Vid en uppmärksammad dom i regeringsrätten den 29 mars
1994 förvägrades en butiksägare avdrag för en rånförlust på
575 000 kronor. Hade det varit en bank skulle avdrag ha
medgivits då förlusten i detta fall skulle kunna klassificeras
som driftskostnad.
Det som gör domen absurd, och mot allmänt
rättsmedvetande stötande, är att butiken inte bara
förvägrades avdraget utan att man dessutom tvingas betala
såväl moms som inkomstskatt på det belopp som man alltså
berövats genom rån. Man kan ha förståelse för om
butiksinnehavaren uppfattar detta som ännu ett rån och
frågan inställer sig om det lönar sig att polisanmäla brottet.
Statens uppgift måste vara att värna den enskilde mot brott.
I de fall staten misslyckas med detta är det otillständigt att
kräva den för brottet utsatta på skatt. För att vinna förståelse
för skatteregler krävs att staten ger signaler som är tydliga
och så utformade att de kan vinna respekt hos allmänheten.
Det ovan relaterade fallet visar på motsatsen.
Fyrklöverregeringen tillsatte den 30 juni 1994 en
utredning med uppdrag att se över kapitalförlustbegreppet.
Utredaren skulle också se över bestämmelserna om avdrag
för s.k. organisationskostnader och andra utgifter som har att
göra med förvärv, utvidgning eller förbättring av en
förvärvskälla. Utredningen ska vara klar före utgången av
1995.
Enligt min uppfattning måste lagstiftningen förändras
snabbt. Utredaren bör alltså snarast lämna förslag i den del
av utredningsuppdraget som avser avdragsrätt för
kapitalförluster. Regeringen bör sedan skyndsamt
återkomma med lagförslag som kan träda ikraft redan den 1
juli 1995.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan
ändring i kommunalskattelagen att avdrag kan medges för
kapitalförluster vid rån.
Stockholm den 11 januari 1995
Göran Hägglund (kds)