I regeringens proposition 1994/95:56 föreslås att en ny lag införs om beskattning av privatinförsel av alkoholdrycker och tobaksvaror från land som är medlem i Europeiska unionen. Av den föreslagna lagen följer bl.a. att en resande har rätt till skattefri införsel av vissa kvantiteter alkoholdrycker och tobaksvaror, om den resande kan visa att utlandsvistelsen har varat längre tid än 24 timmar.
Enligt den nu gällande förordningen (1987:1072) om rätt för resande m.fl. att införa varor tull- och skattefritt, § 6, får en resande skattefritt införa vissa kvantiteter alkoholdrycker och tobaksvaror som har beskattats i Danmark, Finland eller Norge, även om utlandsvistelsen har varit kortare tid än 24 timmar.
Med den föreslagna lagstiftningen försvåras således privatinförseln av nämnda varor. Även om Sverige i förhandlingarna med EU om medlemskap medgivits att få tillämpa särskilda restriktioner vid privatpersoners inresa till Sverige, kan detta medgivande inte medföra en rätt att nu skärpa gällande bestämmelser för privatinförsel.
Den föreslagna skärpningen är oacceptabel och ligger inte i linje med den överenskommelse som Sverige träffat med EU på detta område. Härtill kommer att det framstår som helt omotiverat att skärpa bestämmelserna för gränshandel vid ett svenskt inträde i EU.
Det kan vidare ifrågasättas om Sverige överhuvud har rätt att upprätthålla en bestämmelse om att en resande måste ha vistats i ett annat EU-land längre tid än 24 timmar för att få skattefritt införa beskattade eller obeskattade varor till Sverige. Den överenskommelse som Sverige har träffat med EU på detta område (regeringens proposition 1994/95:19, Bilaga 10, sid. 557) berör endast frågan om kvantitativa begränsningar av alkoholdrycker och tobaksvaror. Visserligen hänvisas i överenskommelsen till artikel 26 i rådets direktiv 92/12/EEG, som berör den övergångsordning som Danmark har på detta område. Övergångsordningen innebär att Danmark får tillämpa såväl en kvantitativ begränsning som en s.k. 36-timmarsregel vid privatinförsel av cigaretter och starksprit. Hänvisningen till den danska överenskommelsen kan emellertid inte tas till intäkt för att Sverige skulle ha fått rätt att bestämma om andra inskränkningar än den kvantitativa. Eftersom Sverige inte har medgetts rätt att fortsätta att tillämpa en 24- timmarsregel, skulle ett upprätthållande av denna bestämmelse stå i strid med principen om fri rörlighet av varor inom EU-området.
Det kan för övrigt framhållas att det danska undantaget för 36-timmarsregeln endast gäller cigaretter och starksprit. Under inga förhållanden torde därför Sverige, som måste stödja sina regler på innehållet i den danska överenskommelsen, kunna behålla 24-timmarsregeln för andra varor än de nu nämnda.
Finland har träffat en motsvarande överenskommelse med EU om kvantitativa införselrestriktioner som Sverige har gjort. Den finländska regeringen har emellertid inte föreslagit en 24-timmarsregel för Finlands vidkommande.
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om skärpning av nuvarande 24- timmarsregel,
2. att riksdagen beslutar att behålla nuvarande 24- timmarsregel.
Stockholm den 16 november 1994 Tom Heyman (m)