Utbildning spelar en avgörande roll för en fortsatt välståndsutveckling och är av central betydelse både för den enskilde och för samhällets utveckling. Alla skall ges samma möjligheter att utbilda sig. Det ligger både i den enskildes och i samhällets intresse. Goda sociala och ekonomiska villkor stimulerar den enskilde att påbörja och slutföra högre studier. Tillsammans med god studie- och arbetsmiljö är de viktiga förutsättningar för att studenterna ska trivas och lyckas med sina studier samt för att en hög kvalitet på utbildningen ska kunna uppnås.
Social snedrekrytering
Andelen yngre i högskoleutbildningen ökar. Den dimensioneringsökning vi sett de senaste åren har framför allt lett till att ungdomar under 21 år i högre utsträckning påbörjat högre studier. Detta visar siffror som statistiska centralbyrån, SCB, presenterade kort innan jul. Men fortfarande är den sociala snedrekryteringen stor. Arbetarbarn är kraftigt underrepresenterade vid landets högskolor och universitet. Bland de födda 1971 har bara 9 procent av ungdomarna från arbetarhem påbörjat en högskoleutbildning att jämföra med 47 procent av ungdomarna från högre tjänstemannahem.
Förvaltarskapstanken, en av kristdemokratins grunder, gäller inte bara yttre materiella värden utan också de personliga resurserna och säger att alla skall ges förutsättningar att utvecklas som personer. Utbildning i alla former är naturligtvis en av flera viktiga faktorer för att den enskilde ska ges förutsättning att utveckla sig själv. Att motverka social snedrekrytering till den högre utbildningen är på så vis ett mycket viktigt verktyg i arbetet att utjämna sociala skillnader i samhället. Rekryteringen påverkas som vi vet av många olika faktorer så som tillgänglighet och social trygghet. Tillgängligheten påverkas i sin tur av till exempel dimensionering, antagningssystem och information är andra viktiga faktorer. Den sociala tryggheten påverkas av studiestödssystemet men också av reglerna i föräldraförsäkringen, sjukförsäkringen med mera.
Dimensioneringen av den högre utbildningen har som nämnts ett avgörande inflytande över hur väl vi kommer att lyckas minska snedrekryteringen. Kristdemokraterna vill egentligen att den högre utbildningen skall vara tillgänglig för alla som har förutsättningar och intresse. Detta är idag både av statsfinansiella och av praktiska skäl inte möjligt att åstadkomma med bibehållen kvalitet på utbildningen. Kristdemokraterna föreslår dock i en annan motion att de dimensioneringsökningar regeringen, kortsiktigt, föreslår i så stor utsträckning som möjligt ska permanentas för att bereda så många som möjligt plats.
Många bestämmer sig först senare i livet för att läsa vidare. Det är därför viktigt att det också i fortsättningen finns goda former av vuxenstudier för att skaffa behörighet. Det är också viktigt att tillgängligheten till högre utbildning för dem som skaffat sig behörighet från andra skolformer än den traditionella gymnasieutbildningen, till exempel från folkhögskolan, inte minskar i och med att antag- ningen blivit en lokal angelägenhet. Detta utvecklar vi i en annan motion.
Attityder till högre utbildning och förutsättningar att tillgodogöra sig den formas tidigt i de underliggande skolformerna. Det är alltså viktigt att redan i grundskolan ge alla elever förutsättningar att utvecklas efter sin särart. Information och studievägledning som tar sin utgångspunkt i den enskilde individens förutsättningar och intressen är även här viktigt. Om inte studievägledningen ges tillräcklig prioritet riskeras även negativa effekter i form av osäkerhet och misslyckade studieval. Forskning, bland annat i Växjö, visar att ökad rådgivning och stöd i form av studiesocial rådgivning samt kurativ och själavårdande verksamhet också är viktiga inslag, inte minst med tanke på den nya grupper av studenter vi önskar ska söka sig till högre utbildning.
