliga anledningen till att föräldraaktivitet bör eftersträvas.
Föräldrarna är delaktiga och kan själva påverka
utformningen av verksamheten. Föräldrarna får en bra
kontakt med andra familjer, andra familjers barn och med
personalen vid det gemensamma dagiset. Föräldragruppen
vid en sådan förskola utgör också en viktig del av samhällets
sociala skyddsnät. Man hjälper varandra när problem uppstår
i någon familj. Barnen känner varandra inte bara som
dagiskamrater utan också som barn i olika familjer. Barnen
får en vidgad, naturlig vuxenkontakt.
För invandrarfamiljer innebär en föräldraaktiv förskola en
bra inkörsport till det svenska samhället med direkt kontakt
med en grupp svenska föräldrar. En föräldraaktiv förskola
erbjuder också på ett naturligt sätt de fördelar som kontakter
med familjer från andra kulturer innebär; från glädjen att få
uppleva annorlunda matkultur till det berikande i att möta
andra kulturers syn på barn och barnuppfostran.
När nu barnomsorgen skall byggas ut till full
behovstäckning och kommunerna fördelar anslag per barn
och efter behov enligt generella resursfördelningsmodeller
så kommer de föräldradrivna förskolorna att kunna
tillgodogöra sig föräldrainsatserna i form av lägre avgifter
eller taxor. Genom att det egna arbetet vid en fristående
förskola inte beskattas blir avgiftssänkningen avsevärd.
Det har ofta, och med en viss rätt, påpekats att de
fristående föräldraaktiva förskolorna är socialt
snedrekryterande. Fördelen med den pedagogiska
mångfalden och föräldraengagemang i barnomsorgen bör stå
öppen för alla. Det är därför viktigt att även förskolor som
drivs i kommunal regi kan bli föräldraaktiva på samma
villkor som föräldrakooperativ i egen regi. Det finns för
närvarande två hinder för detta:
1. Skattelagstiftningen gör det inte möjligt att låta föräldrar
som utför arbete vid ''sin'' kommunala förskola
tillgodoräkna sig den ekonomiska vinsten av egna insatser
utan att denna beskattas (en taxesänkning beskattas som
förmån eller inkomst av arbete).
2. Alla föräldrar som önskar utnyttja möjligheten att
deltaga i förskoleverksamheten kan inte göra detta (t.ex. på
grund av svårigheter att omfördela tiden på den ordinarie
arbetsplatsen i form av flextid eller annat).
Det första problemet kan endast lösas genom en ändring i
skattelagstiftningen. Lagen bör ändras så att det blir fullt
möjligt även för kommunala förskolor att vara föräldraaktiva
utan att föräldrarnas arbete skall beskattas.
Det andra problemet löses förmodligen i de flesta fall
genom omfördelning av arbetsuppgifterna inom
föräldragrupperna. Föräldrarnas arbetsinsatser inskränker
sig ofta till ca 20--30 timmar per termin, varvid vissa
arbetsuppgifter ligger koncentrerade, t.ex. i form av
reparations- och städhelger två gånger per termin. Flertalet
uppgifter utförs på kvällstid (t.ex. städning). Det bör dock
ordnas möjligheter så att föräldrar, som har stora svårigheter
att deltaga i föräldraaktivitet av speciella skäl, kan beredas
möjlighet genom särskilda stödåtgärder. Det är i
sammanhanget värt att notera att ett bortfall i inkomst på
grund av ledighet från det ordinarie arbetet för någon timmes
aktivitet på förskolan kompenseras mer än väl genom den
taxesänkning som arbetet medför om bara
skattelagstiftningen ändras i enlighet med motionens förslag.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om ändring i gällande lagstiftning i syfte
att skapa likvärdiga möjligheter för föräldraaktivitet vid
kommunala förskolor och vid fristående förskolor.
Stockholm den 25 januari 1995
Gunnar Goude (mp)
Kia Andreasson (mp)
Gudrun Lindvall (mp)
Bodil Francke Ohlsson (mp)
Barbro Johansson (mp)
Ewa Larsson (mp)
Annika Nordgren (mp)
Yvonne Ruwaida (mp)