Det har gått mer än tre år sedan inbördeskriget startade i
det som en gång var Jugoslavien. Före detta vänner och
grannar har ställts mot varandra med vapen i hand och
civilbefolkning och soldater har utsatts för ett oändligt
lidande. Striderna som började med bombningen av
Dubrovnik och i Kroatien har sedan utvidgats till Bosnien-
Herzegovina, där Sarajevos mångkulturella enighet och dess
kulturskatter totalt bombats sönder. Bl.a. har det unika
biblioteket med månghundraåriga skatter blivit totalförstört.
Sarajevo var kanske den enda stora kulturstaden i väst där
olika religioner och folk levde i ett verkligt mångkulturellt
samhälle. Det har nu ersatts av mord, etnisk rensning,
koncentrationsläger och en oro och skräck som har blivit
varje dags innehåll.
I en f.d. union är det om möjligt ännu svårare att gå ut i
krig, då det för många är ett broderskrig. Muslimer från
Sandjak i Serbien får gå ut i krig mot Bosniens muslimer,
kosovoalbaner mot muslimer i grannländerna o.s.v. Ett okänt
antal har krigsvägrat eller deserterat. Vi kan endast ana att
det är två av de viktigaste flyktorsakerna både för ensamma
män och familjer.
Det här kriget har liksom Gulfkriget blivit ett ''TV-krig''
och har genom sin närvaro i våra vardagsrum och genom sin
närhet till västvärlden väckt starka känslor hos människor
och orsakat starka fördömanden från enskilda länder, EU och
FN. Både erkännande av delstaternas självständighet,
vapenembargot mot Bosnien och handelsbojkott mot Serbien
har skett före och under konflikten.
Västeuropa, USA och Ryssland är hårda i sina omdömen
om krigen. Flyktingströmmarna har växt framför allt från
Kosovo och Bosnien, och en relativt stor del har kommit till
Sverige fram tills vi införde visumtvång för dessa länder.
Miljöpartiet anser det oerhört cyniskt och inkonsekvent att
först fördöma kriget och sedan utvisa de män som sökt asyl
hos oss, därför att de vägrat deltaga i kriget. Det betyder att
de utvisas till deltagande i krigshärdarna, om de inte straffas
ännu värre eller lyckas gå under jorden.
Miljöpartiet de gröna anser att Sverige i första hand ska
bevilja asyl för krigsvägrare och desertörer. I andra hand ska
ett tidsbegränsat uppehållstillstånd på ett år ges, med
möjlighet till förlängning.
Följande text är hämtad från det mellanstatliga arbetet
mellan EU-länderna angående en förnyelse av
Genèvekonventionen inom unionsfördragets avsnitt 6, som
ligger under tredje pelaren.
Utkast angående minimigarantier för asylsökande och
flyktingar
Specialfall
Vägran att utföra militärtjänst och desertering
Rädslan för straff för desertering eller vägran av
militärtjänstgöring är inte tillräckliga skäl för att rättfärdiga
flyktingstatus.
Rädslan för förföljelse vid vägran av militärtjänstgöring i
länder där militärtjänst är obligatoriskt eller vid desertering
kan i första hand hänvisas till paragraf 3 där förföljelse i
allmänhet beskrivs.
Avsiktlig vägran till militärtjänstgöring eller desertering
kommer dock i samtliga fall att anses godtagbar och utgöra
grund för rädsla för förföljelse om det kan påvisas troligt att
de representerar en medveten vägran mot att deltaga i
militära aktioner av den karaktär som fördömts av den
internationella opinionen p.g.a. dess inhumana natur eller i
enlighet med de generella normer som tillämpas i
internationell rätt. I sådana fall är den asylsökandes politiska
övertygelse, för vilken han/hon blir förföljd av myndigheter,
i linje med vad världssamfundet förväntar sig av
honom/henne.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att desertörer och krigsvägrare i
första hand beviljas asyl i Sverige,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att desertörer och krigsvägrare i
andra hand beviljas ett tidsbegränsat uppehållstillstånd på ett
år med möjlighet till förlängning.
Stockholm 12 januari 1995
Marianne Samuelsson (mp)
Birger Schlaug (mp)
Ragnhild Pohanka (mp)