Utbildning spelar en avgörande roll för en fortsatt
välståndsutveckling och är av central betydelse både för den
enskilde och för samhällets utveckling. Alla skall ges samma
möjligheter att utbilda sig. Det ligger både i den enskildes
och i samhällets intresse. Goda sociala och ekonomiska
villkor stimulerar den enskilde att påbörja och slutföra högre
studier. Tillsammans med god studie- och arbetsmiljö är de
viktiga förutsättningar för att studenterna ska trivas och
lyckas med sina studier samt för att en hög kvalitet på
utbildningen ska kunna uppnås.
Social snedrekrytering
Andelen yngre i högskoleutbildningen ökar. Den
dimensioneringsökning vi sett de senaste åren har framför
allt lett till att ungdomar under 21 år i högre utsträckning
påbörjat högre studier. Detta visar siffror som statistiska
centralbyrån, SCB, presenterade kort innan jul. Men
fortfarande är den sociala snedrekryteringen stor.
Arbetarbarn är kraftigt underrepresenterade vid landets
högskolor och universitet. Bland de födda 1971 har bara 9
procent av ungdomarna från arbetarhem påbörjat en
högskoleutbildning att jämföra med 47 procent av
ungdomarna från högre tjänstemannahem.
Förvaltarskapstanken, en av kristdemokratins grunder,
gäller inte bara yttre materiella värden utan också de
personliga resurserna och säger att alla skall ges
förutsättningar att utvecklas som personer. Utbildning i alla
former är naturligtvis en av flera viktiga faktorer för att den
enskilde ska ges förutsättning att utveckla sig själv. Att
motverka social snedrekrytering till den högre utbildningen
är på så vis ett mycket viktigt verktyg i arbetet att utjämna
sociala skillnader i samhället. Rekryteringen påverkas som
vi vet av många olika faktorer så som tillgänglighet och
social trygghet. Tillgängligheten påverkas i sin tur av till
exempel dimensionering, antagningssystem och information
är andra viktiga faktorer. Den sociala tryggheten påverkas av
studiestödssystemet men också av reglerna i
föräldraförsäkringen, sjukförsäkringen med mera.
Dimensioneringen av den högre utbildningen har som
nämnts ett avgörande inflytande över hur väl vi kommer att
lyckas minska snedrekryteringen. Kristdemokraterna vill
egentligen att den högre utbildningen skall vara tillgänglig
för alla som har förutsättningar och intresse. Detta är idag
både av statsfinansiella och av praktiska skäl inte möjligt att
åstadkomma med bibehållen kvalitet på utbildningen.
Kristdemokraterna föreslår dock i en annan motion att de
dimensioneringsökningar regeringen, kortsiktigt, föreslår i
så stor utsträckning som möjligt ska permanentas för att
bereda så många som möjligt plats.
Många bestämmer sig först senare i livet för att läsa vidare.
Det är därför viktigt att det också i fortsättningen finns goda
former av vuxenstudier för att skaffa behörighet. Det är
också viktigt att tillgängligheten till högre utbildning för
dem som skaffat sig behörighet från andra skolformer än den
traditionella gymnasieutbildningen, till exempel från
folkhögskolan, inte minskar i och med att antag- ningen
blivit en lokal angelägenhet. Detta utvecklar vi i en annan
motion.
Attityder till högre utbildning och förutsättningar att
tillgodogöra sig den formas tidigt i de underliggande
skolformerna. Det är alltså viktigt att redan i grundskolan ge
alla elever förutsättningar att utvecklas efter sin särart.
Information och studievägledning som tar sin utgångspunkt
i den enskilde individens förutsättningar och intressen är
även här viktigt. Om inte studievägledningen ges tillräcklig
prioritet riskeras även negativa effekter i form av osäkerhet
och misslyckade studieval. Forskning, bland annat i Växjö,
visar att ökad rådgivning och stöd i form av studiesocial
rådgivning samt kurativ och själavårdande verksamhet också
är viktiga inslag, inte minst med tanke på den nya grupper
av studenter vi önskar ska söka sig till högre utbildning.
Studenterna tar idag genom sina organisationer och i
samverkan med universitetet eller högskolan själva ett stort
ansvar för förebyggande hälsovård, bostäder, arbetsmiljö,
rekreationsmöjligheter med mera, vilket är positivt. Staten
måste enligt subsidiaritetsprincipen dock stödja denna
verksamhet och ta ansvar i de fall det inte kan förväntas att
studenterna skall ta eget ansvar eller då statliga lösningar är
det mest effektiva. Staten måste ta samma ansvar för
studenternas sociala trygghet som man gör för andra
medborgare.
