med anledning av prop. 1994/95:92 Nya tidpunkter för redovisning och betalning av skatter och avgifter, m.m.
I propositionen föreslås bland annat att tidpunkten för
redovisning och betalning av inkomstskatter och avgifter
tidigareläggs från den 18:e till den 10:e i den uppbördsmånad
då betalning skall ske. I januari får betalning i stället ske den
15:e. Dessutom föreslås en höjning av uttaget av preliminär
F-skatt och särskild A-skatt.
Tidigareläggningarna beräknas sammantaget minska
statens ränteutgifter med i vart fall drygt 600 miljoner
kronor. Därtill kommer ränteeffekten av det höjda
preliminärskatteuttaget som beräknas uppgå till 130 mkr.
Motsvarande kostnad, 730 mkr, uppkommer för företagen
oavsett om dessa tvingas låna pengarna under tiden eller om
de har dem stående på räntebärande konto. Förutom de
direkta kostnaderna tillkommer indirekta kostnader av
minskad likviditet. Det senare gäller främst mindre företag,
vilka i allmänhet inte får kontant betalning för utfört arbete
utan tvingas ligga ute med pengar.
Flera skäl kan anföras mot en tidigareläggning. Det
viktigaste är den merkostnad som uppkommer för såväl
företag som de redovisningsbyråer som är behjälpliga i
samband med redovisning och inbetalning av skatter och
avgifter. Särskilt de mindre företagen som inte har egna
administrativa resurser väljer att låta redovisningsbyråer
sköta denna uppbörd. I båda fallen innebär ändringarna
ändrade administrativa redovisningsrutiner med bl.a. nya
dataprogram eller ändrad personalbemanning i företagen
eller ökar företagens kostnad för dessa tjänster.
Skattebetalningsutredningen som utrett frågan skriver
också att de sammantagna kostnaderna för de administrativa
anpassningarna är svåra att ange. Konsekvenserna av
förslaget är följaktligen inte kända. En mer noggrann
konsekvensanalys måste således göras. Det är tveksamt om
analysen i propositionen uppfyller de krav som nu ställs på
analyser av konsekvenser för mindre företag som numera
alltid måste göras innan lagändringar kan ske.
När det gäller kostnads- och likviditetsinvändningarna
riskerar förslaget att få allvarliga konsekvenser för företagen.
Det är väl känt att särskilt mindre företag idag har svårt att
få lån hos banker på grund av högt ställda krav på säkerheter
m.m. De är därför hänvisade till att finansiera sina
investeringar med eget kapital. Tidigareläggs
skatteuppbörden innebär det att företagen får mindre kapital
att röra sig med. Företagens intresse bör således i detta
hänseende sättas före statens intresse av att minska sina
ränteuppgifter. Jämfört med ansträngningar som görs inom
ramen för bland annat näringsdepartementet för att
underlätta företagens kapitalförsörjning är det nu föreslagna
indragna beloppet betydande.
Den gemensamma uppfattningen bland såväl företrädare
för näringslivet som för revisorsorganisationerna är att
förslaget skulle få förödande effekter om det nu
genomfördes. Det är företagen som skall skapa ny
sysselsättning, inte staten.
Skattebetalningsutredningen erinrar också om att ett arbete
för närvarande pågår med att utforma ett nytt
''skattekontosystem''. Ett sådant förslag kan förväntas ligga
färdigt inom ett år. Tidigareläggs uppbörden enligt förslaget
skulle det innebära att ännu ett nytt system skulle komma att
införas om något år om skattekontosystemet införs. För att
inte onödigtvis tynga företagen med ständiga
regelförändringar bör förslag till utformning av ett
skattekontosystem avvaktas innan ställning tas.
I samband med Sveriges inträde i EU bör de internationella
aspekterna särskilt beaktas. Av den internationella
sammanställning som redovisas i betänkandet från
Skattebetalningsutredningen framgår att uppbörden i
Danmark och Finland sker den 20:e respektive den 23:e varje
månad. I Norge skall innehållen preliminär skatt och
arbetsgivaravgifter betalas senast den 15:e varannan månad
med början i mars. I Frankrike betalar den skattskyldige själv
in skatten vid fyra tillfällen under året. Motsvarande system
finns i Schweiz. Arbetsgivare i Tyskland, Österrike och USA
betalar in skatten den 10:e varje månad.
Höjningen av preliminär skatt motiveras svepande av den
generellt gynnsamma vinstutvecklingen i näringslivet.
Denna har ännu inte nått de mindre företagen utan omfattar
hittills främst exportföretag och vissa underleverantörer.
Denna ''smyghöjning'' av skatten bör därför inte
genomföras. Sänkningen för ett par år sedan motiverades av
att inflationen inte låg över i vart fall fem procent.
Preliminärskatten kan inte ändras så fort riksdagen tror att
företagens vinster ökar eller minskar.
Sammanfattningsvis kan följaktligen sägas att det svenska
uppbördssystemet redan idag ställer högre krav på företagen
än vad motsvarande system i andra länder gör. Genomförs
det nu lagda förslaget innebär det således att
konkurrenssituationen för svenska företag förskjuts
ytterligare till deras nackdel.
Avslutningsvis kan sägas att en tidigareläggning av
uppbörden kommer att drabba framför allt de mindre
företagen som inte har egen ekonomipersonal och som har
ansträngd likviditet. Konsekvensen blir att dessa företag
tvingas lägga ökade resurser på administration istället för på
produktion. Detta samtidigt som såväl den tidigare som den
nuvarande regeringen bedriver ett mycket aktivt
regelförenklingsarbete inriktat mot de mindre företagen.
I propositionen föreslås även att uttaget av preliminär F-
skatt och särskild A-skatt normalt skall vara 110 procent av
den slutliga skatten året före inkomståret för såväl juridiska
som fysiska personer. Understiger denna skatt den
ursprungliga debiterade skatten skall preliminär skatt i stället
tas ut med 105 procent.
Detta förslag innebär att den preliminära skatten höjs ifrån
105 till 110 procent respektive 100 till 105 procent.
Motiveringen för denna höjning är svepande och skulle vara
att man bedömer att driftsöverskottet i näringslivet uppgår
till 25 procent. Detta kan vara giltigt vid en enbart generell
bedömning men det är framförallt vissa exportföretag som
svarar för ett ökat driftsöverskott. Många, framför allt
småföretagare, har dock fortfarande en mycket svag
lönsamhet. Preliminärskatten kan inte ändras så fort
riksdagen tror att företagens vinster ökar eller minskar.
Därför anser vi att regeringsförslaget att höja den preliminära
skatten är omotiverat.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen beslutar avslå proposition 1994/95:92 vad
gäller nya tidpunkter för redovisning och betalning av skatt
och avgifter,
2. att riksdagen beslutar avslå proposition 1994/95:92 vad
gäller höjningen av uttaget av preliminär F-skatt och särskild
A-skatt.
Stockholm den 21 november 1994
Rolf Kenneryd (c)
Roland Larsson (c)
Eskil Erlandsson (c)
Kjell Ericsson (c)
Ingrid Skeppstedt (c)
Rigmor Ahlstedt (c)
Per-Ola Eriksson (c)
Agne Hansson (c)
Karin Starrin (c)