Alla människors lika värde och rättigheter är grunden för
centerns politik. Individens fri- och rättigheter får inskränkas
endast av hänsyn till andra människors lika fri- och
rättigheter.
Ras, hudfärg, kön och religion får inte föranleda olikheter
i värderingar och behandling av människor. Alla människor
har rätt att leva i länder med demokratisk uppbyggnad, där
de fritt kan uttrycka sina åsikter utan risk för förtryck eller
förföljelse. Människor och folkgrupper som är politiskt,
socialt eller ekonomiskt förtryckta måste få stöd i sin kamp
mot förtrycket.
Alla människors lika värde och rättigheter är grunden för
allt samhällsarbete. Det innebär att oavsett från vilket land
en människa kommer ska hon i Sverige behandlas som en
medmänniska på lika villkor som övriga svenskar.
Ovanstående utgångspunkter, hämtade från centerns
partiprogram, präglar också vår syn i flyktingfrågan.
Människor på flykt undan förtryck och förföljelse på grund
av ras, etnisk tillhörighet, kön, religion eller politisk
uppfattning måste kunna få en fristad i ett annat land. Sverige
är och ska vara ett land där dessa människor kan få en fristad.
Sverige ska även framdeles ha en öppen, generös och human
flyktingpolitik.
Flyktingpolitik i ett vidgat perspektiv
Förebyggande insatser
Det finns ett tydligt samband mellan underutveckling och
flyktingproblematiken. Växande klyftor mellan världens
rika och fattiga länder gör att alltfler från den fattiga delen
söker sig till länder med en bättre social, ekonomisk,
demokratisk och ekologisk utveckling. Ökat
befolkningstryck i tredje världens länder medför starkare
tryck på den odlingsbara marken. Politiskt förföljda,
människor som flyr krig liksom de som ger sig av för att få
en bättre tillvaro kämpar för att få uppehållstillstånd i den
rika världen.
För att förhindra att människor bryter upp från sitt land av
ekonomiska eller ekologiska skäl måste de få drägliga
levnadsvillkor på plats. De måste få möjlighet att försörja sig
och sina familjer, möjlighet till ett arbete, möjlighet att
bedriva jordbruk eller annan verksamhet, tillgång till
utbildning, sjuk- och hälsovård, fungerande infrastrukturer
m.m.
Katastrofbiståndets andel av det totala biståndet har under
senare år ökat. Det är dock viktigt att katastrofhjälp inte sker
på bekostnad av bistånd som syftar till att utveckla länder
och regioner. Därför är det viktigt att västvärlden och Sverige
ger ökade resurser till utvecklingsländer i öst och syd.
Bistånd ska användas för att underlätta i katastrofsituationer,
men det är än viktigare att bistånd används för att förebygga
katastrofer och konflikter. Därför är det angeläget att Sverige
och andra länder ökar det totala biståndet.
Utöver bistånd i mer traditionell bemärkelse måste
politiken gentemot utvecklingsländer i öst och syd också
innefatta såväl handelspolitik som åtgärder när det gäller
kapitalrörelser, kunskaps- och teknikflöden. Dessa länder
måste ges möjlighet till utveckling på lika villkor.
Vidare bör åtgärder sättas in för att förebygga potentiella
konfliktsituationer på ett så tidigt stadium som möjligt. FN
och regionala organisationer, som till exempel OSSE, bör få
stärkta möjligheter att agera i preventivt och
konfliktförebyggande syfte.
Kompetensen hos frivilligorganisationer, som är
verksamma i eller har kontaktnät i ett land som står inför en
potentiell konflikt, bör bättre tas tillvara. Dessa
organisationer bör i större utsträckning utnyttjas av FN och
regionala organisationer i det konfliktförebyggande arbetet.
I händelse av krig eller naturkatastrofer, är det viktigt att
skapa förutsättningar för att ge människor möjligheter att
stanna i sitt närområde, om de tvingas på flykt.
Ökat samarbete i flyktingfrågor
Genom den fria personliga rörligheten bidrar EU till ökad
förståelse och kontakter mellan olika europeiska länder.
Detta är i grunden positivt. Den mångkulturella karaktären i
Sverige och andra europeiska länder blir därigenom något
naturligt och positivt.
Den ökade rörligheten och de öppnare gränserna
understryker vikten av att på internationell nivå diskutera
frågor som rör rasism och flyktingfrågor.
Enligt unionsfördraget skall ett nära samarbete utvecklas
rörande asylpolitik och invandringspolitik. Som medlemmar
kan vi fullt ut delta i samarbetet.
EU-ländernas regeringschefer har på fransk-tyskt initiativ
enats om att ta fram förslag till gemensam strategi för att
bekämpa rasismen. Sverige bör med kraft verka för en
generös behandling av invandrare och krafttag mot rasism.
