Regeringen har föreslagit att en särskild fastighetsskatt på 0,5 procent av skogsbruksvärdet införs för att finansiera medlemskapet i EU. Den nu föreslagna fastighetsskatten motsvarar vid en schablonmässig beräkning 5 procent av bruttointäkterna från skogsbruket. Regeringen avser att återkomma till riksdagen med ett slutgiltigt förslag under vårriksdagen.
Vid en första anblick kan en särskild skatt på 0,5 procent av skogsbruksvärdet verka harmlös, men det är ganska stora summor det handlar om totalt. De svenska skogsägarna äger i medeltal ca 50 hektar skog. Om skogen är taxerad till 16 000 kronor per hektar innebär det att den genomsnittliga skogsägaren skall betala runt 4 000 kronor år efter år.
Den föreslagna skatten är orättvis. Den har tydlig karaktär av straffskatt. Den står inte heller i överensstämmelse med regeringens egna intentioner. I propositionen ''Finansiering av medlemskap i EU'' (1994/95:122) står det bl.a. följande:
En strävan är att skatteåtgärderna så långt möjligt koncentreras till sektorer som är bidragsmottagare från EU eller till aktiviteter som i andra avseenden kan anses gynnas av ett medlemskap.
Skogsbruket är ingen bidragstagare. Skogsbruket gynnas inte heller i andra avseenden särskilt av ett medlemskap. Skogsnäringen har samma för- och nackdelar som det övriga näringslivet har. Därför är det inte rimligt att straffbeskatta en näring som regeringen uppenbarligen nu tänker göra.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen avslår regeringens förslag att införa fastighetsskatt på skogsbruksvärdet.
Stockholm den 24 januari 1995 Ulf Melin (m)