Liberalismen utgår från individen, hennes integritet,
okränkbarhet och skaparkraft som grunden för varje
samhällsbygge, lokalt, regionalt, internationellt. Liberalism
innebär en tro på förnuftet, på framsteg, på det öppna, på
jämlikhet i möjligheter. Självklart är denna tro inte
begränsad till dem som befinner sig inom vårt lands gränser.
Därför måste liberaler agera så fort individens integritet träds
förnär. När människor kränks och utsätts för övergrepp är det
en liberal utgångspunkt att ta strid för varje enskild.
Runt omkring i världen ser vi dagliga prov på hur de mest
grundläggande mänskliga rättigheterna inte respekteras.
Många människor fruktar dagligen för sina liv och för sin
säkerhet, kanske för att de tagit upp kampen mot den
islamska fundamentalismen i Algeriet, kanske för att de
trotsat Castros påbud på Cuba, kanske för att de vägrat delta
i den turkiska arméns förföljelse av sina egna kurdiska
landsmän eller i PKKs terrorverksamhet.
På många olika plan kan vi liberaler agera för att söka
värna varje enskilds rätt till utbildning, till yttrandefrihet, att
utöva sin religion. Genom en aktiv biståndspolitik kan vi
stödja den demokratiska utvecklingen i länder som tidigare
varit diktaturer, genom agerande i internationella
församlingar kan vi stärka respekten för internationella
konvenventioner och genom påtryckningar kan vi ständigt
protestera mot kränkningar av mänskliga rättigheter, genom
stöd till människorättsorganisationer kan vi stärka deras att
agera på plats.
En annan viktig del är att se till att de länder som lever i
välstånd kan utgöra en fristad för alla dem som drivs från
sina hem och sitt land. Ett litet land som Sverige kan inte
hjälpa alla dem som tvingats på flykt. Men vi kan göra
viktiga insatser genom att föra en generös och human
flyktingpolitik här hemma. Genom medlemskapet i
europeiska unionen har vi dessutom fått ett större inflytande
än tidigare på den europeiska politiken.
Under den borgerliga regeringens tid skedde en dramatisk
förändring av flyktingsituationen i Europa. Kriget i det forna
Jugoslavien har lett till att närmare fyra miljoner människor
är på flykt. Majoriteten av dem finns kvar i närheten av sina
hem. Men många har också sökt sig till andra delar av
Europa. Till Sverige har sedan sommaren 1991 kommit
120 000 asylsökande från olika delar av det forna
Jugoslavien.
Trots de stora påfrestningar som en stor
flyktingtillströmning innebär kunde Folkpartiet i
regeringsställning medverka till att en rad viktiga beslut
fattades.Alla utlänningslagens skyddsregler tillämpas fullt
ut igen. 13 decemberbeslutet -- som innebar en begränsning
av rätten att få en fristad i Sverige -- upphävdes så att de
facto-flyktingar och krigsvägrare återfått den lagliga rätten
till skydd i vårt land.Det svenska flyktingmottagandet har
avmonopoliserats och flyktingarna uppmuntras nu att själva
skaffa sig jobb och bostad.Asylsökande har fått rätt att ta
tillfälliga arbeten under väntetiden.Möjligheten att ta barn
i förvar har minskat -- fast inte tillräckligt.Kraftfulla
initiativ har tagits till en generösare flyktingpolitik i Europa.
Folkpartiet tar fortsatt upp kampen för en liberal
flyktingpolitik i Sverige och i Europa. Få uppgifter är för oss
viktigare än att fullfölja arbetet för att ge hotade människor
skydd. Vår öppenhet för människor som söker en fristad
undan förföljelse och förtryck, våld och krig kan aldrig göras
konjunkturberoende.
Sverige har tillsammans med Tyskland och ett par stater
till burit hela bördan av Europas största flyktingkatastrof
sedan andra världskriget.
