Genom skattereformen ersattes den tidigare
schablonbeskattningen av villor och fritidshus med
fastighetsskatt. Skatten uppgick till 1,2 procent av
taxeringsvärdet under åren 1991 och 1992 och till 1,5
procent fr.o.m. 1993.
Skattereformen innebär en mycket kraftig ökning av
boendekostnaderna för villaägarna, främst genom minskat
värde på ränteavdragen. Till detta skall läggas bl.a.
effekterna av den allmänna fastighetstaxeringen och
sjunkande bostadssubventioner, ökad moms på
uppvärmning, kommunala taxor och avgifter samt extremt
hög realränta.
Resultatet av de sammanlagda stora kostnadshöjningarna
för villaägarna låter sig bl.a. avläsas i ett kraftigt ökat antal
småhusförsäljningar samt ett kraftigt prisfall på
småhusmarknaden. Detta har inneburit personliga tragedier
samtidigt som det också medfört starka påfrestningar på
kreditväsendet.
Trots detta har riksdagen nyligen beslutat höja
fastighetsskatten -- till 1,7 procent av taxeringsvärdet fr.o.m.
1996. (Se närmare SFS 1994:1911.) Höjningen kommer att
träda i kraft samtidigt med nästa allmänna fastighetstaxering
av småhus och samtidigt som reglerna om rullande
fastighetstaxering genomförs. Därmed blir skattehöjningen
för villaägarna i praktiken trefaldig. (Höjningen från 1,5
procent till 1,7 procent ökar skattetrycket med 1,5 miljarder
kronor per år. Den rullande fastighetstaxeringen innebär en
årlig ökning av skattebelastningen med i storleksordningen
1 miljard kronor. Den kommande fastighetstaxeringen
beräknas öka skattetrycket med över 2 miljarder kronor per
år.)
De stora regionala orättvisorna i uttaget av fastighetsskatt
för småhus skapar särskilda problem. Vid den senaste
allmänna fastighetstaxeringen (AFT 1990) höjdes
taxeringsvärdena med i genomsnitt 53 procent i hela landet.
Men höjningarna varierade mycket kraftigt i olika delar av
landet. På vissa håll tre- eller fyrdubblades taxeringsvärdena.
På andra håll höjdes dessa inte alls. Höjningarna var som
störst i storstäder och skärgårdsområden, d.v.s. i områden
som redan före taxeringen kännetecknades av mycket höga
taxeringsvärden.
Effekten av de regionala variationerna i
taxeringsvärdeökning är att två likadana hus kan ha
taxeringsvärde och skatt som markant skiljer sig åt endast av
det skälet att de ligger på olika orter. Detta är inte rättvist och
därför också svårt för människor att förstå.
Villaägarna är en mycket heterogen grupp, som består av
familjer i t.ex. skilda inkomstlägen. En del familjer har
relativt goda ekonomiska marginaler, medan andra familjer
inte har några marginaler alls. Till den sistnämnda gruppen
hör exempelvis de många barnfamiljer i storstäderna som
köpt dyrt och därför lånat stora belopp i slutet av åttiotalet.
För dessa villaägare kommer fastighetsskattehöjningen att
bli särskilt kännbar.
Taxeringsvärdena vid 1996 års taxering kommer
preliminärt att öka med i genomsnitt 30 procent i hela landet.
I vissa län förväntas höjningarna stanna vid ca 10--15
procent i genomsnitt medan höjningarna i andra län
förväntas uppgå till i genomsnitt 50--60 procent. Därmed
kommer också nästa taxering att innebära regionala
variationer i taxeringsvärdeökning.
Taxeringsvärdet består av två delar, ett byggnadsvärde och
ett markvärde. De regionala orättvisorna återspeglar sig
huvudsakligen i markvärdena. Problemet skulle därför
kunna reduceras om markvärdet i framtiden begränsas vid
beräkning av fastighetsskatt för småhus. En reduktionsregel
innebärande att markvärden över 100 000 kronor icke skall
beaktas vid beräkning av fastighetsskatt för småhus bör
därför införas.
Det är särskilt angeläget att åstadkomma en dämpning av
fastighetsskattehöjningen för de värst drabbade småhusen,
d.v.s. de småhus som har högst taxeringsvärden.
Minskningen får dock inte genomföras på ett sådant sätt att
skatten ökar i andra delar av landet. En reduktionsregel får
inte heller utformas så att den leder till minskade
skatteintäkter för staten vid beaktande av den nya
fastighetsskattenivån. Gränsen bör därför sättas vid 100 000
kronor.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen beslutar att markvärdet begränsas till 100
000 kr vid beräkning av fastighetsskatt för småhus.