Ambitionen i svensk flykting- och invandrarpolitik är mycket hög när det gäller mottagning och introduktion i det svenska samhället. Utvecklingen i kommunerna har varit positiv, så även i Malmö. Malmö har genom sitt stora flyktingmottagande blivit en mångkulturell stad vilket har medfört stora fördelar.
Den positiva bilden håller emellertid på att ändras drastiskt. Malmö, liksom andra kommuner, är på väg mot en ekonomisk och social kollaps. En av anledningarna är de senaste årens stora oreglerade inflyttning av flyktingar. För 1994 tecknade Malmö stad avtal med Statens invandrarverk om att ta emot 950 flyktingar. Resultatet blev 5 000 nytillkomna flyktingar till Malmö. Av dessa är 4 200 flyktingar, medan övriga 800 är anhöriginvandring.
Andelen utländska medborgare i Malmö uppgår nu till 12 procent och antalet personer med utländsk bakgrund till runt 25 procent av befolkningen. Den stora flyktingströmmen till Malmö omöjliggör ett bra mottagande och börjar leda till ökade klyftor och sociala motsättningar. Att invandrare koncentreras till vissa bostadsområden är regel och Malmö utgör inget undantag. Två tredjedelar av alla invånare med utländsk bakgrund bor i områden som är mer invandrartäta än genomsnittet för kommunen (som är ca 25 procent). Inom vissa områden i Malmö har 80--90 procent av invånarna utländsk bakgrund. Kostnaderna för socialbidrag i Malmö är tre gånger högre än riksgenomsnittet. Invandrarna svarar för 65 procent av Malmös totala socialbidragsbudget.
Situationen är likartad i flera kommuner, framför allt i storstadsområdena, och leder till en svår ekonomisk och social situation.
Kvaliteten i mottagning och introduktion av nyanlända flyktingar avgörs av tillgången på:
1) ekonomiska resurser 2) barnomsorg, skola, sjukvård och arbetsförmedling 3) naturlig kontakt med svenskar i bostadsområdet, i skolan, på arbetsplatsen.
De senaste årens oreglerade inflyttning till Malmö har haft en sådan omfattning att förutsättningarna inte räcker till och kvaliteten blir därmed lidande.
Malmö har högre kostnader för flyktingmottagandet än vad som utgår som ersättning från staten. Gällande statsbidragssystem ger inte kommuner med stort flyktingåtagande kostnadstäckning. Anledningarna till detta är två. Malmö har som storstadskommun en stor sekundärinflyttning. Flyktingar som placerats i en kommun flyttar sedan spontant till Malmö. Den gamla kommunen har då kvar bidragen medan den nya kommunen får ansvaret för försörjningen. Dessutom räcker inte den schabloniserade tiden, tre år, till för att få flyktingarna självförsörjande i den lågkonjunktur vi nu har och det arbetsmarknadsläge vi befinner oss i.
En kalkyl har gjorts över Malmö kommuns kostnader och intäkter för de 5 000 invandrare som kom till kommunen under 1994. De intäkter det handlar om är statsbidrag i maximalt tre år enligt en generalschablon. Den statliga ersättningen täcker ingalunda kommunens kostnader för flyktingmottagningen. Efter tre år upphör ersättningen enligt generalschablonen trots att många invandrare fortfarande är beroende av socialbidrag.
Vidare genererar ett stort flyktingmottagande en invandring av anhöriga under flera år framöver, även efter de två år under vilka anhöriga räknas som flyktingar och får ersättning enligt schablonen. Dessutom täcker inte statsbidragen kostnader för barnomsorg, skola, sjukvård m m. Enligt kalkylen kommer kommunen att gå minus närmare 300 miljoner åren 1994--1996 och därefter med 160 miljoner årligen.
Samtidigt som framför allt storstäderna drabbas hårt får andra kommuner inte det antal flyktingar de skrivit avtal med Statens invandrarverk om och byggt upp sin organisation för.
För att klara ett humant flyktingmottagande är det därför nödvändigt att sprida mottagningen och introduktionen av nyanlända flyktingar över hela landet.
Av avgörande betydelse är också att kommuner med stort flyktingåtagande kompenseras ekonomiskt. Det är Sveriges riksdag som beslutar om flyktingmottagandet. De kommuner som tar sitt ansvar och ställer upp måste också ersättas ekonomiskt.
Flyktingmottagandet är en fråga om solidaritet med människor i nöd. Flyktingmottagandet måste också bygga på solidaritet inom landet vad gäller kostnadsfördelningen.
Det är således nödvändigt att snabbt skapa ett ersättningssystem som fullt ut kompenserar kommuner med hög flyktingtillströmning. Samtidigt måste åtgärder vidtas i syfte att åstadkomma en bättre långsiktig fördelning av mottagandet över landet.
Integrationskommittén bör få i uppdrag att skyndsamt komma med förslag till lösningar för att komma till rätta med storstädernas problem.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om flyktingmottagandet och kostnaderna härför.
Stockholm den 24 januari 1995 Marie Granlund (s) Lars-Erik Lövdén (s) Birthe Sörestedt (s) Kurt Ove Johansson (s) Nils T Svensson (s)