Det är av stor vikt att flyktingmottagandet ute i
kommunerna fungerar på ett bra sätt. Det är naturligtvis
också viktigt att det bidrag som staten ger medverkar till att
flyktingar får så bra förutsättningar som möjligt i vårt land.
Detta är viktigt för flyktingen, men också för att
kommuninvånarna skall acceptera mottagandet av många
nya kommuninvånare.
I Landskrona som i dessa frågor betraktas tillhöra ett
storstadsområde (Malmöregionen) har det under 1994
kommit ca 1 400
flyktingar. Det skall jämföras med det antal på 200
flyktingar som kommunen tecknat avtal med Statens
invandrarverk. Ett av skälen till den stora tillströmningen är
att Landskrona kommun dras med ett relativt stort antal
tomma lägenheter. Ett annat är vårt geografiska läge, nära
kontinenten.
Fram t.o.m. september 1994 har ca 100 sekundärflyktingar
kommit. Hälften av dessa har bott mer än sex månader i
annan kommun, varför Landskrona kommun ej erhåller
stimulansbidraget. De flesta av dessa har dessutom ej
påbörjat SFI-undervisning i sin tidigare kommun.
Arbets- och socialnämnden i Landskrona har för 1994
antagit ett program för flyktingmottagandet som tillförsäkrar
flyktingar kvalitet och effektivitet i mottagandet.
Redan under maj månad i fjol kunde förvaltningen
konstatera att de flesta kvalitets- och effektivitetsmål satts ur
spel. Under våren förstärktes administrationen med nya
tjänster.
I dag behövs ytterligare personal. Vid senaste
rekryteringen saknas sökande med erfarenhet av
flykting/invandrarfrågor. Kommunen har anskaffat helt nya
lokaler som är betydligt större och därmed dyrare.
Socialbidragshanteringen dras med kvalitetsbrister på
grund av den stora tillströmningen. Arbetsförmedlingens
resurser räcker inte till. Komvux som ansvarar för Sfi har haft
stora svårigheter att rekrytera kompetenta lärare. De har fram
till nu haft ett trettiotal Sfi-grupper i gång att jämföras med
3 -- 4 grupper under 1993. Nämndens mål att starta Sfi en
månad efter ankomst går ej att uppnå.
Många flyktingar är i stort behov av psykiatrisk
behandling, både vuxna och barn, men dessa behov kan inte
tillgodoses på grund av bristande resurser inom sjukvården.
Två socialsekreterare har som huvudinriktning i
flyktingmottagningen att besöka barnfamiljer. Första
delrapporten för 1994 ger en mycket allvarlig bild över
barnens hälsotillstånd.
Förutom att sjukvården har bristande resurser för såväl
fysisk som psykisk barnhälsovård, dras både grundskolan
och gymnasiet också med kvalitetsproblem med tanke på att
allt sker snabbt utan några förutsättningar till planering.
Samma problem föreligger också inom barnomsorgen.
Exempelvis har elever till gymnasieutbildningen fått vänta
2--3 månader
innan utbildning kunnat erbjudas.
Från flyktingfamiljerna har sedan länge kritik för att de
anser att deras behov ej kan tillgodoses inom rimlig tid förts
fram.
Kostnader för socialbidrag
Landskrona kommun fruktar att 85 %
av deras flyktingar kommer att stå utanför
arbetsmarknaden. Det kan dra med sig kostnader för
socialbidrag för gruppen med ungefär 50--60 miljoner
kronor. Ytterligare ett år med samma rekordhöga
flyktingmottagande kan få till konsekvens att Landskrona får
socialbidragskostnader som motsvarar 2 kr
i höjd kommunalskatt. Det kan inte vara riktigt att en
kommun skall kunna klara en sådan situation vare sig socialt
eller ekonomiskt. Dessutom skulle Landskrona säkert inte
acceptera en så stor del av kostnader för
flyktingmottagandet.
Jag vill på detta sätt uppmärksamma riksdagen och berört
utskott på att förutsättningarna för att fullfölja
flyktingmottagandet enligt de mål som uppsatts av riksdagen
ej längre föreligger. Att på kort sikt inte kunna erbjuda vuxna
och barn adekvat sysselsättning, utbildning och vård innebär
på lång sikt uppenbara risker för svårigheter i
integrationsarbetet och därmed motsättningar i samhället.
Att föreslå lösningar på ett sådant komplext problem är
naturligtvis svårt. Invandrarverket anvisar en väg i sin
anslagsframställning.
En generös flyktingpolitik måste som grund ha en
acceptans hos folkflertalet. Genom kontakter mellan
majoritetsbefolkningen och invandrarna ges möjlighet för
ökad tolerans. Därför har den hittills tillämpade Hela-
Sverige-tar-emot-strategin varit en bra grund för den förda
politiken. På sistone har den dock mött problem genom att
vissa kommuner (storstäderna och vissa grannkommuner)
fått ta emot fler flyktingar än de slutit avtal om och andra
kommuner, främst i Norrland, inte fått det antal flyktingar,
de velat ta emot. Denna situation leder till att vissa resurser
för svenskundervisning, daghem, skola, m.m. inte utnyttjas
medan väntetiden blir lång och kvaliteten sämre i de
kommuner vars resurser inte räcker till på grund av planerad
inflyttning.
Systemet med generalschablonen till kommunerna tar inte
hänsyn till att följdinvandringen på detta sätt också blir större
till storstadsområden och att dessa därmed får bära en större
andel än andra kommuner av de ökade kostnaderna.
Enligt verkets mening skulle man kunna komma till rätta
med en del av dessa problem genom att göra systemet med
introduktionslön som ersättning för deltagande i
mottagningskommunens introduktion (SFI, kompletterande
yrkesutbildning m.m.) obligatoriskt. Genom hänvisning till
att en invandrare har sin försörjning knuten till introduktion
i en annan kommun kan storstadskommuner motverka
strömmen av oförutsebara inflyttningar. En sådan ändring
skulle också understödja Hela-Sverige-strategin.
Introduktionens mål är ett arbete som ger försörjning.
Introduktionsplanen -- ett samarbete mellan flyktingen,
kommunen och arbetsförmedlingen -- är det tekniska
hjälpmedel som används för att planera vägen till arbete.
Introduktionsplanen är i dag en förutsättning för utbetalning
av generalschablonen. Det är dock planens innehåll och
genomförande som är det avgörande -- inte att en planering
skett. Därför menar verket att dess uppföljningsansvar
gentemot kommunerna borde innehålla en möjlighet att
innehålla/reducera samt återkräva schablonersättning helt
eller delvis gentemot kommuner vars introduktionsplaner
inte har ett innehåll och genomförande som överensstämmer
med prop. 1989/90:105.
En annan väg är att bidraget verkligen följer flyktingen. En
nackdel med detta är naturligtvis risken för segregation om
allt för många flyktingar samlas i samma ort eller
bostadsområde.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om flyktingsituationen i vissa
kommuner,
2. att riksdagen hos regeringen begär att erforderliga
åtgärder vidtas för att undvika en alltför stor koncentration
av invandrare till dessa kommuner,
3. att riksdagen hos regeringen begär att åtgärder vidtas för
att undvika de svåra långsiktiga sociala och ekonomiska
konsekvenser som blir följden när statsbidraget försvinner
och flyktingarna fortfarande saknar förmåga till egen
försörjning.