Sverige har gjort en stor och väl fungerande insats för att
på kort tid ta emot ett stort antal asylsökande. Det har ställt
mycket stora krav på såväl mottagandet som på utredning
och beslut i asylärenden.
Cirka 40 000 bosnier har beviljats permanent
uppehållstillstånd. De har nu flyttat ut i kommunerna, skaffat
sig bostad, börjat lära sig svenska med sikte att få ett jobb
och börja bygga en framtid här i Sverige.
Genom den särskilda förordning som den borgerliga
regeringen fattade beslut om våren 1994 har ett stort antal
barnfamiljer som vistats länge i Sverige fått
uppehållstillstånd här. Även de börjar nu den långa vägen till
ett nytt liv i vårt land. Barnen kan gå i skola och slipper under
stor oro gå i fortsatt ovisshet om sin framtid.
Ca 80 ideella föreningar, organisationer, kyrkor och
samfund har bildat ett kontaktnät för att stödja flyktingarna
i deras integration i det svenska samhället. Vi välkomnar och
är tacksamma både för det engagemanget och för det som i
andra sammanhang visas för flyktingar i vårt land -- också
när den tar sig uttryck som kritik av den folkpartiledda
flyktingpolitiken. Det bidrar till en konstruktiv dialog för en
human flyktingpolitik.
För en mer generös europeisk flyktingpolitik
Flyktingkatastrofen i f.d. Jugoslavien har i blixtbelysning
visat frånvaron av en gemensam europeisk flyktingpolitik.
När de enskilda staterna på egen hand bestämmer nivå och
former på flyktingpolitiken får vi lätt en nedåtskruvad spiral
som går ut över de skyddsbehövandes behov.
Med förverkligandet av den Europeiska unionen har den
s.k. tredje pelaren som bl.a. innefattar asylpolitik förts in i
den gemensamma politiken. Det är viktigt att den fullt ut
kommer in under såväl Europaparlamentets som
Europadomstolens överinseende.
Inom EU skall människor fritt kunna röra sig över
gränserna. Största möjliga öppenhet skall råda även vid
unionens yttre gränser. EU får inte bli en gemenskap som
sluter sig mot omvärlden. Vi vill värna asylrätten inom
ramen för en gemensam europeisk flyktingpolitik på
Genèvekonventionens grund, där Genèvekonventionen
tillämpas med en generös tolkning. Därutöver behövs
gemensamma överenskommelser för att också ge skydd åt
bl.a. krigsflyktingar.
EU och dess medlemsländer måste på plats bekämpa
orsakerna till att människor tvingas fly och bege sig till andra
länder. Vi vill inom EU mobilisera omfattande internationellt
stöd till de människor som tvingas på flykt genom mer direkt
stöd till grannstater som ger dem skydd.
Men det är inte bara inom ramen för EU som
flyktingfrågor har och kommer att aktualiseras. FN:s
flyktingkommissarie (UNHCR) har en ledande roll i
samordningen av flyktingpolitiken och gör livsavgörande
insatser i t.ex. det forna Jugoslavien. Den borgerliga
regeringen stöttade mycket aktivt UNHCRs arbete, inte
minst finansiellt. Det är av stor vikt att detta arbete fullföljs
av Sverige -- oavsett vilken regering landet har. Regeringen
har i budgetpropositionen föreslagit att anslagen till de
multilateral organen -- däribland UNHCR -- skall minska. Vi
menar att detta inte är välgenomtänkt. Folkpartiet har därför
i vår biståndsmotion föreslagit att anslaget till UNHCR skall
ökas.
Inom OSSE-processen har Sverige sökt ge
flyktingfrågorna en mer markant och aktiv roll. Detta har lett
till att OSSE beslutat att i fortsättningen ta upp
migrationsfrågorna på dagordningen.
Östersjösamarbete
Kommunismens fall i Östeuropa påverkar också
flyktingströmmar. Från att ha varit slutna länder har de gamla
kommuniststaterna blivit en väg till det rika Västeuropa för
många asylsökande från framför allt Asien och Afrika.
