Denna motion avser att belysa orättvisor gentemot vissa barn födda av utlandssvenska mödrar.
Bakgrunden är följande. En lagändring trädde i kraft 1 juli 1979. Denna innebar att ett barn som föds av en svensk moder i ett annat land och som är gift med en utländsk medborgare automatiskt får svenskt medborgarskap utöver födelselandets medborgarskap. Möjligheten gavs för barn födda före detta datum och under samma omständigheter att under en övergångstid även ansöka om svenskt medborgarskap. Övergångstiden var tre år.
Meddelande om denna lagändring och möjlighet att ansöka om medborgarskap fördes aldrig ut till alla de familjer i världen som hade denna möjlighet.
Detta har fått till följd att i många utlandssvenska familjer finns nu syskon med helt olika förutsättningar visavi Sverige.
Vi har blivit uppmärksammade på detta förhållande genom att i en syskonskara född i Schweiz av svensk mamma och schweizisk pappa, har lillebror, född i september 1979, automatiskt erhållit svenskt medborgarskap vid sidan om sitt schweiziska. Hans några år äldre syskon blev inte svenska medborgare vid födseln, men hade möjligheten under några år att söka svenskt medborgarskap. Deras föräldrar, boende ocentralt i landet, fick aldrig någon information från Sverige om detta.
Eftersom familjen under alla år har haft nära kontakt med Sverige, och från början lärt sig mammans språk samt tillbringat minst en månad varje sommar i mammans hemland Sverige, var det naturligt för dottern att söka sig till ett av våra riksinternat för gymnasiestudier. Det var först då, som det olyckliga förhållandet uppdagades, att hon inte hade samma rättigheter som svenska barn eller ens sin egen lillebror till visst ekonomiskt stöd etc.
Var och en kan nog förstå att en situation där ett syskon i en syskonskara ges helt andra förutsättningar än de två andra, är synnerligen olycklig och medför en hel del tråkiga konsekvenser inom familjen och för de av barnen som trots intresse för Sverige, inte får samma möjligheter som lillebror.
Den förtvivlade modern klandrar nu, tillsammans med många andra utlandsvenskar, UD för att inte ha givit dem information om denna möjlighet att söka svenskt medborgarskap för de två barn som råkade födas före 1979. Mamman har under många år varit registrerad som väljare i allmänna svenska val, och får i denna egenskap information och röstsedel inför valen. Samma register borde kunna ha använts för att informera alla de utlandssvenskar som har ett intresse för vad som händer i det forna hemlandet om denna lagändring och övergångstiden.
Vi lever i en alltmer internationaliserad värld, där gränser öppnas och hinder mellan folk rivs. Vår anslutning till Europeiska unionen bär starkt vittnesbörd om detta. Vår flyktingpolitik likaså. Det borde då även ligga i Sveriges intresse att uppmuntra ungdomar som vuxit upp i ett annat land, men som har en stark anknytning till Sverige genom en svensk förälder som lärt dem det svenska språket, svensk kultur och svenska seder, att stärka denna samhörighet med vårt land. Detta borde såväl dessa ungdomar som deras andra fosterland ha glädje och nytta av.
Vi anser att dessa familjer genom en lagändring måste ges en förnyad chans att söka svenskt medborgarskap då informationen vid tidigare tillfälle brustit, samt att information riktas direkt till dem det berör, genom utskick till alla utlandssvenskar som låtit registrera sig som röstberättigade till allmänna svenska val.
Vi menar också att möjligheten att söka svenskt medborgarskap borde ges till barn till en svensk förälder innan barnet uppnår en viss ålder. Denna ålder borde sättas till 25 år.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att ge barn till en utlandssvensk förälder förnyad chans att söka svenskt medborgarskap utöver medborgarskap i sitt födelseland.
Stockholm den 23 januari 1995 Peter Weibull Bernström (m) Margit Gennser (m)