Motion till riksdagen
1994/95:Sf618
av Inger Lundberg m.fl. (s)

Invandrarsatsningar också utanför storstadsområdena


I motionen föreslår vi att anslaget till särskilda satsningar
på arbetsmarknadsinsatser i vissa miljonprogramsområden i
begränsad utsträckning skall kunna tas i anspråk för
motsvarande satsningar också utanför Stockholms-,
Göteborgs- och Malmöområdena.
Vi framhåller också vikten av att ansökan om EU-stöd till
arbetsmarknadssatsningar för invandrare kommer att avse
projekt i olika delar av landet.
Samtidigt föreslår vi att Arbetsmarknadsverket ges i
uppdrag att lägga fram förslag till en modell för att inom
ramen för arbetsmarknadspolitiken genomföra en
omfattande satsning på svenskundervisning för invandrare.
Som framgår av budgetpropositionen är den relativa
arbetslösheten för invandrare nästan tre gånger så stor som
för svenska medborgare. Arbetslösheten är för vissa
nationaliteter ända upp till 60%. Därtill kommer att en
relativt hög andel av de utomnordiska invandrarna befinner
sig i olika typer av utbildning och därmed står utanför
statistikens arbetskraftsbegrepp. För utländska medborgare
uppgick sysselsättningen till 45% att jämföra med 72 % 
för svenska medborgare. Långtidsarbetslösheten är
betydligt högre än bland befolkningen i övrigt.
För den enskilde invandraren är svårigheterna på den
svenska arbetsmarknaden ett allvarligt trauma. Arbetets
stora betydelse för självkänsla och integrering i en ny kultur
gör också att arbetslösheten bland invandrare skapar stora
risker för utanförskap inte bara för den vuxne invandraren
utan också för hans/hennes familj.
Det finns därför anledning att bejaka alla försök att med
ett brett batteri av åtgärder motverka arbetslösheten bland
invandrare. Detta gäller speciellt i
miljonprogramsområdena, där en ökad segregering leder till
risker för att stora invandrargrupper hamnar vid sidan om den
egentliga arbetsmarknaden och där arbetslösheten riskerar
att sätta prägel på livsmiljön.
Regeringens förslag om att avsätta 125 miljoner kronor till
särskilda insatser för mobilisering och ökat
arbetskraftsdeltagande för invandrare i
miljonprogramsområden kan vara ett instrument för att bidra
till nya jobb. Vi vill understryka vikten av att invandrarna
själva med sin breda yrkeserfarenhet och i många fall
erfarenhet av att ta ansvar för egna företag blir delaktiga i
ansvaret för att ta fram och utveckla idéer för att bryta
arbetslösheten.
Vi har stor förståelse för att regeringen valt att inrikta
huvuddelen av resurserna på insatser i storstadsområdena.
Här finns de allra största invandrargrupperna. I
storstadsområdenas miljonprogramsområden är också
segregationen allvarligast och risken allra störst för att
många invandrare ska hamna i utanförskap och främlingskap
inför den svenska arbetsmarknaden.
Vi anser det ändå angeläget att framhålla att även om
koncentrationen av invandrare är störst i flera av
storstädernas miljonprogramområden så finns i många
medelstora städer samma grundproblematik. I flera
regioncentra är segregationen påtaglig och svårigheterna på
arbetsmarknaden oerhört allvarliga för många invandrare.
I flera av dessa städer finns ändå den närhet och det
engagemang, som gör att värdefulla bidrag till nytänkande
inom arbetsmarknadspolitiken kan komma till stånd. Detta
gäller inte minst Örebro kommun, som tidigt tog ansvar för
bland annat stora delar av invandringen av syrianer till
Sverige och under 70- och 80-talen tagit emot stora
flyktinggrupper och också fått del av en omfattande
vidareflyttning av flyktingar.
Örebro har bred erfarenhet av nytänkande inom
arbetsmarknadspolitiken och en kommundelsorganisation,
som underlättar mobiliseringsarbete av den karaktär som
beskrivs i propositionen. Genom att vidga projekten till att
omfatta några miljonprogramsområden utanför
storstadsområdena ökar bredden i insatserna och därmed
också regeringens förutsättningar för att långsiktigt hitta
breda modeller för att bryta segregation och arbetslöshet
bland invandrargrupperna.
Vi vill samtidigt framhålla att behovet av insatser för att
stärka invandrarnas situation på den svenska
arbetsmarknaden inte på sikt får begränsas till särskilda
insatser i de större kommunerna. Den ansökan om medel från
Europeiska socialfonden, som regeringen överlämnar till
EU-kommissionen under våren bör därför beakta det
samlade behovet av insatser för att stödja invandrarnas
arbetsmarknad i hela landet.
Satsning på svenskundervisning
Den svenska arbetsmarknaden har förändrats dramatiskt
sedan efterkrigstidens arbetskraftsinvandring. Mycket talar
för att språkets ökade betydelse på arbetsmarknaden spelat
en avgörande roll för att många invandrare slagits ut från
arbetsmarknaden.
Segregation och arbetslöshet har bidragit till att öka många
invandrares problem att tillägna sig en svenska, som gör dem
attraktiva på arbetsmarknaden. SFI är en viktig start för den
invandrare, som kommer till Sverige, men satsningen är
långtifrån tillräcklig. Bland de arbetslösa invandrarna finns
både tidigare invandrare, vars språkkunskaper inte längre
räcker till på arbetsmarknaden, och mer nyanlända
invandrare, som inte uppnått tillräckliga kunskaper i de
inledande SFI-studierna.
På samma sätt som ungdomarna nu erbjuds datortek i stor
skala för att ge ungdomarna redskap att möta
informationssamhället borde en motsvarande bred lösning
för att erbjuda arbetslösa invandrare goda svenskkunskaper
prövas. Om samhället kan ta okonventionella grepp för att
tillsammans med, och med hjälp av, arbetslösa öka de ungas
kunskap i informationsteknik borde vi på samma sätt våga
pröva språkstugor för att ge invandrarna det redskap på
arbetsmarknaden som goda svenskkunskaper innebär. Här
kan kanske datortekniken vara inte ett mål men säkert ett
medel i en brett upplagd utbildningssatsning.
Arbetsmarknadsverket bör tillsammans med invandrarnas
egna organisationer ges i uppdrag att ta fram en modell, som
kan möjliggöra en bred satsning på kompletterande
svenskundervisning och språkträning.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att anslaget om 125 miljoner
kronor för särskilda insatser i invandrartäta
storstadsområden inte skall utesluta att intressanta projekt i
andra miljonprogramsområden kan bli föremål för bidrag,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om medel för särskilda insatser för
invandrare från Europeiska socialfonden så att invandrarnas
behov kan tillgodoses i olika delar av landet,
3. att riksdagen hos regeringen begär att
Arbetsmarknadsverket får i uppdrag att tillsammans med
invandrarnas egna organisationer finna nya modeller för en
bred satsning på svenskundervisning för arbetslösa
invandrare i enlighet med vad som anförts i motionen.

Stockholm den 20 januari 1995

Inger Lundberg (s)

Maud Björnemalm (s)

Hans Karlsson (s)

Håkan Strömberg (s)

Helena Frisk (s)

Nils-Göran Holmqvist (s)