De nya demokratierna i öst strävar efter att kunna -- på lika
villkor som de västeuropeiska staterna -- fungera som
asylländer. De vill kunna bli accepterade av världssamfundet
och leva upp till Genèvekonventionens krav.
Sverige måste även fortsättningsvis arbeta mycket aktivt
för migrationspolitiska insatser i Baltikum, Ryssland samt
Östeuropa. Den huvudsakliga inriktningen bör vara att stötta
den demokratiska utvecklingen för att på så sätt garantera att
även flyktingar kan beredas människovärdig fristad i dessa
länder.
Slå vakt om asylrätten
Den borgerliga regeringen upphävde julen 1991 det s.k. 13
decemberbeslutet som socialdemokraterna hade fattat hösten
1989. Därmed tillämpades utlänningslagen fullt ut igen.
Dessutom fattades en antal praxisbildande beslut som ledde
till att stora grupper fick uppehållstillstånd i Sverige av
humanitära skäl -- vi tänker i första hand på flyende från
krigets Bosnien och de många barnfamiljer som väntat länge
på beslut. Men även de principiellt viktiga besluten att ge
en fristad åt ryska judar som förföljs av antisemiter och att
familjer med svårt sjuka barn fick rätt att stanna i Sverige.
I direktiven till utredningen som har i uppdrag att se över
invandrings- och flyktingpolitiken kan vi se hur
socialdemokraterna återigen vill snäva åt asylrätten. Framför
allt tycks inriktningen vara att införa olika typer av
planeringsramar. Utgångspunkten för dessa ramar skall vara
det samhällsekonomiska läget i Sverige.
Vår uppfattning är att regeringen tycks fästa alltför stor
vikt vid den samhällsekonomiska situationen i Sverige.
Självklart måste också situationen i vår omvärld också
påverka bedömningen och besluten. Hade
socialdemokraternas synsätt tillämpats av den borgerliga
regeringen skulle aldrig de bosnier som sökt sig till Sverige
ha beviljats uppehållstillstånd. Vår relativt sett höga
arbetslöshet och dåliga statsfinanser hade varit ett starkt
skäl -- med socialdemokraternas utgångspunkter -- att säga
nej till bosnierna. Detta exempel visar hur orealistiskt det är
att anpassa våra lagar efter enbart inhemska problem. Inte
sällan kräver soldariteten med andra folk att vi har en flexibel
syn inom flyktingpolitiken.
Förvisso kan detta leda till att förutsägbarheten i den
svenska politiken minskar, men detta är ett pris man måste
vara beredd att betala när människors liv och trygghet står
på spel.
I budgetpropositionen föreslår regeringen att riksdagen
skall godkänna inriktningen av de besparingsåtgärder inom
området Invandring m.m. för budgetåren 1997 och 1998 som
regeringen redovisat. Utifrån budgetpropositionen är det
svårt att veta vad regeringen syftar på i sin hemställan. Vi
utgår därför ifrån att regeringen återkommer -- när det
pågående utredningsarbetet avslutats -- med tydligare
förslag vad gäller inriktningen av politiken. Folkpartiet gör
bedömningen att de förändringar som den borgerliga
regeringen genomförde vad gäller flyktingmottagande,
förändrade rutiner för asylhanteringen m.m. på sikt kommer
att kunna leda till betydande besparingar. Det återstår att se
om regeringen därutöver kan presentera åtgärder som
tillgodoser såväl rättssäkerheten som våra krav på humanitet
och ansvarskännande i flyktingpolitiken. Folkpartiet har idag
inget yrkande i budgetfrågan.
Folkpartiet anser att det är viktigt att personer som söker
skydd här skall få sin ansökan om asyl prövad så snabbt som
möjligt. Ett positivt beslut skall ge flyktingen bästa möjliga
förutsättningar att leva normalt. Därför skall
uppehållstillståndet vara permanent. På det sättet kan
flyktingen också ge värdefulla bidrag till det svenska
samhället.