Naturligtvis har även studiestödssystemet central
betydelse för rekryteringen. Det har visat sig att ett system
som inte är överblickbart och förutsägbart och som leder till
hög skuldsättning avskräcker och kan därmed antas öka den
sociala snedrekryteringen.
Studiestödssystemet
Dagens studiestödssystem har flera brister där en av de
allvarligare är den orimligt höga skuldsättningen studielånen
leder till för individen. Vuxenstudiestödet är oöverblickbart
på grund av alltför många olika stödformer vilket också
medför att elever med likartad situation får olika stöd. Vi ser
fram emot att den översyn av studiestödssystemet som
aviserades redan av den förra regeringen äntligen kommer
igång.
När man börjar ändra och utveckla även ett så begränsat
system som studiestödssystemet finns det många aspekter
som man måste ta hänsyn till. För att hitta ett system som
med dagens resurser ger bästa möjliga utbyte åt elever och
studenter krävs en öppenhet och ett stort mått av nytänkande.
Från både politiskt och studenthåll finns önskemål om ett
mer generellt system. Alla som studerar på en viss nivå inom
utbildningsväsendet bör ha rätt till samma stöd. I Sverige har
alla rätt till grundskoleutbildning, men i praktiken krävs
numera även gymnasiekompetens för att ta sig in på
arbetsmarknaden. Detta anser vi motiverar särskilt
förmånliga stöd för dem som i vuxen ålder kompletterar
grundskole- eller gymnasienivå. Det vore dessutom önskvärt
att den enskilde eleven i större utsträckning från början
kunde ges besked om möjligheterna att få ekonomiskt stöd
för hela utbildningen.
För en kort tid sedan rev regeringen, med hänvisning till
den kommande studiestödsutredningen, upp de beslut om
förändringar i studiestödssystemet som togs under förra
mandatperioden. Detta beslut tycks vara helt glömt eftersom
regeringen nu föreslår flera genomgripande förändringar.
Regeringen borde inte föregripa studiestödsutredningens
arbete, därför bör regeringens förslag om att avskaffa
barntillägget i särskilt vuxenstudiestöd, svux, och särskilt
vuxenstudiestöd för arbetslösa, svuxa, avslås av riksdagen.
Om vi på allvar vill underlätta för olika grupper att skaffa
sig grundläggande utbildning får man inte rycka undan den
sociala tryggheten för barnfamiljerna som är de som många
gånger har det svårast.
Regeringens förslag om ytterligare en stödform för de
vuxenstuderande gör inte bara systemet mer komplext utan
ökar också i allra högsta grad orättvisorna, eftersom de så
kallade N/T-arvodena skulle ges till vuxenstuderande som
läser högskoleutbildning. Detta kan Kristdemokraterna inte
acceptera. Detsamma gäller förslaget om återinförande av
svux för studerande på YTH-utbildningar samt för stipendier
för fullföljt basår. Detta bör ges regeringen till känna.
Kristdemokraterna anser att arbetsmarknadspolitiken bör
utvecklas genom att i högre grad inriktas på utbildning och
på kompetensutveckling. Det tjänar både individen och
samhället på. Arbetsmarknadspolitiska stöd inom
utbildningsområdet är speciellt viktiga i rådande
konjunkturläge. Då huvudsyftet dock inte är rent
utbildningspolitiskt bör förmodligen de olika stödformerna
hållas isär. De arbetsmarknadspolitiska åtgärderna bör kunna
användas selektivt och ändra inriktning över tiden.
Högre utbildning bör vara en investering såväl för
individen som för samhället. Samtidigt ska
studiefinansieringen göra det möjligt för alla, oavsett
bakgrund, att skaffa högre utbildning. Studiestödssystemet
bör vara så generellt som möjligt och kunna accepteras av
olika studerandegrupper. Inte minst ur rekryteringssynpunkt
är det viktigt att studenterna uppfattar systemet som rimligt.
För att uppmuntra personligt ansvar måste systemet även
vara förutsägbart. Den höga skulden leder till att många
studenter ger upp hoppet och inte räknar med att kunna
betala tillbaka sina skulder. Detta urholkar förtroendet för
systemet och undergräver känslan av personligt ansvar för
egna skulder. En av de faktorer som mest avskräcker från
högre studier har vid många undersökningar visat sig vara en
hög studieskuld och att ungdomar från studieovana hem är
mest tveksamma till att skuldsätta sig. Man kan därför
misstänka att den höga skuldsättning som lånen idag leder
till också ökar den sociala snedrekryteringen. De
förändringar som görs får alltså inte leda till en högre
skuldsättning. I stället måste ett av de viktigaste målen för
en fortsatt reformering vara att minska skuldsättningen.
