Vägtrafik bidrar till många av våra miljöproblem. På lång sikt är antagligen utsläppen av koldioxid det som påverkar växthuseffekten, det allvarligaste hotet, mest.
I huvudsak har dock debatten handlat om bilismens utsläpp av kväveoxider, kolmonoxid, bly, kolväten och partiklar. Från och med årsmodell 1989 skärptes kraven på avgasrening så att katalysator i praktiken blev obligatorisk.
Trots katalysator kvarstår dock problemet med kväveoxider, koldioxidutsläppen och naturligtvis alla andra miljöproblem som bilismen alstrar. Givetvis kommer våra reningsmetoder att förbättras. Dessa förbättringar motverkas dock av den ökande vägtrafiken. Så länge vi använder fossila bränslen kvarstår också utsläppen av koldioxid ograverade.
Förmånsbilarnas miljöeffekter
Det internationellt sett unika svenska systemet med förmånsbilar leder till biltransporter som inte skulle ha skett om bilarna varit privatägda.
Systemet genererar mer trafik än nödvändigt. Anledningen är att förmånstagaren inte betalar något för extra mil som körs. Bilen blir överutnyttjad. Ett klassiskt ekonomiskt fenomen; varor som saknar relevant pris överutnyttjas.
Förmånsbilarna köps som regel nya och körs i tre år av första ägare. Mer än varannan ny personbil köps av ett företag -- det gör att andrahandsmarknaden domineras av 2-- 4 år gamla förmånsbilar. Eftersom bensinförbrukning m.m. är ointressant för den första ägaren dominerar bensinslukande bilar marknaden. Grunden för teknikutveckling mot bensin- och resurssnålare fordon försvagas.
Ibland hävdas att förmånsbilarna är försumbara från miljösynpunkt. VTI (Väg- och transportforskningsinstitutet) har dock beräknat att de bl.a. står för 9 % av vägtrafikens koldioxidutsläpp. Om bensinförbrukningen sjunker med 10 % bland de bilar som i dag är tjänstebilar eller förmånsbilar skulle det innebära att bilismens koldioxidutsläpp minskar med 5 % på 20 år. Sammanlagt skulle en förändrad förmånsbilbeskattning kunna leda till 7 % minskning av bilismens koldioxidutsläpp.
Förmånsbilarna är också överrepresenterade i storstäderna. 30 % av bilresorna i Stockholms innerstad dagtid sker med förmånsbilar. I högre grad än andra bilar är förmånsbilarna alltså på fel plats vid fel tider. Detta skattesystem bidrar till de framtidsfientliga kraven på nya, sexfiliga stadsmotorvägar.
Systemet innebär också att en ekonomiskt stark resegrupp går förlorad för de kollektiva transportslagen. Det innebär att andra resenärer -- med angelägnare behov -- trängs bort från tätortsvägarna.
Vänsterpartiets förslag
Ett antal regeringar har initierat förändringar men intet av betydelse har skett. Följande krav bör ställas på skattesystemet:Stark grund för att minska bilåkande. Stimulans av teknikutveckling mot bränsle- och resurssnålare fordon.Enkel och obyråkratisk administration.Små möjligheter till fusk.
Dagens system är helt otillfredsställande beträffande de två första punkterna. Det finns ingen koppling mellan körsträcka och kostnad för bilresenären. Ett system som det nuvarande gynnar knappast en utveckling mot bränslesnålare bilmodeller.
Vi föreslår att förmånsbeskattningen beräknas på ca 4 000 privatmil om året. Förmånsvärdet ''miljöklassas'' så att den fasta kostnaden för en bil i miljöklass 3 beskattas med 22 % av inköpspriset för den aktuella årsmodellen, fordon i miljöklass 2 med 20 % och fordon i miljöklass 1 med 18 %. De rörliga kostnaderna beskattas med 13 kronor per mil, dvs 52 000 kronor per år.
En Volvo 940 GL skulle då få ett förmånsvärde på ca 88 000, SAAB 900S 2,0i ca 86 000 och VW Golf CL 1,4I 75 000 per år. Detta förslag innebär i praktiken att dagens förmånssystem avskaffas. De ekonomiska signalerna till bilföraren blir korrekta, transportsystemet effektiviseras, miljöbelastningen och statsutgifterna minskar.
Administration och fusk: Som alla andra som kör bil i tjänsten får förmånstagarna skriva reseräkning för tjänsteresor. Med dagens teknik kan systemen göras billiga samtidigt som de är enkla och lättkontrollerbara. En färddator -- stor som en stor ask tändstickor -- för 3 000 kronor som t.ex. lätt kan kopplas till ett företags redovisningssystem kan användas. Fusk motverkas också av att milersättningen är ganska låg vilket gör att antalet mil måste överdrivas mycket för att ge nämnvärd utdelning.
Även Naturvårdsverket är positivt till denna förändring, i sitt remissvar på Finansdepartementets Ds 1993:53 ''Beskattning av bilförmån'' säger verket: ''Ett från miljösynpunkt ännu bättre system vore emellertid att helt avskaffa tjänstebilssystemet och att låta den anställda begära/få ersättning i proportion till antalet körda mil i tjänsten.''
Riksdagen bör fatta beslut enligt denna motions förslag till förändring av bilfömånssystemet. Regeringen bör få i uppdrag att undersöka om åtgärder bör vidtas för att eliminera övergångsproblem.
Ändringen bör träda i kraft 1 januari 1996.
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att förmånsbeskattningen bör beräknas på ca 4 000 privatmil om året och att förmånsvärdet ''miljöklassas'',
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om övergångsproblem vid omläggningen av bilförmånssystemet.
Stockholm den 19 januari 1995 Per Rosengren (v) Lennart Beijer (v) Owe Hellberg (v) Jan Jennehag (v) Karl-Erik Persson (v) Hanna Zetterberg (v)