Ett permanent tillstånd hindrar givetvis inte någon från att
återvända frivilligt när flyktorsaken upphört. Men vi avvisar
bestämt tillfälliga uppehållstillstånd som ett regelmässigt
inslag i flyktingpolitiken. Att med tvång efter åtskilliga år
tvinga flyktingarna tillbaka är både inhumant och
ohanterligt.
Rättssäkerhet
För ett demokratiskt samhälle är den enskildes
rättssäkerhet av fundamental betydelse. Inte minst inom
flyktingpolitiken är detta uppenbart. Det gäller såväl rätten
att få ett beslut överprövat -- och att stanna i riket medan
detta sker -- som att få det juridiska stöd som är nödvändigt.
Även i denna del ser vi hur socialdemokraterna tycks vara
beredda att tumma på gamla principer. I direktiven till den
ovannämnda utredningen ges utredningen i uppdrag att
överväga att vissa grupper av asylsökande inte ska ha rätt att
stanna i landet när deras ansökningar om uppehållstillstånd
avslagits i första instans. Folkpartiet avvisar en sådan
förändring av utlänningslagen.
Sedan januari 1992 är regeringen inte längre
besvärsinstans i utlänningsärenden utan en utlänningsnämnd
har inrättats. Regeringen kan på initiativ av Invandrarverket
eller Utlänningsnämnden fatta vägledande praxisbeslut i
ärenden som har överlämnats till den. Regeringen kan inte
ta egna initiativ i detta hänseende. Med några års erfarenhet
av dessa regler menar vi att de inte fungerar invändningsfritt.
Från många håll framförs t.ex. kritik mot hur Invandrarverket
och Utlänningsnämnden tillämpar den s.k. barnförordning
som nämndes tidigare. De signaler vi fått ger intryck att man
ibland fäster orimligt stor vikt vid bagatellartade lagbrott
som en familjemedlem gjort.
Det vore rimligt att regeringen återigen fick ett starkare
inflytande över praxisbildningen i asylärenden. En utredning
med uppdrag att se över reglerna tillsattes av Birgit Friggebo
sommaren 1994. Det är av stor vikt att utredningens förslag
leder till en snabb lagändring och att den inte -- som den
socialdemokratiska regeringen föreslagit -- skall överlämnas
till en ytterligare utredning.
Utlänningsmyndigheterna bör i större utsträckning
använda sig av muntliga förhandlingar när beslut fattas. På
det sättet skulle beslutsunderlaget bli betydligt bättre och de
asylsökande skulle få en större förståelse för asylprocessen.
Även om ett större inslag av muntlighet skulle fördröja
handläggning av de aktuella ärendena tror vi att fördelarna
med muntlighet överväger framför nackdelarna.
Beslutsmotiveringarna har blivit bättre sedan
Utlänningsnämnden inrättades, men motiveringarna måste
bli än mer utförliga, så att det klarare framgår hur det
individuella asylärendet har bedömts. T.ex. hänvisas alldeles
för ofta till allmänna påståenden om att de sökandes
allmänna trovärdighet utan att de närmare kan beläggas.
Det är oacceptabelt att familjer splittras i samband med
avvisning. Även om den principen tillämpas som huvudregel
redan idag har vi sett alltför många exempel på hur familjer
splittras. Det är ovärdigt ett rättssamhälle att inte kunna
behandla en kärnfamilj som en enhet. Men som i så många
frågor inom flyktingpolitiken finns det två sidor av alla
problem.
Under hösten har vi mött exempel på hur
utlänningsmyndigheterna, just med hänvisning till att
familjer inte skall splittras, velat avvisa kvinnor som
misshandlats av sina män, tillsammans med mannen. Inte
heller detta är naturligtvis acceptabelt. Riksdagen bör hos
regeringen begära förslag om en lagstiftning som förbjuder
tvångssplittring av barnfamiljer. Kvinnor som misshandlats
och som separerat från sin man skall naturligtvis inte avvisas
från Sverige av det skälet att mannen skall avvisas.
