Att bilen i många fall är en nödvändighet är ett accepterat faktumi yrkestrafik av olika slag,som absolut nödvändig ersättning när kollektivtrafik inte existerar eller räcker till på grund av arbetstidens förläggning eller i andra avseenden, och i småbarnsfamiljernas vardagsliv i största allmänhet.
I Sverige har 87 procent av alla hushåll tillgång till bil. För familjer med barn under sju år är siffran hela 97 procent.
I deklarationsanvisningarna ''Dags att deklarera'' är andemeningen tydlig. Om man inte kan ta sig till arbetet på annat sätt än med egen bil får avdrag göras för kostnader som uppkommer vid resan till och från arbetsplatsen, kostnader uträknade på visst sätt och inom vissa kostnads- och tidsramar.
Den bilberoende har alltså rätten att göra avdrag för arbetsresor. Tydligen är synen en annan när det rör sig om att lämna och hämta barn till barnomsorg i samband med arbetsresor. I deklarationsanvisningen uttrycks detta klart, ''Du får inte göra avdrag för merkostnader för resor till och från sommarställe eller för omväg till daghem m.m.'', trots att möjligheten att lämna barnen till barnomsorg är en direkt förutsättning för innehav av anställningen i fråga.
För många föräldrar med små barn som väljer att arbeta utanför hemmet är bilen av bl.a. tidsmässiga och praktiska skäl ofta en nödvändighet just för att hämta och lämna barnen. Därför är det i allra högsta grad rimligt att avdragsrätten utvidgas till att gälla resor till och från barnomsorg (under förutsättning att gällande krav på tidsvinst uppfylls). Reglerna bör alltså ändras så att även den tid som åtgår för detta skall få räknas med vid tidsvinstberäkningen, av statsfinansiella skäl dock inte den tillkommande sträckan.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att avdragsrätten för arbetsresor bör utvidgas till att gälla resor till och från barnomsorg.
Stockholm den 19 januari 1995 Inga Berggren (m) Birgitta Wistrand (m) Mikael Odenberg (m) Jan Sandberg (m)