Våren 1994 antog riksdagen en lag om registrerat
partnerskap för homosexuella i Sverige. Danmark och Norge
hade 1989 resp 1993 antagit motsvarande lagstiftning. Lagen
bygger på tanken om alla människors lika värde och likhet
inför lagen. Den innebär ett erkännande av den
homosexuella kärleken som likvärdig med den
heterosexuella. Lagen bidrar till att skapa en ökad
medvetenhet om, förståelse för och öppenhet till
homosexualitet och homosexuella relationer. Med
partnerskapslagen har Sverige vidtagit ytterligare en åtgärd
för att bekämpa diskrimineringen av homosexuella ute i
samhället och att förbättra homosexuellas situation.
Homosexuellas situation i världen
Homosexuella har som få andra under seklernas lopp varit
utsatta för fördomar, diskriminering och förföljelse. I
Hitlertyskland förföljdes de på samma hänsynslösa sätt som
judarna. Tusentals homosexuella slutade sina dagar i
koncentrationslägrens gaskamrar.
Förföljelserna fortsätter också i vår tid. Situationen för
världens homo- och bisexuella varierar mycket från land till
land.
I Europa råder totalförbud mot manlig homosexualitet
i Armenien, Azerbajdzjan, Bosnien-Hercegovina, Cypern,
Georgien, Makedonien, Moldavien, Vitryssland samt den
tidigare jugoslaviska republiken Serbien. Storbritannien är
det västeuropeiska land som hårdast reglerar homosexuell
kärlek. Där finns t.ex. en kommunallag från 1988 som
förbjuder saklig undervisning om homosexualitet i skolorna.
I Asien finns totalförbud mot homosexuella
handlingar i en rad stater, t.ex. Indien, Pakistan och Iran. I
Saudiarabien kan alla homosexuella handlingar dömas enligt
den islamska lagen, som föreskriver dödsstraff. I Pakistan
kan man dömas till livstids fängelse samt etthundra piskrapp.
I Afrika har de tidigare brittiska kolonierna en
lagstiftning präglad av Storbritanniens medan de tidigare
franska kolonierna saknar förbud.
I Sydamerika finns förbud mot homosexualitet endast
i ett fåtal stater, t. ex. Chile, Ecuador och Guyana. Trots detta
förföljs homosexuella av såväl polis och myndigheter som
allmänhet i länder som Bolivia, Brasilien och Argentina.
Nordamerikas stater präglas av en fientlig inställning
till homosexuella. I USA råder totalförbud mot
homosexuella handlingar i tio stater och i 23 delstater.
Förbud mot diskriminering på grund av homosexualitet finns
i sju amerikanska delstater och sex kanadensiska provinser.
I Ocanien slutligen råder totalförbud mot
homosexuella handlingar på många öar samt den australiska
delstaten Tasmanien.
Internationella organisationers agerande
FN har hittills inte agerat i någon fråga som rör
homosexuellas rättigheter.
Europarådet är det internationella organ som gjort de
viktigaste ställningstagandena för homosexuellas rättigheter.
Det har varit naturligt eftersom en uppgift för Europarådet
är att värna de mänskliga rättigheterna. Genom
Europadomstolen har man fått fastlagt att ett totalförbud mot
frivilliga homosexuella förbindelser mellan vuxna innebär
en kränkning av Europakonventionen om de mänskliga
rättigheterna. Europarådets ministerkommitté har uppmanats
att kräva av Europarådets medlemsstater att dessa skall
avkriminalisera frivilliga homosexuella handlingar och låta
åldersgränserna vara lika för homo- och heterosexuella
handlingar. Likaså skall länderna se till att homosexuella
behandlas lika vad gäller anställningar, löner och
anställningstrygghet särskilt inom den offentliga sektorn.
Man skall verka för att alla tvångsbehandlingar eller
tvångsundersökningar av vuxna för att ändra deras sexuella
läggning skall upphöra. Man skall se till att en förälders
homosexualitet inte ensamt skall medföra en inskränkning
vad gäller förälderns vårdnads- eller besöksrätt m.m. Man
skall slutligen uppmana fängelsemyndigheter o.d. att vara
uppmärksamma på risken för våldtäkt, misshandel eller
andra brott mot homosexuella i fängelser.
Europeiska unionen (EU) har endast vid ett fåtal
tillfällen agerat i frågor som rör homosexuellas rättigheter.
Europaparlamentet är det EU-organ som mest öppet
tagit ställning för de homosexuellas rättihgeter. Man har t.ex.
ställt sig bakom en rapport som kräver att medlemsstaterna
skall avskaffa alla rådande förbud mot homosexuella
förhållanden mellan samtyckande vuxna. I februari 1994
ställde sig parlamentet bakom den s.k. Roth-rapporten och
uttalade sig därmed bl.a. för homosexuellas rätt till
äktenskap och möjlighet till att bli adoptivföräldrar.
Nordiska rådet slutligen har av och till behandlat
frågor rörande homosexuella men har inte varit aktivt när det
gällt att motarbeta diskriminering av homosexuella och
verka för deras mänskliga rättigheter.
Striden mot diskriminering av homosexuella måste
fortsätta
Av ovanstående kartläggning framgår att förföljelse av
homosexuella pågår i stora delar av världen. Detta är
oacceptabelt. Toleransen är en av mänsklighetens viktigaste
grundprinciper. Varje människa måste ha rätt att hävda en
avvikande mening och att vara annorlunda så länge det inte
skadar någon annan.
Toleransens motsats intoleransen föds nästan alltid ur
rädslan, ur osäkerheten inför det som är främmande. Den
osäkerheten är uråldrig, den finns inom oss alla. Ofta riktar
den sig mot människor från andra länder, andra kulturer och
religioner. Osäkerheten riktar sig inte sällan också mot andra
människor som på andra sätt är avvikande.
Mot rädslan måste vi ställa toleransens princip och idén om
att människor har lika värde, samma värdighet, oavsett
personlig läggning, nationalitet, ras eller religion.
Människovärdet kan aldrig graderas -- ingen är mer eller
mindre värd än någon annan.
Därför anser jag att Sverige aktivt i internationella organ
där Sverige är representerat måste arbeta för de
homosexuellas rättigheter i enlighet med konventionen om
de mänskliga rättigheterna och mot förföljelse och
diskriminering av homosexuella. Bland de internationella
organ där Sverige måste verka återfinns FN med dess olika
organ t.ex. Världshälsoorganisationen (WHO),
Europaunionen (EU), Europarådet och Nordiska rådet.
Också i ideella organisationer som Röda Korset och
Amnesty är det viktigt att Sverige driver denna fråga.
Sverige måste vidare vid bedömning av asylansökningar
ta hänsyn till homosexuellas skyddsbehov. Den svenska
utlänningslagen följer Genèvekonventionens definition av
flykting. Den person som har särskilt starkt skyddsbehov,
utan att för den skulle uppfylla konventionens
flyktingkriterier, kan dock få stanna i Sverige av s.k.
humanitära skäl. Det är ytterst ovanligt att personer ges
uppehållstillstånd i Sverige på grund av förföljelse för
homosexualitet. Jag anser därför att homosexualitet bör
innefattas i flyktingdefinitionen enligt utlänningslagen.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att Sverige i internationella organ
skall arbeta för homosexuellas rättigheter i enlighet med
konventionen om de mänskliga rättigheterna och mot
diskriminering och förföljelse av homosexuella,1
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att homosexualitet bör innefattas
i flyktingdefinitionen enligt utlänningslagen.
Stockholm den 11 januari 1995
Barbro Westerholm (fp)