Vid en uppmärksammad dom i regeringsrätten den 29 mars 1994 förvägrades en butiksägare avdrag för en rånförlust på 575 000 kronor. Hade det varit en bank skulle avdrag ha medgivits då förlusten i detta fall skulle kunna klassificeras som driftskostnad.
Det som gör domen absurd, och mot allmänt rättsmedvetande stötande, är att butiken inte bara förvägrades avdraget utan att man dessutom tvingas betala såväl moms som inkomstskatt på det belopp som man alltså berövats genom rån. Man kan ha förståelse för om butiksinnehavaren uppfattar detta som ännu ett rån och frågan inställer sig om det lönar sig att polisanmäla brottet.
Statens uppgift måste vara att värna den enskilde mot brott. I de fall staten misslyckas med detta är det otillständigt att kräva den för brottet utsatta på skatt. För att vinna förståelse för skatteregler krävs att staten ger signaler som är tydliga och så utformade att de kan vinna respekt hos allmänheten. Det ovan relaterade fallet visar på motsatsen.
Fyrklöverregeringen tillsatte den 30 juni 1994 en utredning med uppdrag att se över kapitalförlustbegreppet. Utredaren skulle också se över bestämmelserna om avdrag för s.k. organisationskostnader och andra utgifter som har att göra med förvärv, utvidgning eller förbättring av en förvärvskälla. Utredningen ska vara klar före utgången av 1995.
Enligt min uppfattning måste lagstiftningen förändras snabbt. Utredaren bör alltså snarast lämna förslag i den del av utredningsuppdraget som avser avdragsrätt för kapitalförluster. Regeringen bör sedan skyndsamt återkomma med lagförslag som kan träda ikraft redan den 1 juli 1995.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring i kommunalskattelagen att avdrag kan medges för kapitalförluster vid rån.
Stockholm den 11 januari 1995 Göran Hägglund (kds)