I 600 år anses zigenarna/romerna ha funnits på vår kontinent. De har också kallats för de första svarta i Europa. En jämförelse med de svarta på den amerikanska kontinenten är inte helt utan grund. Liksom de svarta i USA har de vanligtvis lägre utbildningsnivå, högre arbetslöshet och lägre levnadsstandard. De är en territorielös minoritet som utsatts -- och utsätts -- för rasistisk förföljelse.
För Östeuropas ca 10 miljoner romer har de senaste åren situationen förvärrats. Rena pogromer har rapporterats från Rumänien, men också från andra länder har övergrepp rapporterats. Dessa har ibland t.o.m. iscensatts med de styrandes goda minne. Sedan juni 1993 har exempelvis tre zigenare dött i bulgariska häkten. Kriget i före detta Jugoslavien har också drabbat den zigenska befolkningen som är hatad av alla. En komplikation är att romerna som flyr inte uppmärksammas på samma sätt eftersom asylsökande registreras efter medborgarskap.
Romernas situation har uppmärksammats både av Europarådet och ESO. Inom Europarådet har Sverige en viktig ställning genom att Frank Orton är ordförande i kommissionen för att motarbeta etnisk diskriminering i Europarådets 33 medlemsstater. Det finns nu skäl för Sverige att inte bara driva frågan inom dessa organisationer utan att även utnyttja Sveriges nya plattform inom Europeiska unionen. Det gäller åtgärder såväl inom EU som att ställa krav på de nya ansökarländerna. Det är utomordentligt viktigt att ställa krav på de stater som nu sökt medlemskap att föra en human politik mot sina minoriteter. Det finns alldeles särskilda skäl att studera ansökarländernas behandling av romerna eftersom dessa ofta inte ens är accepterade som en minoritet. Det gäller inte minst Tjeckien där det finns uppgifter om att tusentals har förklarats statslösa.
För Sverige har förtryck och krig i Östeuropa och på Balkan lett till att tusentals nya romer kommit till Sverige som flyktingar. Antalet romer i Sverige är i dag osäkert men uppskattas till mellan 12 000 och 15 000. Närmare hälften av romerna är under 20 år. Det är därför särskilt viktigt vad som händer i skolan. Tyvärr finns det enligt Invandrarverket uppgifter om att endast ca 10 procent fullföljer grundskolan.
Just nu arbetar en grupp inom Invandrarverket tillsammans med Nordiska zigenarrådet med en probleminventering och förslag till åtgärder. Det är i och för sig en något märklig situation att romer som har funnits i Sverige i 100 år ändå betraktas som invandrare.
I avvaktan på gruppens förslag vill vi ändå åter aktualisera kravet på kulturcentrum/kulturhus för romer. Det skulle fungera som en gemensam samlingspunkt för romanikulturen. Vi tror att ett centrum vore av stort intresse för att skapa en självkänsla hos romerna. Självklart bör ett sådant etableras och utformas i samarbete med romernas egna organisationer som Nordiska zigenarrådet och stiftelsen Arkaden. Det är dock av så pass stort samhällsintresse att viss statlig draghjälp bör utgå.
Vi menar att man också bör överväga behovet av en statlig myndighet som är helt inriktad på romernas speciella situation. Ett annat alternativ är att t.ex. kulturdepartementet övertar ansvaret från Invandrarverket. På det sättet markeras att zigenarfrågorna är minoritetsfrågor och inte bara invandrarfrågor.
En sådan myndighet kunde kanske på ett bättre sätt följa upp vad som sker ute i skolorna och på vilket sätt utbildningen kan anpassas till romanikulturen. Det är t.ex. viktigt att bevaka såväl frågan om lämpliga läromedel som kommunernas ansvar för hemspråksundervisningen. Det finns också skäl att särskilt bevaka arbetsmarknadsfrågorna för romer. Förut hade arbetsmarknadsverket en kompetens i dessa frågor. Numera finns det tyvärr ingen samlad bild av arbetsmarknadssituationen för romer.
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att driva frågan om romernas situation inom EU och gentemot de nya ansökarstaterna,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett kulturcentrum/kulturhus för romer,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en statlig myndighet som är helt inriktad på romernas situation.
Stockholm den 23 januari 1995 Charlotta L Bjälkebring (v) Ulla Hoffmann (v)