Sedan länge har storstäderna i allmänhet och Malmö i
synnerhet tvingats ta emot ett betydligt större antal
asylbeviljade än man tecknat avtal för med Invandrarverket.
Detta har skapat en närmast kaotisk situation.
Sveriges tre storstäder har tagit sitt ansvar för den av
regeringen, (ibland väl enväldigt), och av riksdagen förda
asylpolitiken. Man har tecknat avtal om att ta emot ett stort
antal asylbeviljade flyktingar. Nu rasar flyktingmottagandet
sönder och samman likt ett korthus, och läget är alltmera
kaotiskt.
Skolundervisning, yrkesutbildning och sjukvård står inte i
proportion till det stora antal asylbeviljade som kommit. Allt
beroende på att antalet asylbeviljade som bosatt sig i
storstäderna vida överstiger de avtal som tecknats med
Invandrarverket.
Ett liknande problem har också aktualiserats i och med att
asylsökande under utredningstiden nu kan bosätta sig utanför
förläggningen. Detta innebär att främst större städer är
intressanta och då asyl sedan beviljas har det visat sig att
föreslagen kommunplacering inte accepteras.
Detta beroende på att man ''rotat'' sig i den första
kommunen och inte vill flytta därifrån. Därmed uppstår
problemen med nuvarande sneda fördelning av asylbeviljade
över Sverige.
Många synpunkter finns på asyl- och flyktingpolitiken.
Det är min bestämda uppfattning att det finns ingen stor fråga
där så många medborgares åsikter strider mot förd politik,
som flyktingfrågan.
Men samtidigt är det min absoluta åsikt att asylbeviljade
och sökande skall behandlas likt alla andra, det vill säga
värdigt. Dock är jag lika bestämd på en annan punkt.
Nämligen att nämnda grupp för egen del måste hjälpa till att
lösa de problem som skapats på grund av de signaler som ett
stort tryck av alla asylsökande som vill till Sverige skapar.
Alla ansvariga säger sig inse problemen. Dock undviker
man att tala om vad som kan tänkas göras.
Invandrarministern refererar som alltid till utredning, men är
absolut motståndare till kravet på att asylbeviljade skulle
''tvingas'' vara kvar under viss tid i den kommun där de blivit
placerade.
Samma svar erhöll jag av socialministern i en
riksdagsdebatt i slutet av oktober. Jag föreslog då att
asylbeviljade skulle ''tvingas'' vara bosatta under viss tid i
kommun där de blivit placerade. Mitt förslag innebär inte
någon form av kommunarrest av den typ vi införde för vissa
kurder för några år sedan. Jag menar att man under viss tid
inte får flytta från anvisad kommun, om inte försörjning
garanteras eller annan kommun accepterar inflyttning.
Dessutom skall rätten att resa i Sverige, besöka släkt och
vänner, söka arbete m.m. behållas under tiden.
Inskränkningen är att man inte självsvåldigt får bosätta sig i
annan kommun.
Jag är medveten om att förslaget f.n. strider mot
socialtjänstlagen, men den är inte tillkommen och tänkt för
att hantera den aktuella situationen. Dessutom finns det som
alltid i flyktingfrågor tabun som ingen vågar röra vid.
Tänk om man då en asylsökande utlänning söker asyl
ställer följande fråga: ''Om ni erhåller asyl i Sverige, är ni
då beredda att under några år acceptera den
kommunplacering ni erbjuds av Invandrarverket''. Denna
fråga får följas av en förklaring baserad på rent praktiska
problem med hanteringen och förmågan att skapa goda
förutsättningar för asylbeviljade.
Jag är övertygad om att svaret på ovan nämnda fråga
garanterat hade blivit -- ett ja!
Fortsätter vi att inte tala klarspråk återstår bara att staten
anvisar mer pengar. Men sådana är som väl bekant en akut
bristvara.
De tre storstäderna måste fullt ekonomiskt kompenseras
för regeringens och riksdagens asylpolitik. Något annat
alternativ finns inte. Det har högtidligt sagts att hela Sverige
skall ansvara för flyktingpolitiken. Det är nu dags att omsätta
detta i konkret handling.
Skall inte problemen bli oöverstigliga för Malmö måste
något konkret göras och det snabbt.
Mitt förslag borde inte vara störande eller stötande.
Åtminstone inte för asylbeviljade som säkert inte hade
protesterat mot detta -- den dagen då de stod vid vår gräns
och sökte skydd och fristad i Sverige.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om vikten av att hela Sverige skall ta
ansvar för den svenska flyktingpolitiken.