Människor som har torterats och kvinnor som har
våldtagits får under inga omständigheter avvisas till sina
förtryckare. I oklara fall måste avgörande vikt läggas vid den
asylsökandes ord (benefit of the doubt). Även detta bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Idag förordnas rättshjälp genom offentligt biträde till en
asylsökande när myndigheterna anser att det finns risk för att
asylansökan kommer att avslås. Det är självfallet av stor vikt
att dessa regler bibehålls. För många asylsökande har
biträdets agerande en avgörande betydelse för att alla viktiga
omständigheter kommer i dagen. Tvyärr säger vår erfarenhet
att inte alla de biträden som förordnas på ett tillfredsställande
sätt tillvaratar sina klienters intressen. Vi anser därför att
Invandrarverket särskilt måste uppmärksamma ifall några
asylsökande inte anser att de får tillräckligt stöd. I dessa fall
bör den asylsökande ha rätt att utan tidsfördröjning ha rätt att
byta offentligt biträde. Juridiska biträden som regelmässigt
missköter sina ärenden bör inte förordnas i fortsättningen.
Flyktingkvoten
Under den borgerliga regeringsperioden förändrades
formerna för flyktingkvoten något. Tidigare hade antalet
personer som skulle tas ut angivits i budgetpropositionen och
pengar anvisats för detta. Nu är det så att kvotpengarna kan
användas på ett mer flexibelt sätt för att kunna möta andra
anspråk än bara överföring till Sverige. Det man hade i
åtanke var framför allt resettlement i tredje land.
Flyktingkommissarien ges möjlighet att använda medel från
kvotanslaget till överföring av flyktingar från t.ex. ett
flyktingläger till annat land än Sverige om de anser en sådan
lösning effektivare.
Sommaren 1993 beslutade regeringen att kvoten också
skulle användas särskilt för flyktingar från kriget i Bosnien--
Hercegovina. Dels skulle den då redan beslutade kvoten
utnyttjas, dels lämnades förslag till riksdagen om en större
kvot på 6000 personer. Av denna senare kvot skulle 500
platser utnyttjas för personer från andra delar av världen än
Jugoslavien.
På samma sätt som tidigare sker kvotuttagningar -- både i
Bosnien och på andra håll i världen -- i samarbete mellan
Invandrarverket och FN:s flyktingkommissarie.
Den särskilda Bosnien-kvoten har varit av stor betydelse
framför allt för anhöriga till bosnier som redan tidigare
kommit till Sverige. Genom kvoten har en större krets av
anhöriga än vad som definieras i utlänningslagen kunnat
beredas möjlighet att komma till Sverige. Med tanke på den
oerhört svåra situationen i stora delar av Bosnien menar vi
att det finns anledning att överväga en ''extra-kvot'' för
bosnier även nästa budgetår. Med tanke på de uttalanden som
statsminister Ingvar Carlsson gjorde i riksdagen i höstas
utgår vi ifrån att regeringen återkommer med ett sådant
förslag. Detta bör ges regeringen till känna.
Viseringspolitiken
Folkpartiet har under lång tid understrukit att viseringar
inte får användas för att hindra flyktingar att söka en fristad.
Detta är alltjämt utgångspunkten för vår politik. Men tyvärr
har denna princip inte varit möjlig att upprätthålla i alla delar.
Att Sverige tvingades införa viseringsbestämmelser mot
delar av det f d Jugoslavien är ytterst beklagligt men framför
allt ett nederlag för Europas humanitära traditioner och dess
flyktingpolitik. Sverige kunde inte då -- och kommer aldrig
att kunna -- ensamt upprätthålla en generös visumpolitik. Vi
är däremot övertygade om att flera länder i samarbete hade
kunnat hålla gränserna öppna för de flyende från krigets
Jugoslavien. Detta understryker återigen betydelsen av
samlad europeisk politik med starka humanitära förtecken.