Detta kan naturligtvis uppnås på flera olika sätt. Viktigt är
att förutsättningarna för studenterna att ta ansvar för sin
ekonomi kraftigt förbättras bland annat genom kvalificerad
information och rådgivning. Möjligheterna att höja det så
kallade fribeloppet, det vill säga det belopp man får tjäna
under ett år utan att bidraget minskas, bör också ses över.
Detta för att ge studenterna möjlighet att påverka sin
ekonomi genom sidoinkomster. Ansträngningar bör också
göras för att hitta utrymme för att höja bidragsandelen.
Tillgängliga resurser bör i huvudsak satsas på bidraget, så att
stora lån inte behöver tas. Detta gör subventionerna tydliga
och bör verka rekryterande. Det gör också den enskildes
lånebehov och lånets utveckling mer förutsägbart. Ett i stort
sett osubventionerat lån skulle dessutom signalera att lånet
är en form av kompletterande finansieringskälla som endast
bör utnyttjas efter behov.
CSN-kortet är ett för staten billigt och effektivt sätt att
underlätta för studenter att läsa utanför hemorten. Detta ökar
i sin tur tillgängligheten till högre utbildning och motverkar
olika typer av snedrekrytering. Dessutom stöder det den
allmänna strävan att skapa säkra och miljövänliga
transporter. Att inte anvisa medel för CSN-kortet slår ojämnt
mot studenterna. Detta bör ges regeringen till känna.
Om vi ska kunna införa ett mer sammanhållet
studiestödssystem, som många vill, är det för oss
kristdemokrater viktigt att vi först försäkrar oss om att övriga
trygghetssystem inte motverkar utan samverkar med
studiestödssystemet. Den fortsatta utredningen av
studiestödsfrågorna måste behandla samspelet mellan
studiestödet och de sociala trygghetssystemen. I de fall våra
välfärdssystem inte på ett tillfredsställande sätt omfattar
studenterna eller bara bristfälligt tillgodoser deras behov,
och en förändring inte är möjlig, måste speciella lösningar
för studenterna övervägas. En översyn av studenternas totala
ekonomiska och sociala situation har länge efterfrågats, ett
önskemål som åtminstone delvis borde kunna uppfyllas i och
med den nyligen tillsatta studiestödsutredningen. Detta bör
ges regeringen till känna.
Trygghetssystem
Ekonomisk trygghet vid sjukdom, föräldraskap, vård av
sjukt barn, arbetslöshet etc anses av de flesta vara en
självklarhet. De stora flertalet svenskar har denna trygghet
men det gäller långt ifrån alla. Eftersom
trygghetsförsäkringarna ofta anknyter till
anställningsförhållanden står studenterna utanför. Rimligtvis
måste studenter ha rätt till i princip samma grundtrygghet
som förvärvsarbetande. Så långt det är möjligt bör detta
åstadkommas genom att generella system även omfattar
studenterna och ger dem samma skydd. Särlösningar bör
tillgripas först när det visar sig omöjligt att lösa problemen
på denna väg.
Studerande som arbetat före studierna i minst sex månader
tillåts ha en vilande SGI (sjukpenninggrundande inkomst)
med samma belopp som man hade innan man började
studera. Vilande SGI är dock kopplad till
studiefinansieringen. Studenter som av en eller annan
anledning inte uppbär studiemedel förlorar sin vilande SGI.
Kristdemokraterna anser att den som håller en rimlig
studietakt, oavsett om man har studiemedel eller inte, bör få
behålla sin vilande SGI. Dessutom bör
studiestödsutredningen se över möjligheten att göra
studiemedlen sjukpenninggrundande, vilket skulle öka den
sociala tryggheten för de studenter som inte har någon SGI.
Detta bör riksdagen ge regeringen till känna.
