Motion till riksdagen
1994/95:Sk325
av Eva Björne (m)

Förslaget till fastighetsskatt och skogsnäringen


Under 1995 kommer skogsindustrins nettoexportvärde att
uppgå till ca 80 miljarder kronor. Massmedia förmedlar
uppgifter om skogsindustrins gynnsamma konjunktur. Trots
detta betyder en fastighetsskatt om 0,5 procent av
taxeringsvärdet att många skogsägare är djupt oroade.
Skogsbruk bedrivs med ett mycket långt tidsperspektiv. En
nysatt planta behöver i Norrland runt 100 år och mera innan
den är mogen att avverkas. Ju längre mot norr och ju närmare
fjällkedjan man kommer, desto längre tid behöver skogen
innan den växt färdigt. Fastighetsskatten och även den
tilltänkta miljöavgiften skall tas ut varje år. Det innebär att
träden i övre Norrlands inland skall bära en årlig skatt i 100--
140 år.
Fastighetsskatten blir en speciellt tung börda för
skogsbrukarna i Norrland. De år en skogsfastighet visar noll
eller underskott i resultat finns risker för förtidsavverkning
av skog samt neddragning på kostnaderna för skogsvård och
frivillig naturvård.
Skogsindustrins storlek är direkt beroende av
skogstillväxtens storlek, att det finns höga virkesförråd. Den
föreslagna skatten kan ge allvarliga långtidseffekter på
Sveriges ekonomi.
Den svenska timmerstocken är när den når fabriken den
jämförelsevis klart dyraste i världen. Ytterligare kostnader
skulle avsevärt försämra konkurrenskraften mot timmer från
Ryssland och Tyskland. Dessutom ökar det industrins
benägenhet att investera utomlands.
I konkurrentländerna erhåller skogsbruket statsbidrag i
storleksordningen 10--50 kronor per kubikmeter. Svenskt
skogsbruk klarar sig utan statsbidrag men skulle få stora
problem om det drabbades av en fastighetsskatt.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att dra tillbaka förslaget om
fastighetsskatt på skogsmark.

Stockholm den 24 januari 1995

Eva Björne (m)