Tyvärr känner vi även i denna del en stor oro inför
socialdemokraternas agerande. Det har från
socialdemokratiskt håll funnits kritik mot visumbeslutet mot
Bosnien. Då har socialdemokraterna visat förståelse för att
människor haft behov av att lämna sitt land. Däremot drog
sig socialdemokraterna inte för att använda
visuminstrumentet för att hindra turkbulgarer att lämna
Bulgarien, trots att det bara rörde sig om ett mindre antal
människor. Och nu i höst har vi sett prov på hur man stöttar
Castros Cuba när man genom visumkrav hindrar cubaner att
lämna förtrycket i sitt hemland.
Sanktioner mot flygbolag och andra transportörer
Sverige har inte något egentligt sanktionssystem mot
transportföretag med vilka utlänningar tar sig till Sverige. En
transportör kan dock enligt utlänningslagen bli skyldig
bekosta återresan från Sverige om utlänningen avvisas därför
att han eller hon saknar pass eller inresetillstånd.
Bestämmelsen skall tillämpas så att personer som inte har
rätt till eller behov av skydd i Sverige i sista hand skall betala
sin hemresa själva. Transportören skall inte heller betala om
det finns goda grunder att anta att utlänningen har
berättigade asylskäl -- transportören skall självklart inte
utöva svensk asylpolitik!
I övriga Europa, inklusive Norge och Danmark, finns
möjligheter till renodlade sanktioner (vite eller skadestånd)
mot bolag som transporterar resande utan giltiga tillstånd.
Sanktionsfrågan kan alltså komma att aktualiseras i samband
med EU-samverkan. Från svensk sida måste vi söka undvika
att införa ytterligare sanktioner (viten eller
strafföreläggande) och hävda att vi uppfyller kraven genom
nuvarande bestämmelser. Sverige måste vidare verka för att
inte sanktionsbestämmelser avseende EU-länderna används
för att tvinga transportörer att utföra den första
asylprövningen. Detta bör ges regeringen till känna.
Asylsökande barn
Våren 1992 la regeringen fram en proposition till
riksdagen om principiellt förbud mot förvarstagande av barn.
Riksdagsmajoriteten -- bestående av m, c, s och nyd -- beslöt
i november 1992 att justera regeringens förslag. Det tydliga
förbudet mot att ta barn i förvar försvann, men vissa
inskränkningar av de dåvarande möjligheterna skedde.
Redan när regeringen aviserade sitt lagförslag och därefter
den begränsade ändring av lagen ledde till att antalet
förvarsbeslut av barn har minskat drastiskt, vilket är
glädjande. Det visar att de påstådda behoven av
förvarstagande var kraftigt överdrivna och att ännu snävare
regler ytterligare skulle stärka skyddet för barnen.
Folkpartiet står därför fast vid uppfattningen att det i
utlänningslagen bör införas ett principiellt förbud att ta barn
i förvar. Lagen bör ändras på sätt som föreslogs i den ovan
nämnda propositionen. Det innebär att det inte skall vara
möjligt att ta barn i förvar i annat fall än när barnet och
dennes föräldrar skall avvisas omedelbart efter det att de
kommit till Sverige (s.k. omedelbar verkställighet).
Dessutom menar vi att det också är önskvärt att i detta
avseende anpassa utlänningslagens definition på vem som är
barn till FNs barnkonventions barngräns. Som barn bör alltså
den anses vara som är under 18 år. Detta bör ges regeringen
till känna.
Vi vill återigen understryka att barn kan, på grund av vad
de riskerar att utsättas för i sitt hemland, ha behov av fristad
i vårt land. Varje barns egna asylskäl måste prövas av
utlänningsmyndigheterna.