Under själva studietiden får man dock inte sjukpenning vid
sjukdom utan i stället gäller en särskild sjukförsäkring för
studenter. Den innebär att studenten får behålla sina
studiemedel även under sjukdom. Om sjukdomen sträcker
sig längre än 14 dagar kan studenten få en viss del av skulden
avskriven. Kristdemokraterna anser inte att det är rimligt att
förlänga karenstiden och anser att riksdagen bör avslå
regeringens förslag om detta. Systemet med
skuldavskrivning vid sjukdom leder till att de som
finansierar studierna med till exempel besparingar erhåller
en låg eller ingen ersättning alls. Det är inte rimligt att de
som sparat medel för att skaffa sig en utbildning skall ta en
större risk än den som finansierar studierna med lån. Även
denna problematik bör studiestödsutredningen se över.
Högskolan borde när det gäller arbetsskadeförsäkring ges
samma ansvar som en arbetsgivare. Målsättningen med
lagen om arbetsskadeförsäkring, LAF, är att arbetstagare
som drabbas av skada ska ha rätt till ersättning för
inkomstbortfall. I dag omfattar LAF enbart de studenter som
genomgår utbildning eller moment i utbildning som är
''förenad med särskild risk för arbetsskada''. Jämfört med
den gamla yrkesskadeförsäkringen har studenterna fått ett
försämrat skydd. Detta anser vi kristdemokrater vara
olyckligt och anser att regeringen bör återkomma till
riksdagen med förslag om hur studenterna skall få ett fullgott
försäkringsskydd för arbetsskada.
När det gäller föräldraförsäkringen är den inte en
försäkring i egentlig mening och bör till största delen vara
finansierad med skattemedel genom budgeten.
Kristdemokraterna har i en annan motion utformat ett förslag
till föräldraförsäkring som skulle ge även studenterna
mycket rimliga villkor.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att vuxenstuderande som
kompletterar grundskole- eller gymnasiestudier från början
skall få besked om ekonomiskt stöd för hela utbildningen,
2. att riksdagen avslår regeringens förslag om att avskaffa
barntillägget i svux och svuxa och således till
Vuxenstudiestöd m.m. (E
5) för budgetåret 1995/96 anvisar 280 miljoner kronor
utöver regeringens förslag,
3. att riksdagen avslår regeringens förslag om att införa s.k.
N/T-arvoden och således inte anvisar några medel till
studiearvode (E
9), utan i stället till studiemedel (E
4) för budgetåret 1995/96 anvisar 150 miljoner kronor
utöver regeringens förslag,
4. att riksdagen avslår regeringens förslag om att återinföra
svux för studerande på YTH och således till vuxenstudiestöd
(E
5) anvisar 92,7 miljoner kronor mindre än regeringens
förslag, samt till studiemedel (E
4) för budgetåret 1995/96 anvisar 29 miljoner kronor
utöver regeringens förslag,
5. att riksdagen avslår regeringens förslag om att införa
stipendier för fullföljt basår och således till studiehjälp m.m.
(E
3) för budgetåret 1995/96 anvisar 15 miljoner kronor
mindre än regeringens förslag,
6. att riksdagen avslår regeringens förslag om att inte anvisa
medel för CSN-kortet och resekostnadsersättning till
studerande vid SSV och således för bidrag till vissa
studiesociala ändamål (E
7) för budgetåret 1995/96 anvisar 128,3 miljoner kronor
utöver regeringens förslag,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en översyn av studenternas totala,
ekonomiska och sociala situation,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att studenter rimligtvis har rätt till
i princip samma grundtrygghet som förvärvsarbetande,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om sjukpenninggrundande inkomst
för studenter,
10. att riksdagen avslår regeringens förslag om att förlänga
karenstiden för avskrivning av studielån och således till
studiemedel (E
4) för budgetåret 1995/96 anvisar 7 miljoner kronor utöver
regeringens förslag,
11. att riksdagen hos regeringen begär förslag om hur
studenterna skall få ett fullgott försäkringsskydd för
arbetsskada,
12. att riksdagen avslår regeringens förslag till lag om
ändring av 1 kap. 2, 3 och 5 §§, 3 kap. 14 §, 4 kap. 27 §, 7
kap. 4 och 20 §§, 7 kap. 16 §, 7 kap. 7
c och 8
c §§, 7 kap. 1 och 7 §§, 8 kap. 18 § studiestödslagen
(1973:349),
13. att riksdagen avslår regeringens förslag till lag om
ändring av 2 § i lagen om särskilt vuxenstudiestöd för
arbetslösa (1983:1030).
Stockholm den 24 januari 1995
Rose-Marie Frebran (kds)
Inger Davidson (kds)
Chatrine Pålsson (kds)
Fanny Rizell (kds)
Tuve Skånberg (kds)