Inom EU diskuteras förslag om solidarisk fördelning av
flyktingar mellan länderna och att harmonisera reglerna för
asylprövning. En förutsättning för det ömsesidiga
godkännandet av asylansökningar mellan medlemsländerna
är att asylprövningen i samtliga länder lever upp till tydligt
fastställda minimikriterier. Prövningen måste vara rättvis.
Utgångspunkten måste vara att alla som verkligen behöver
en fristad också skall få det. Sverige bör se som en
huvuduppgift att verka för att en generös flyktingpolitik skall
vinna brett stöd inom EU. Flyktingproblematiken bör
behandlas som en gemensam europeisk angelägenhet. En
generös flyktingpolitik är i längden bara möjlig om alla
ställer upp. Det har visat sig svårt för enstaka länder att på
egen hand driva en sådan politik.
Om bara ett fåtal länder bedriver en generös flyktingpolitik
blir strömmen av flyktingar stark till dessa länder och hotar
möjligheterna för en fortsatt generositet. Det är därför viktigt
att samtliga länder tar sitt ansvar. EU-länderna bör även ha en
gemensam beredskap för betydande flyktingströmmar, från
andra delar av Europa och andra delar av världen.
Samordning och harmonisering av regler i Europa
Allt för generösa regler i jämförelse med omkringliggande
länder skulle med stor sannolikhet leda till ett kraftigt ökat
asyltryck på det land som har den mest generösa
asylpolitiken. En ökad samordning i Europa, byggd på
Genève-konventionens regler, är därför nödvändig för att
möta och lösa flyktingproblematiken. Sverige bör aktivt
verka för en harmonisering av reglerna, tillsammans med de
länder i Europa som av tradition har en generös syn på
asylpolitiken. Europas länder måste förändra
flyktingpolitiken att bättre svara mot de krav som
verkligheten ställer. Flyktingpolitiken får inte bli en
dagsländepolitik utan måste utformas så att den blir hållbar
över tiden.
FN:s flyktingkonvention
Innehållet i FN:s flyktingkonvention baserades på
förhållandena i Europa efter andra världskriget.
Konventionen är i vissa avseenden föråldrad och täcker inte
fullt ut dagens förhållanden. Försök har gjorts att
modernisera konventionen för att få den mera heltäckande.
Tyvärr har det internationella arbetet inom detta område
ännu inte varit framgångsrikt. Sverige bör både inom EU och
andra internationella forum fortsätta att aktivt arbeta för en
modernisering av FN:s flyktingkonvention.
Asylbestämmelserna i utlänningslagen
Den svenska utlänningslagen bör också förändras för att
bättre överenstämma med dagens verklighet. En tydligare
lagstiftning bidrar dessutom till ökad förståelse och bredare
acceptans för svensk flyktingpolitik.
Till exempel har uppdelningen mellan
konventionsflyktingar och den olyckliga formuleringen i de
facto-paragrafen (''den som inte är flykting'' som det står i
3 kap 1
§
punkt 3)
skapat missuppfattningar. Detta har också utnyttjats av
flyktingfientliga grupper som ett bevis på att Sverige tar
emot personer som inte är flyktingar.
En lösning är att formulera en gemensam asylparagraf i
utlänningslagen. Skälen för asyl bör formuleras med
utgångspunkt från individens behov av skydd i Sverige,
undan förföljelse och förhållanden i hemlandet, vilka
omöjliggör för individen att stanna kvar i sitt hemland.
Det innebär i praktiken att de nuvarande definitionerna av
flyktingbegreppet enligt FN:s konvention sammanförs med
de utvidgningar som Sverige i praktiken tillämpat. Mycket
av det som tillämpats i praxis bör ingå, så att lagens tänkta
tillämpning klart framgår för allmänheten. Med en tydligt
formulerad utlänningslag kan man också undvika att
tillämpning och praxis förändras över tiden.
Det bör också tydligt framgå i utlänningslagen att rätten
till asyl kan gå förlorad på grund av brottslighet,
undanhållande av dokument eller om den asylsökande
lämnat vilseledande eller felaktiga uppgifter. Det är viktigt
att förhindra det missbruk av asylrätten som kan förekomma.
Åtgärder har t.ex. redan vidtagits för att skärpa straffen vid
människosmuggling i vinstsyfte.
Den pågående utredningen om flyktingpolitiken bör ha
som inriktning att belysa och åtgärda de problem som vi
ovan berört. Detta bör ges regeringen till känna.
