I motionen föreslår vi att anslaget till särskilda satsningar på arbetsmarknadsinsatser i vissa miljonprogramsområden i begränsad utsträckning skall kunna tas i anspråk för motsvarande satsningar också utanför Stockholms-, Göteborgs- och Malmöområdena.
Vi framhåller också vikten av att ansökan om EU-stöd till arbetsmarknadssatsningar för invandrare kommer att avse projekt i olika delar av landet.
Samtidigt föreslår vi att Arbetsmarknadsverket ges i uppdrag att lägga fram förslag till en modell för att inom ramen för arbetsmarknadspolitiken genomföra en omfattande satsning på svenskundervisning för invandrare.
Som framgår av budgetpropositionen är den relativa arbetslösheten för invandrare nästan tre gånger så stor som för svenska medborgare. Arbetslösheten är för vissa nationaliteter ända upp till 60%. Därtill kommer att en relativt hög andel av de utomnordiska invandrarna befinner sig i olika typer av utbildning och därmed står utanför statistikens arbetskraftsbegrepp. För utländska medborgare uppgick sysselsättningen till 45% att jämföra med 72 % för svenska medborgare. Långtidsarbetslösheten är betydligt högre än bland befolkningen i övrigt.
För den enskilde invandraren är svårigheterna på den svenska arbetsmarknaden ett allvarligt trauma. Arbetets stora betydelse för självkänsla och integrering i en ny kultur gör också att arbetslösheten bland invandrare skapar stora risker för utanförskap inte bara för den vuxne invandraren utan också för hans/hennes familj.
Det finns därför anledning att bejaka alla försök att med ett brett batteri av åtgärder motverka arbetslösheten bland invandrare. Detta gäller speciellt i miljonprogramsområdena, där en ökad segregering leder till risker för att stora invandrargrupper hamnar vid sidan om den egentliga arbetsmarknaden och där arbetslösheten riskerar att sätta prägel på livsmiljön.
Regeringens förslag om att avsätta 125 miljoner kronor till särskilda insatser för mobilisering och ökat arbetskraftsdeltagande för invandrare i miljonprogramsområden kan vara ett instrument för att bidra till nya jobb. Vi vill understryka vikten av att invandrarna själva med sin breda yrkeserfarenhet och i många fall erfarenhet av att ta ansvar för egna företag blir delaktiga i ansvaret för att ta fram och utveckla idéer för att bryta arbetslösheten.
Vi har stor förståelse för att regeringen valt att inrikta huvuddelen av resurserna på insatser i storstadsområdena. Här finns de allra största invandrargrupperna. I storstadsområdenas miljonprogramsområden är också segregationen allvarligast och risken allra störst för att många invandrare ska hamna i utanförskap och främlingskap inför den svenska arbetsmarknaden.
Vi anser det ändå angeläget att framhålla att även om koncentrationen av invandrare är störst i flera av storstädernas miljonprogramområden så finns i många medelstora städer samma grundproblematik. I flera regioncentra är segregationen påtaglig och svårigheterna på arbetsmarknaden oerhört allvarliga för många invandrare.
I flera av dessa städer finns ändå den närhet och det engagemang, som gör att värdefulla bidrag till nytänkande inom arbetsmarknadspolitiken kan komma till stånd. Detta gäller inte minst Örebro kommun, som tidigt tog ansvar för bland annat stora delar av invandringen av syrianer till Sverige och under 70- och 80-talen tagit emot stora flyktinggrupper och också fått del av en omfattande vidareflyttning av flyktingar.
Örebro har bred erfarenhet av nytänkande inom arbetsmarknadspolitiken och en kommundelsorganisation, som underlättar mobiliseringsarbete av den karaktär som beskrivs i propositionen. Genom att vidga projekten till att omfatta några miljonprogramsområden utanför storstadsområdena ökar bredden i insatserna och därmed också regeringens förutsättningar för att långsiktigt hitta breda modeller för att bryta segregation och arbetslöshet bland invandrargrupperna.
Vi vill samtidigt framhålla att behovet av insatser för att stärka invandrarnas situation på den svenska arbetsmarknaden inte på sikt får begränsas till särskilda insatser i de större kommunerna. Den ansökan om medel från Europeiska socialfonden, som regeringen överlämnar till EU-kommissionen under våren bör därför beakta det samlade behovet av insatser för att stödja invandrarnas arbetsmarknad i hela landet.
Satsning på svenskundervisning
Den svenska arbetsmarknaden har förändrats dramatiskt sedan efterkrigstidens arbetskraftsinvandring. Mycket talar för att språkets ökade betydelse på arbetsmarknaden spelat en avgörande roll för att många invandrare slagits ut från arbetsmarknaden.
Segregation och arbetslöshet har bidragit till att öka många invandrares problem att tillägna sig en svenska, som gör dem attraktiva på arbetsmarknaden. SFI är en viktig start för den invandrare, som kommer till Sverige, men satsningen är långtifrån tillräcklig. Bland de arbetslösa invandrarna finns både tidigare invandrare, vars språkkunskaper inte längre räcker till på arbetsmarknaden, och mer nyanlända invandrare, som inte uppnått tillräckliga kunskaper i de inledande SFI-studierna.
På samma sätt som ungdomarna nu erbjuds datortek i stor skala för att ge ungdomarna redskap att möta informationssamhället borde en motsvarande bred lösning för att erbjuda arbetslösa invandrare goda svenskkunskaper prövas. Om samhället kan ta okonventionella grepp för att tillsammans med, och med hjälp av, arbetslösa öka de ungas kunskap i informationsteknik borde vi på samma sätt våga pröva språkstugor för att ge invandrarna det redskap på arbetsmarknaden som goda svenskkunskaper innebär. Här kan kanske datortekniken vara inte ett mål men säkert ett medel i en brett upplagd utbildningssatsning.
Arbetsmarknadsverket bör tillsammans med invandrarnas egna organisationer ges i uppdrag att ta fram en modell, som kan möjliggöra en bred satsning på kompletterande svenskundervisning och språkträning.
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att anslaget om 125 miljoner kronor för särskilda insatser i invandrartäta storstadsområden inte skall utesluta att intressanta projekt i andra miljonprogramsområden kan bli föremål för bidrag,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om medel för särskilda insatser för invandrare från Europeiska socialfonden så att invandrarnas behov kan tillgodoses i olika delar av landet,
3. att riksdagen hos regeringen begär att Arbetsmarknadsverket får i uppdrag att tillsammans med invandrarnas egna organisationer finna nya modeller för en bred satsning på svenskundervisning för arbetslösa invandrare i enlighet med vad som anförts i motionen.
Stockholm den 20 januari 1995 Inger Lundberg (s) Maud Björnemalm (s) Hans Karlsson (s) Håkan Strömberg (s) Helena Frisk (s) Nils-Göran Holmqvist (s)