I förmögenhetsbeskattningen finns den sista kvarlevan i
vårt skattesystem av den föråldrade syn på kvinnor, som förr
genomsyrade samhället, nämligen sambeskattning av
förmögenhet.
Det principiella argumentet för att avskaffa den föråldrade,
orättvisa och ojämställda sambeskattningen är väl känt.
Även om man anser att principer inte hör hemma i
skattesystemet -- vilket de gör! -- finns det en rad bärande
argument av mer praktisk natur.
Ett avskaffande av sambeskattningen skulle troligtvis
spara pengar åt staten, då den kostar alldeles för mycket i
administration. Dessa pengar kan användas på ett mycket
bättre sätt, t.ex. för att kontrollera att andra skatter betalas
ordentligt.
Skatteförvaltningen skulle slippa lägga ned onödig tid på
att ta reda på vem som bor med vem och vem som har eller
har haft barn med vem eller vem som råkar bo ihop med
någon som man tidigare varit gift med. För övrigt ser
familjerna inte ut som förr, en man och en kvinna med var
sitt barn från ett tidigare förhållande (med gemensam
vårdnad med övriga föräldrar) särbeskattas ända tills de får
ett gemensamt barn då helt plötsligt alla fem sambeskattas
utan hänsyn till barnens övriga inblandade föräldrars
förmögenhetssituation. Sammanboende av samma kön
slipper helt undan den sambeskattning som sammanboende
av varsitt kön kan råka på, eller som samboende av samma
kön utsätts för i det fall de registrerar sitt partnerskap.
Det finns inga fördelningspolitiska skäl för att ha kvar
denna sambeskattning och den är en ren kostnad för
samhället. Någon ny utredning i frågan behövs inte; Ds
1990:91 är fullt gångbar.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om ett omedelbart avskaffande av
sambeskattningen av förmögenhet.
Stockholm den 23 januari l995
Karin Pilsäter (fp)
Isa Halvarsson (fp)