Förkortade handläggningstider av asylärenden måste
prioriteras
En förskjutning har skett bland beviljade asylansökningar
från de tre huvudgrupperna konventionsflykting,
krigsvägrare och de facto-flykting till gruppen som beviljas
asyl av olika humanitära skäl. Under vissa år har mer än
hälften av beviljade uppehållstillstånd lämnats av
humanitära skäl, oftast på grund av att man väntat länge på
beslut i sitt ärende.
Detta har lett till att asylsökande med svaga skäl kunnat få
stanna på grund av den långa väntan medan andra, med
kortare väntetid och tyngre skäl, avvisats. Detta förhållande
ger felaktiga signaler till omvärlden och ger näring åt
debatten om att fel flyktingar får stanna i Sverige. De långa
handläggningstiderna i asylärenden är orsak till flera av de
problem och missförhållanden som finns i den svenska
flyktingpolitiken.
Kortare handläggningstider är också angeläget utifrån ett
mänskligt perspektiv. Lång väntan på besked om asyl skapar
oro och psykiskt lidande hos de asylsökande och försvårar
ett återvändande till hemlandet vid avslag på ansökan.
På grund av de långa väntetiderna på beslut har också
flyktingmottagandets kostnader för boende och uppehälle
stigit kraftigt.
Handläggningstiderna hos myndigheterna
Statens invandrarverk har som verksamhetsmål att
handläggningstiden i ett normalt asylärende inte ska
överstiga två månader. Under budgetåret 1993/94 var den
genomsnittliga tiden 323 dagar. Genom den minskade
tillströmningen av asylsökande och olika praxisbeslut har
tiderna kortats under senare hälften av 1994.
Utlänningsnämnden har som mål att fatta beslut i ett
överklagningsärende inom fyra och en halv månad. Den
genomsnittliga handläggningstiden har dock varit sju
månader.
Även när det gäller att verkställa Invandrarverkets och
utlänningsnämndens avvisningsbeslut är det lång väntetid i
en del polisdistrikt.
De långa handläggningstiderna kan delvis förklaras med
det stora antalet asylsökande, men en del av orsaken måste
sökas i utformningen av asylhanteringsprocessen. Enligt
centerns uppfattning kan och måste processen effektiviseras
i flera av leden utan att rättssäkerhetsförluster görs. Detta bör
ges regeringen till känna.
Aktivare regeringsroll i asylpolitiken
Ett lands politiska ledning spelar en viktig roll i
asylpolitiken. Regeringen kan bland annat styra
reseströmmar genom att besluta om viseringskrav.
Viseringskrav begränsar möjligheterna för människor att
lämna sitt hemland och resa till Sverige.
Det är viktigt att främst potentiella ekonomiska flyktingar,
får rätt signaler och information om att möjligheterna att
bygga en ny tillvaro t.ex. i Sverige är begränsade. Regeringen
bör få ett utökat ansvar att rätt information når ut till
människor i utsatta områden så dessa inte satsar på en
meningslös asylresa. Sådana informationsinsatser kan
kombineras med insatser i området. Detta bör ges regeringen
till känna.
Invandrarverket kan överlämna asylärenden till regeringen
för regeringens bedömning, vilket sker med jämna
mellanrum. Exempel på detta är ärenden från Bosnien, Peru
och Somalia. Regeringens beslut i dessa ärenden blir sedan
vägledande för övriga beslut från detta land. Regeringens
roll i övrig praxisbildning (dvs tillämpning av lagstiftningen)
minskades vid inrättandet av utlänningsnämnden som är
sista instans i överklagandeärenden.
Det är viktigt att regeringen ges en allmänt tydligare och
aktivare roll i asylpolitiken. Regeringen kan och ska ge
signaler både till omvärlden och Invandrarverket om hur man
ser på situationen i olika länder. Dessa vägledande
bedömningar och uttalanden bör sedan ligga till grund för
beslut i asylärenden vid utredningsslussar, vilket kan bidra
till kortare handläggningstider. Regeringen bör därför kunna
ta över enskilda ärenden på eget initiativ.
Asylbyråerna bör också fortlöpande få aktuell information
om regeringens bedömning av förhållandena i olika
flyktingländer. Handläggarna kan då koncentrera sin
behandling på om den asylsökande har individuella skäl som
kan påverka utgången i ärendet utöver de allmänna
förhållandena. Även i fortsättningen ska Invandrarverket
också kunna överlämna enskilda ärenden till regeringen för
vägledande beslut om nya länder eller nya flyktingskäl.
Regeringen måste dock fatta beslut snabbare än vad som
varit fallet för att undvika att ett stort antal ärenden hopas
hos Invandrarverket.
