Människor som söker asyl i vårt land kan ibland ha
svårigheter att styrka sin identitet med pass eller
motsvarande identitetshandlingar. Det kan ha olika orsaker
men beror ofta på att man tillhör en särskild
befolkningsgrupp, t.ex. kurder eller assyrier/syrianer som är
statslösa eller av andra skäl förvägrats pass eller vars pass
beslagtagits vid utvisning från länder där de bott.
Vid ankomsten till Sverige kan dessa asylsökande ändå
efter bedömning av skälen få permanent uppehållstillstånd.
Den sökandes identitet fastställs då inte sällan med stöd av
andra handlingar som de kan förete för att stödja sin egen
berättelse. Det kan t.ex. vara körkort eller betygshandlingar.
Enligt lagen om svenskt medborgarskap kan man ansöka
om svenskt medborgarskap. En förutsättning enligt lagen är
att man skall ha 5 års vistelse här med oklanderlig vandel.
Särskilt för många tidigare statslösa har medborgarskapet en
särskild betydelse.
Ansökan om svenskt medborgarskap ges ibland efter
betydligt kortare tid och med förenklad prövning om den
sökande kan bedömas vara till nytta för Sverige. Det kan t.ex.
vara fråga om skickliga idrottsmän/kvinnor.
Sedan hösten 1993 har emellertid ansökan om svenskt
medborgarskap i allt större omfattning avslagits för den först
nämnda gruppen. Den knapphändiga motiveringen är
vanligen att de handlingar som åberopats för att styrka
identiteten inte duger. Detta kommer ofta som en chock för
den sökande som levt i tron att de handlingar som accepterats
vid beslut om permanent uppehållstillstånd många år tidigare
också skulle accepteras vid ansökan om medborgarskap.
Denna skärpning av praxis i medborgarskapsärenden började
efter ett vägledande beslut av Utlänningsnämnden hösten
1993.
Tillämpningen av Utlänningsnämndens vägledande beslut
har för många medborgarskapssökanden fått orimliga
konsekvenser. Det har t.ex. förekommit att hustrun och
barnen till en syriansk flykting efter många års vistelse i
Sverige ansökte om svenskt medborgarskap: De hänvisade
för att styrka sin identitet till makens libanesiska körkort
(vilket han fått utbytt mot ett svenskt av svenska
myndigheter). Det var den enda identitetshandling som
familjen fört med sig till Sverige. Hustrun och barnen
beviljades svenskt medborgarskap sommaren 1993. Några
månader därefter ansökte också maken om svenskt
medborgarskap och åberopade vid ansökan samma
identitetshandling, dvs. sitt eget körkort.
Eftersom Utlänningsnämnden i mellantiden hade fattat sitt
vägledande beslut i medborgarskapsfrågor, som sa att
libanesiska körkort inte längre skulle gälla för att fastställa
identitet, så fick maken/pappan i familjen avslag på sin
ansökan om att bli svensk medborgare. Det vill säga
hustrun/mamman och barnen i en familj har fått svenskt
medborgarskap med stöd av makens libanesiska körkort
medan maken/pappan fått avslag när han åberopat samma
handling några månader senare. Det finns inte några
anmärkningar mot någons i familjen vandel.
Att bara ha ett främlingspass, att vara utan medborgarskap
innebär stora inskränkningar i det politiska inflytandet och i
rörelsefriheten, något som dessa människor mött mer än nog
av i sina hemländer. Nu känner de sig uppleva en liknande
situation i Sverige.
Vi inser självfallet att det i vissa fall kan finnas skäl att
skärpa identitetsprövningen, men det är vår uppfattning att
det i så fall skall ske när en asylsökande först kommer till
vårt land. Om identiteten anses otillräckligt styrkt men den
asylsökande ändå får permanent uppehållstillstånd så bör
han meddelas, på en gång, att identiteten inte anses
tillfredsställande styrkt och att de handlingar som företetts
inte kan ligga till grund för en eventuell framtida
medborgarskapsprövning.
En motion med samma innebörd lämnades till riksdagen
i januari 1994. Någon egentlig sakbehandling av motionen
förekom inte utan man hänvisade i
socialförsäkringsutskottets betänkande till den då pågående
vandelsutredningen. Det bör därför särskilt betonas att vi,
såväl i denna som tidigare motion, aldrig har avsett att man
skall frångå vandel- och vistelsekraven.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om villkor för svenskt medborgarskap.
Stockholm den 20 januari 1995
Viola Furubjelke (s)
Berit Löfstedt (s)
Sonia Karlsson (s)
Lars Stjernkvist (s)