Sveriges kuster och skärgårdsområden är ur många
synpunkter alldeles särskilt värdefulla tillgångar för vårt
land. Dess särart med det brutna landskapet, bebyggelsen,
djurlivet och floran skapar den unika skärgårdsbild vi
värderar så högt.
Kusten och skärgården är en naturresurs som måste vårdas
och bevaras. Endast en bofast befolkning med sysselsättning
i och av skärgårdens naturliga förutsättningar kan garantera
den skärgårdsbild vi vant oss att uppskatta. Traditionella
kust- och skärgårdsnäringar som jordbruk och fiske utgör
härvidlag en ovärderlig tillgång som har stor betydelse ur
många aspekter. Yrkesfisket har betydelse för
folkförsörjningen men har också en viktig roll vad gäller
övervakning och sjösäkerhet. Dessa fiskebåtar bemannas
med skickligt och kunnigt sjöfolk och de är viktiga delar i
ett ''marint hemvärn''.
Det finns emellertid flera hot mot existensen av en levande
skärgård. Den förra socialdemokratiska regeringen
urholkade kraftigt ägande- och förfoganderätten för det
enskilt ägda fisket. Frifiskereformen var och är ett för stora
kuststräckor mycket skadligt beslut. Denna reform måste
omprövas och ersättas med bildande av fiskevårdsområden
som i sin tur får möjlighet att nyttiggöra och vårda
fiskeresursen.
Andra mycket överhängande hot är den nuvarande
regeringens olika förslag om höjda skatter och avgifter. Den
aviserade allmänna fiskevårdsavgiften måste avvisas. Den
kommer enligt ett utredningsförslag att drabba alla
kategorier fiskande samtidigt som förslaget innebär en ny
statlig byråkrati.
Ett särskilt problem utgör taxeringen av
skärgårdsfastigheter. Denna taxering, som bl.a. ligger till
grund för uttag av fastighetsskatt, innebär för många
yrkesfiskare och kombinerade bönder/fiskare en oacceptabel
belastning. Systemet med att kraftigt räkna upp
taxeringsvärde vid s.k. strandnära läge får vad gäller just
fiskarbefolkningens bostäder anmärkningsvärda
konsekvenser.
Ett exempel från Östergötlands skärgård: Ett fiskehemman
i S:t Anna skärgård har f.n. med sitt strandnära läge ett
taxeringsvärde på 275.000 kr. Om samma hus på samma
tomtstorlek i stället skulle ligga icke strandnära blir
taxeringsvärdet 110.000 kr. Skillnaden blir alltså 165.000 kr
vilket med socialdemokraternas förslag på 1,7 %
fastighetsskatt innebär en extra skatt på 2.805 kr per år.
Det är naturligtvis helt orimligt att en fiskarfamilj, för vars
försörjning det är både naturligt och nödvändigt att bo nära
sin arbetsplats, ska erlägga extra skatt på detta. Lägg till detta
socialdemokraternas aviserade förslag om en extra EU-skatt
om 1,7 % på det taxerade jordbruksvärdet samt 0,5 % på
skogsbruksvärdet som vi också finner helt orimligt.
Moderata samlingspartiet avvisar höjningen av den
generella fastighetsskatten från 1,5 till 1,7 % liksom partiet
helt avvisar den aviserade EU-skatten.
Vi vill nu föreslå att frågan om hur skärgårds- och
kustbefolkning, som för sin utkomst är beroende av att bo
vid hav eller sjö skall erlägga fastighetsskatt, utreds närmare.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om bildande av fiskevårdsområden,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om allmän fiskevårdsavgift,
3. att riksdagen hos regeringen begär en utredning om
fastighetsskatt för fastighetsägare som för sin utkomst är
beroende av att bo vid hav eller sjö i enlighet med vad som
anförts i motionen.
Stockholm den 23 januari 1995
Carl G Nilsson (m)
Ingvar Eriksson (m)