Genom ett stärkt samband mellan bistånd, flyktingfrågor
och mänskliga rättigheter bör dessa frågor policymässigt
även i regeringskansliet hanteras gemensamt. Ansvaret för
svensk asylpolitik och svenskt flyktingmottagande bör
därför föras samman med biståndsfrågor och frågor om
mänskliga rättigheter. Detta bör ges regeringen till känna.
Förenkla asylprocessen
En bidragande orsak till de långa handläggningstiderna är
också formerna för hur en asylansökan behandlas. Mycket
tid går åt till formella beslut och kommunikation mellan
parterna beroende på att man inte alltid vistas på samma ort.
I syfte att förkorta handläggningen av ett asylärende bör
asylbyråerna vid utredningsslussarna kraftigt förstärkas.
Målet bör vara att en asylansökan normalt ska kunna avgöras
i de flesta fall inom 14 dagar.
Mycket tid kan vinnas genom att alla inblandade aktörer
finns samlade, dvs utöver den asylsökande och handläggaren
på SIV också advokater och tolkar. Det bör inrättas fasta
fristående advokatjourer vid utredningsslussarna i sådan
omfattning att i stort sett all rättshjälp till asylsökande kan
ges genom dessa enheter. Tolkresurserna måste också
kraftigt förstärkas för att minska väntetiderna på
översättningar. Genom att placera SIV:s personal
tillsammans med polisen redan vid gränsen/inresekontrollen
kan viktig information säkerställas och ogrundade
asylansökningar behandlas snabbare. Rätten för den
asylsökande att flytta ut i eget boende under de två första
veckorna bör begränas.
Den enskilde asylsökande kan ibland vara i så dåligt
psykiskt skick att han/hon inte kan föra sin talan genom att
avge en skriftlig uttömmande redogörelse för skälen till sin
flykt. Den asylsökande måste därför ha möjlighet att lämna
kompletterande upplysningar genom muntlig handläggning.
Inom 14 dagar bör den asylsökande i normalfallet således
kunna delges beslut i ärendet och i samband med detta
informeras om sin rätt att överklaga.
Omprövningen av SIV:s beslut sker vid muntlig
handläggning. Asylsökande och dennes ombud ges
möjligheter att framföra kompletterande uppgifter och skäl
inför två erfarna handläggare. Vid behov skall särskild
expertis kallas till denna handläggning. Beslutar de två
handläggarna att inte ändra på avslagsbeslutet översändes
omgående överklagandet till utlänningsnämnden.
I ett överklagandeärende ska beslut i princip ha fattats i
utlänningsnämnden inom ett halvår efter den asylsökandes
ankomst till Sverige.
Budgeteffekter
En effektivare asylprocess som leder till genomsnittligt
kortare handläggningstider sänker också kostnaderna för
flyktingmottagandet. Anslaget till förläggningskostnader
kan därigenom minskas. Vårt förslag kräver förstärkningar
av asylbyråerna vilket ökar kostnaderna på D1-anslaget.
Ärendebalanser hos myndigheterna, verkställighetshinder
m.m. gör att effekterna av en effektivare asylprocess först får
fullt genomslag i slutet av budgetperioden. Enligt vår
uppfattning är det dock möjligt att, med de antaganden om
antalet asylsökande och förläggningskostnader som återfinns
i budgetpropositionen bilaga 11, sänka kostnaderna inom
Invandrarverkets område efter omföringar mellan anslagen
med netto 300 milj kr i förhållande till budgetpropositionen
under perioden.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om inriktningen på den nuvarande
utredningen om flyktingpolitik i ett vidgat perspektiv,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om förkortade handläggningstider,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om regeringens roll i asylpolitiken
vad avser ansvar för information,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att regeringen på eget initiativ bör
kunna ta över enskilda ärenden,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att ansvaret för svensk asylpolitik
och svenskt flyktingmottagande bör föras samman med
biståndsfrågor och frågor om mänskliga rättigheter,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om förenklad asylprocess,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om förstärkningar av asylbyråerna,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om fasta fristående advokatjourer,
förstärkta tolkresurser och lagreglerad rätt för en
asylsökande att lämna kompletterande upplysningar,
9. att riksdagen från D
2. Förläggningskostnader, för budgetåret 1995/96 anvisar
400 miljoner kronor mindre än vad regeringen föreslagit
eller således 1
656
000
000 kr,
10. att riksdagen till D
1. Statens invandrarverk, för budgetåret 1995/96 anvisar
100 miljoner kronor utöver vad regeringen föreslagit eller
således 689
200
000 kr.
Stockholm den 23 januari 1995
Olof Johansson (c)
Per-Ola Eriksson (c)
Helena Nilsson (c)
Agne Hansson (c)
Andreas Carlgren (c)
Marianne Andersson (c)
Elving Andersson (c)