Flyktingar utvisas efter överklagande till
Utlänningsnämnden och förnyade ansökningar till
Invandrarverket. Ett stort antal flyktingar har fått så svåra
psykiska problem att de legat inlagda på psykavdelningar på
våra sjukhus. Ett icke ringa antal har försökt begå självmord
upprepade gånger. Detta beroende på deras starka oro inför
en avvisning och med de kunskaper de har om förtrycket i
hemlandet. Sverige ska inte tillåtna sådana utvisningar där
stora risker för repressalier i hemlandet föreligger.
Upprepade fall av försvinnande, gripande ock trakasserier
efter ankomsten till hemlandet gör denna motion än
angelägnare.
För att förebygga sådana händelser och för att ge flyktingar
som utvisats någon trygghet bör alla flyktingar ställas under
svenskt beskydd. En kontakt med det lands regering dit
flyktingarna skall utvisas skall tas och det landet skall
skriftligen garantera flyktingarnas säkerhet, innan
utvisningen sker. Flyktingar skall veta att de står under
svenskt beskydd och en regelbunden kontakt med flyktingen
bör upprätthållas under några år efter utvisningen. Skulle
något hända flyktingen, skall den svenska ambassaden i
landet och regeringen verka för att flyktingen frisläpps och
eventuellt får återvända till Sverige. En flyktinguppföljning
ger också regering och invandrarverk en återkoppling som
gör att kommande utvisningsfrågor kan lösas med större
kunskap och på ett bättre sätt.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om organisation av flyktinguppföljning.
Stockholm den 18 januari 1995
Ragnhild Pohanka (mp)
Thomas Julin (mp)
Per Lager (mp)
Peter Eriksson (mp)
Annika Nordgren (mp)
Ewa Larsson (mp)
Elisa Abascal Reyes (mp)
Kia Andreasson (mp)
Bodil Francke Ohlsson (mp)
Birger Schlaug (mp)
Eva Goe s (mp)
Barbro Johansson (mp)
Gunnar Goude (mp)
Yvonne Ruwaida (mp)
Gudrun Lindvall (mp)