Bristande språkkunskaper gör det svårt för många
invandrare att få in en fot i arbetslivet. Därför är
arbetslösheten, särskilt i vissa invandrargrupper, avsevärt
högre bland invandrare än bland genomsnittet.
Även de som förvärvsarbetat under en tid kan få problem
utan tillräckliga kunskaper i det svenska språket.
Erfarenheterna visar att långtidssjukskrivna invandrare har
svårt att komma tillbaka till arbetslivet av det skälet.
Rehabilitering av långtidssjukskrivna är ett arbete som
kräver mycket, både i kunskap, vilja och fantasi av både den
som är sjukskriven och den tjänsteman hos
försäkringskassan som är samordnare av de olika
rehabiliteringsinsatserna.
När det gäller långtidssjukskrivna invandrare utgör inte
sällan bristande svenskkunskaper ett grundläggande hinder i
rehabiliteringen. Det är inte acceptabelt. Invandrare bör ha
samma förutsättningar till rehabilitering under sjukskrivning
som andra.
Vår slutsats är att det krävs en kraftig satsning på
utbildning, framför allt i det svenska språket, för att
förhindra att invandrarna utvecklas till ett permanent B-lag
på arbetsmarknaden. Det handlar inte nödvändigtvis bara om
mer resurser i form av fler lärare och undervisningsresurser.
Lika viktigt är att undervisningen anpassas för att underlätta
inträdet på den svenska arbetsmarknaden. De senaste årens
förändringar av vuxenlärarutbildningen bör ses över.
För närvarande görs en översyn av invandrarpolitiken. I det
sammanhanget är det viktigt att studera ovan nämnda
problem.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om svenskundervisning för invandrare i
rehabiliteringssyfte m.m.
Stockholm den 24 januari 1995
Lilian Virgin (s)
Lars Stjernkvist (s)