Ambitionen i svensk flykting- och invandrarpolitik är
mycket hög när det gäller mottagning och introduktion i det
svenska samhället. Utvecklingen i kommunerna har varit
positiv, så även i Malmö. Malmö har genom sitt stora
flyktingmottagande blivit en mångkulturell stad vilket har
medfört stora fördelar.
Den positiva bilden håller emellertid på att ändras
drastiskt. Malmö, liksom andra kommuner, är på väg mot en
ekonomisk och social kollaps. En av anledningarna är de
senaste årens stora oreglerade inflyttning av flyktingar. För
1994 tecknade Malmö stad avtal med Statens invandrarverk
om att ta emot 950 flyktingar. Resultatet blev 5 000
nytillkomna flyktingar till Malmö. Av dessa är 4 200
flyktingar, medan övriga 800 är anhöriginvandring.
Andelen utländska medborgare i Malmö uppgår nu till 12 procent
och antalet personer med utländsk bakgrund till
runt 25 procent
av befolkningen. Den stora flyktingströmmen till
Malmö omöjliggör ett bra mottagande och börjar leda till
ökade klyftor och sociala motsättningar. Att invandrare
koncentreras till vissa bostadsområden är regel och Malmö
utgör inget undantag. Två tredjedelar av alla invånare med
utländsk bakgrund bor i områden som är mer invandrartäta
än genomsnittet för kommunen (som är ca 25 procent).
Inom vissa områden i Malmö har 80--90 procent
av invånarna utländsk bakgrund. Kostnaderna för
socialbidrag i Malmö är tre gånger högre än
riksgenomsnittet. Invandrarna svarar för 65 procent
av Malmös totala socialbidragsbudget.
Situationen är likartad i flera kommuner, framför allt i
storstadsområdena, och leder till en svår ekonomisk och
social situation.
Kvaliteten i mottagning och introduktion av nyanlända
flyktingar avgörs av tillgången på:
1) ekonomiska resurser 2)
barnomsorg, skola, sjukvård och arbetsförmedling 3)
naturlig kontakt med svenskar i bostadsområdet, i
skolan, på arbetsplatsen.
De senaste årens oreglerade inflyttning till Malmö har haft
en sådan omfattning att förutsättningarna inte räcker till och
kvaliteten blir därmed lidande.
Malmö har högre kostnader för flyktingmottagandet än
vad som utgår som ersättning från staten. Gällande
statsbidragssystem ger inte kommuner med stort
flyktingåtagande kostnadstäckning. Anledningarna till detta
är två. Malmö har som storstadskommun en stor
sekundärinflyttning. Flyktingar som placerats i en kommun
flyttar sedan spontant till Malmö. Den gamla kommunen har
då kvar bidragen medan den nya kommunen får ansvaret för
försörjningen. Dessutom räcker inte den schabloniserade
tiden, tre år, till för att få flyktingarna självförsörjande i den
lågkonjunktur vi nu har och det arbetsmarknadsläge vi
befinner oss i.
En kalkyl har gjorts över Malmö kommuns kostnader och
intäkter för de 5 000
invandrare som kom till kommunen under 1994. De
intäkter det handlar om är statsbidrag i maximalt tre år enligt
en generalschablon. Den statliga ersättningen täcker
ingalunda kommunens kostnader för flyktingmottagningen.
Efter tre år upphör ersättningen enligt generalschablonen
trots att många invandrare fortfarande är beroende av
socialbidrag.
Vidare genererar ett stort flyktingmottagande en
invandring av anhöriga under flera år framöver, även efter
de två år under vilka anhöriga räknas som flyktingar och får
ersättning enligt schablonen. Dessutom täcker inte
statsbidragen kostnader för barnomsorg, skola, sjukvård m m.
Enligt kalkylen kommer kommunen att gå minus
närmare 300 miljoner åren 1994--1996 och därefter med 160
miljoner årligen.
Samtidigt som framför allt storstäderna drabbas hårt får
andra kommuner inte det antal flyktingar de skrivit avtal med
Statens invandrarverk om och byggt upp sin organisation för.
För att klara ett humant flyktingmottagande är det därför
nödvändigt att sprida mottagningen och introduktionen av
nyanlända flyktingar över hela landet.
Av avgörande betydelse är också att kommuner med stort
flyktingåtagande kompenseras ekonomiskt. Det är Sveriges
riksdag som beslutar om flyktingmottagandet. De kommuner
som tar sitt ansvar och ställer upp måste också ersättas
ekonomiskt.
Flyktingmottagandet är en fråga om solidaritet med
människor i nöd. Flyktingmottagandet måste också bygga på
solidaritet inom landet vad gäller kostnadsfördelningen.
Det är således nödvändigt att snabbt skapa ett
ersättningssystem som fullt ut kompenserar kommuner med
hög flyktingtillströmning. Samtidigt måste åtgärder vidtas i
syfte att åstadkomma en bättre långsiktig fördelning av
mottagandet över landet.
Integrationskommittén bör få i uppdrag att skyndsamt
komma med förslag till lösningar för att komma till rätta med
storstädernas problem.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om flyktingmottagandet och kostnaderna
härför.
Stockholm den 24 januari 1995
Marie Granlund (s)
Lars-Erik Lövdén (s)
Birthe Sörestedt (s)
Kurt Ove Johansson (s)
Nils T Svensson (s)