Ett värdigt mottagande
Folkpartiet kritiserade under lång till
flyktingmottagningen i Sverige i första hand därför att den
ledde till passivisering av flyktingarna. Parollen på en av
våra rapporter var ''Ut ur lägren''. Med bl.a. dess förslag som
inspirationskälla genomförde den borgerliga regeringen en
rad reformer vad gäller behandlingen av asylsökande.
Respekten för de asylsökande som självständiga individer
med både vilja och förmåga att försörja sig själva var
vägledande för dessa förändringar.
Redan från den 1 juli 1992 har flyktingar vars väntetid
bedöms bli längre än fyra månader rätt att arbeta på den
öppna arbetsmarknaden.
Asylsökande har sedan den 1 juli 1994 möjlighet att ordna
sitt eget boende och är inte längre hänvisade enbart till
förläggningar. De får då behålla sitt dagbidrag samtidigt som
de får en mindre hyresersättning från staten. Därmed
stimuleras asylsökande att ta ansvar för sitt eget liv.
Driften av alla förläggningar är nu också öppen för
entreprenad.
En annan viktig del av mottagandet av flyktingar är att ge
meningsfull sysselsättning även åt dem som inte kan få något
vanligt arbete. Därför finns nu regler som säger att det på
varje förläggning skall drivas organiserad verksamhet för de
flyktingarna under väntetiden -- i eller utanför
förläggningen. Det kan gälla städning, reparations-- och
underhållsarbeten, undervisning i svenska och
samhällskunskap etc. Dagersättningen ska kunna sättas ned
för en asylsökande och som utan giltigt skäl vägrar att delta
i denna verksamhet. En viktig del av undervisning för de
asylsökande är att informera dem om de regler och normer
som gäller i det svenska samhället. Asylsökande måste som
alla andra följa dessa och det vore orimligt om samhället inte
reagerade asylsökandes brottslighet på samma sätt som på
brottslighet bland svenskar.
Kommunernas mottagande av flyktingar
Alla de asylsökande som beviljats uppehållstillstånd under
de senaste åren håller just nu, eller har nyligen, fått möjlighet
att bosätta sig permanent någonstans i vårt land.
I princip tycks det man kallar ''kommunplacering'' av
flyktingar att fungera väl, trots att t.ex. Kommunförbundet
under hösten 1993 förvarnade om stora problem. Avtal har
slutits mellan Invandrarverket och de flesta av landets
kommuner.
Det är dock viktigt att påpeka att flyktingarna inte är
tvingade att flytta till viss kommun. Många bosnier har t.ex.
ordnat bostad och arbete på egen hand. På sikt kan det finnas
anledning överväga om inte kommunplacering av flyktingar
helt kan ersättas t.ex. av en flyktingpeng som följer
flyktingen under den första tiden. Flyktingen skulle då kunna
bosätta sig i den kommun de önskar och där de kan finna en
lämplig bostad.
Vi vill ändå framföra några synpunkter på det nuvarande
systemet med kommunplaceringar: Det är inte ovanligt att
flyktingar efter ganska kort tid sedan de bosatt sig i en
kommun flyttar till en annan del av landet. Många väljer då
att bosätta sig i storstadsområden. Genom förändringar av
utbetalningsreglerna av den statliga kommunersättningen
som den borgerliga regeringen genomförde har man sökt
bättre ersätta den nya kommunen för dess
introduktionskostnader för flyktingarna. Men likafullt ställer
snabba omflyttningar till ekonomiskt/praktiska problem för
kommunerna. De kommuner som flyktingarna lämnar har
förberett för en introduktion som färre än planerat tar del av.
Och de kommuner dit de kommer saknar beredskap att ta
emot flyktingarna -- vilket leder till lång väntetid för
svenskkurser etc. Allt detta försenar naturligtvis
introduktionen i samhället och därmed flyktingarnas
möjligheter att försörja sig själva.
