Den 31/1 1995 kommer invandrarförläggningen i Kramfors att läggas ner.
Ur Kramfors kommuns synpunkt medför detta stora problem med ekonomiska följder och ökad arbetslöshet.
Nedläggningen bör också ses mot bakgrund av att en av förutsättningarna vid anläggningens iordningställande och tillkomst var att ett nytt 10-årigt avtal skulle träffas mellan parterna. När hyresavtalet skrevs kom det att omfatta endast 5
år.
I dag finns i Sverige många flyktingar med tillfälligt uppehållstillstånd. De väntar att det skall bli fred i deras hemländer och att de skall kunna återvända.
Det erkänns i dag allmänt att överföring och utveckling av kunskap är den effektivaste biståndsinsatsen i u-land. Så ser t.ex. Världsbanken utbildning som en av sina tre viktigaste uppgifter. Men för att kunskapen skall kunna överföras till de behövande länderna på ett konstruktivt sätt krävs att den förmedlas av personer med ingående kännedom om såväl den aktuella tekniken som den socialkulturella miljön tekniken skall inplanteras i.
Bland våra flyktingar och invandrare finns dessa personer med denna unika kompetens. Genom att på ett konstruktivt sätt engagera dem i biståndsarbetet har vi en unik chans att göra en positiv insats av både bistånds- och invandrarpolitiken.
Kramforsanläggningen är en mycket välskött och bra anläggning i fin miljö som skulle fungera utmärkt som repatrieringsanläggning. Kramfors har ett väl utbyggt utbildarnät. Där ingår resurser som Hola folkhögskola, Sandö U-centrum, Nordviks lantbruksskola, AMU-Center, Länstekniskt Center i Kramfors m.fl.
Medborgarna i Kramfors (ca 24 000) har under hela tiden förläggningen legat i kommunen bemött flyktingarna på ett mycket trevligt sätt. Flyktingantalet har tidvis uppgått till ca 1 500. Den sociala miljön är alltså god.
Det är nu angeläget att åstadkomma en tydligare koppling mellan flyktingpolitik och biståndspolitik. Invandrar- och flyktingpolitiska utredningen ska bland annat se över möjligheterna att åstadkomma detta. I det sammanhanget skulle man kunna starta en försöksanläggning omgående i Kramfors som skulle kunna vara referensobjekt och utvecklingsanläggning för utredningen om repatriering av flyktingar.
Allt finns: Lokaler, kontor med datautrustning, personal, utbildarnät, god social miljö, moderna lägenheter, god kunskap i invandrarfrågor, samt en politisk vilja att genomföra projektet.
Avvecklingskostnaderna för anläggningen i Kramfors är mycket höga. Dessa pengar skulle kunna användas bättre för att starta en repatrieringsanläggning på försök.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en repatrieringsanläggning.
Stockholm den 25 januari 1995 Hans Stenberg (s) Sven Lundberg (s) Britta Sundin (s) Bo Holmberg (s) Agneta Lundberg (s) Susanne Eberstein (s)