I finansplanen aviseras kommande förslag till ''Fastighetsskatt på idag skattefria fastigheter'' fr o m år 1996. Det gäller jordbruksfastigheter, skogsmark, industribyggnader och kommersiella lokaler. I ett pressmeddelande från Finansdepartementet, daterat 22 november 1994, heter det bl a : ''De åtgärder som nu föreslås koncentreras så långt som möjligt till sektorer som blir bidragsmottagare från EU eller till områden som i andra avseenden särskilt gynnas av ett medlemskap.''
Skogsbruket är ingen bidragsmottagare. Skogsbruket gynnas inte heller särskilt av ett medlemskap i EU. Det finns från dessa utgångspunkter inga motiv för att belägga skogsmark med en speciell skatt. Till de av regeringen själv angivna motiven kommer att en fastighetsskatt innebär skatt på det arbetande kapitalet, vilket det råder stor politisk enighet om att försöka undvika. Det är produktionen som skall beskattas. En fastighetsskatt av den modell som regeringen aviserar i finansplanen strider också mot en annan grundläggande skatteprincip, nämligen skatt efter bärkraft. Den aviserade fastighetsskatten kommer att utgå oberoende av vilka möjligheter som finns att ett enskilt år skaffa intäkter från fastigheten.
Formuleringen ''på idag skattefria fastigheter'' är också anmärkningsvärd. Den kan tolkas så att det inte skulle utgå någon skatt från en skogsfastighet. Så är emellertid fallet. De produkter i form av olika virkessortiment som tas ut är föremål för inkomstbeskattning på samma sätt som gäller för andra näringar. Härtill kommer för enskilda fastighetsägare de lagstadgade avgifterna av olka slag. Skogsbruket kommer därtill att drabbas av de ökade skatter av generell natur som regeringen föreslår, såsom höjd arbetsgivaravgift, skatt på dieselolja m.m.
Skatten är inte heller så harmlös som det i olika sammanhang görs gällande. Den aviserade skatten -- 0,5% på skogsbruksvärdet -- innebär att ca 5 % av bruttointäkten från en möjlig uthållig årsavverkning tas i skatt. Om motsvarande skatt på produktionsvärdet, utöver gällande efter resultat, skulle tas ut för företag av typ Volvo, Electrolux, Ericsson osv, skulle med all säkerhet resultatet bli att dessa företag förlade produktionen utanför landets gränser. Det förhållandet att skogsmark inte kan flyttas ur landet bör rimligen inte tas som intäkt för en särbeskattning.
Skogbruket skall vara med och ta sin del av kostnaderna för medlemskapet i EU. Det bör ske genom skatteåtgärder av generell karaktär, dvs som drabbar hela näringslivet lika eller som tas ut av oss medborgare efter sedvanliga principer. Det kan inte vara rimligt med någon form av särbeskattning av skogsmark.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av att inte utsätta skogsmark för någon särbeskattning av den modell som regeringen antyder i finansplanen för 1995/96.
Stockholm den 18 januari 1995 Eskil Erlandsson (c)