Dessa komplikationer menar vi kan mötas på flera olika
sätt. För det första är det väsentligt att Invandrarverket i
större utsträckning än idag försöker tillmötesgå
flyktingarnas önskemål om var de vill bo -- då undviks säkert
en del snabba flyttningar. Detta bör ges regeringen till känna.
För det andra måste det införas någon typ av ''morot'' inom
ramen för introduktionsersättningen, så att flyktingarna
motiveras att stanna kvar i den kommun där de placerats. I
denna del bör regeringen återkomma till riksdagen med
förslag.
Från och med den 1 januari 1993 kan de kommuner som
vill välja att ersätta socialbidrag till flyktingar med en
introduktionsersättning. På det sättet kan kommun uppställa
mer långtgående krav på att flyktingen ska delta t.ex. i
svenskundervisning. Vikten av att flyktingar ges möjlighet
till en snabb -- och bra -- introduktion i det svenska samhället
kan inte nog understrykas. I första hand gäller det
naturligtvis undervisning i svenska, men även kontakter med
''vanliga'' svenskar är också av stor betydelse. I bägge dessa
delar har det skett positiva förändringar under de senaste
åren. Den borgerliga regeringen förändrade reglerna för
svenskundervisningen för invandrare (sfi) och betonade
särskilt betydelsen av att undervisningen kom igång så
snabbt som möjligt. Vi noterar med viss förvåning att
regeringen inte visat sig beredd att fullfölja Invandrarverkets
förslag om att delar av schablonersättningen skall kunna
innehållas eller reduceras för kommuner som brister i sina
introduktionsprogram. Folkpartiet menar att riksdagen skall
besluta detta förslag från Invandrarverket skall genomföras.
På många håll i landet fungerar svenska familjer som
värdfamiljer för flyktingar. Initiativ har tagits både av
Invandrarverket (flyktingguide), av kommuner, av kyrkorna
och av föreningar. Vi är övertygade att just de personliga
kontakterna med svenska familjer många gånger är
ovärderliga för introduktionen i det svenska samhället, vars
oskrivna normer inte alltid är lätta genomskåda och anpassa
sig till. Därför är det varje ansvarigs uppgift att stötta alla
dem som engagerat sig för flyktingfamiljer. De gör en
ovärderlig insats och måste få en stor uppskattning för detta.
Hemställan
Med hänvising till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om asylpolitik och Europeiska
unionen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om migrationspolitiska insatser i
Baltikum, Ryssland och Östeuropa,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om tillfälliga uppehållstillstånd,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om rätten för asylsökande att stanna
kvar i Sverige under prövningen av asylärendet,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om muntlig handläggning av
utlänningsärenden,
6. att riksdagen hos regeringen begär förslag om
lagstiftning mot tvångssplittring av familjer,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om bevisvärderingen i
utlänningsärenden,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om juridiska biträden i
utlänningsärenden,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ökad flyktingkvot beroende på
kriget i Bosnien,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om sanktioner mot flygbolag och
andra transportörer,
11. att riksdagen hos regeringen begär förslag om
lagstiftning mot förbud av förvarstagande av barn i enlighet
med vad i motionen anförts,
12. att riksdagen hos regeringen begär förslag om
förändring av åldersgränsen i utlänningslagen i enlighet med
vad i motionen anförts,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om barns asylskäl,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om flyktingars önskemål i samband
med placering i kommun,
15. att riksdagen hos regeringen begär förslag om
förändring av introduktionsersättningen för
kommunplacerade flyktingar i enlighet med vad i motionen
anförts,
16. att riksdagen hos regeringen begär att Invandrarverket
skall kunna innehålla eller reducera kommunersättning för
kommuner som brister i sina introduktionsprogram.
Stockholm den 23 januari 1995
Lars Leijonborg (fp)
Isa Halvarsson (fp)
Margitta Edgren (fp)
Christer Eirefelt (fp)
Eva Eriksson (fp)
Elver Jonsson (fp)
Anne Wibble (fp)
Karl-Göran Biörsmark (fp)
Sigge Godin (fp)