Studenterna tar idag genom sina organisationer och i samverkan med universitetet eller högskolan själva ett stort ansvar för förebyggande hälsovård, bostäder, arbetsmiljö, rekreationsmöjligheter med mera, vilket är positivt. Staten måste enligt subsidiaritetsprincipen dock stödja denna verksamhet och ta ansvar i de fall det inte kan förväntas att studenterna skall ta eget ansvar eller då statliga lösningar är det mest effektiva. Staten måste ta samma ansvar för studenternas sociala trygghet som man gör för andra medborgare.
Naturligtvis har även studiestödssystemet central betydelse för rekryteringen. Det har visat sig att ett system som inte är överblickbart och förutsägbart och som leder till hög skuldsättning avskräcker och kan därmed antas öka den sociala snedrekryteringen.
Studiestödssystemet
Dagens studiestödssystem har flera brister där en av de allvarligare är den orimligt höga skuldsättningen studielånen leder till för individen. Vuxenstudiestödet är oöverblickbart på grund av alltför många olika stödformer vilket också medför att elever med likartad situation får olika stöd. Vi ser fram emot att den översyn av studiestödssystemet som aviserades redan av den förra regeringen äntligen kommer igång.
När man börjar ändra och utveckla även ett så begränsat system som studiestödssystemet finns det många aspekter som man måste ta hänsyn till. För att hitta ett system som med dagens resurser ger bästa möjliga utbyte åt elever och studenter krävs en öppenhet och ett stort mått av nytänkande.
Från både politiskt och studenthåll finns önskemål om ett mer generellt system. Alla som studerar på en viss nivå inom utbildningsväsendet bör ha rätt till samma stöd. I Sverige har alla rätt till grundskoleutbildning, men i praktiken krävs numera även gymnasiekompetens för att ta sig in på arbetsmarknaden. Detta anser vi motiverar särskilt förmånliga stöd för dem som i vuxen ålder kompletterar grundskole- eller gymnasienivå. Det vore dessutom önskvärt att den enskilde eleven i större utsträckning från början kunde ges besked om möjligheterna att få ekonomiskt stöd för hela utbildningen.
För en kort tid sedan rev regeringen, med hänvisning till den kommande studiestödsutredningen, upp de beslut om förändringar i studiestödssystemet som togs under förra mandatperioden. Detta beslut tycks vara helt glömt eftersom regeringen nu föreslår flera genomgripande förändringar. Regeringen borde inte föregripa studiestödsutredningens arbete, därför bör regeringens förslag om att avskaffa barntillägget i särskilt vuxenstudiestöd, svux, och särskilt vuxenstudiestöd för arbetslösa, svuxa, avslås av riksdagen. Om vi på allvar vill underlätta för olika grupper att skaffa sig grundläggande utbildning får man inte rycka undan den sociala tryggheten för barnfamiljerna som är de som många gånger har det svårast.
Regeringens förslag om ytterligare en stödform för de vuxenstuderande gör inte bara systemet mer komplext utan ökar också i allra högsta grad orättvisorna, eftersom de så kallade N/T-arvodena skulle ges till vuxenstuderande som läser högskoleutbildning. Detta kan Kristdemokraterna inte acceptera. Detsamma gäller förslaget om återinförande av svux för studerande på YTH-utbildningar samt för stipendier för fullföljt basår. Detta bör ges regeringen till känna.
Kristdemokraterna anser att arbetsmarknadspolitiken bör utvecklas genom att i högre grad inriktas på utbildning och på kompetensutveckling. Det tjänar både individen och samhället på. Arbetsmarknadspolitiska stöd inom utbildningsområdet är speciellt viktiga i rådande konjunkturläge. Då huvudsyftet dock inte är rent utbildningspolitiskt bör förmodligen de olika stödformerna hållas isär. De arbetsmarknadspolitiska åtgärderna bör kunna användas selektivt och ändra inriktning över tiden.
Högre utbildning bör vara en investering såväl för individen som för samhället. Samtidigt ska studiefinansieringen göra det möjligt för alla, oavsett bakgrund, att skaffa högre utbildning. Studiestödssystemet bör vara så generellt som möjligt och kunna accepteras av olika studerandegrupper. Inte minst ur rekryteringssynpunkt är det viktigt att studenterna uppfattar systemet som rimligt. För att uppmuntra personligt ansvar måste systemet även vara förutsägbart. Den höga skulden leder till att många studenter ger upp hoppet och inte räknar med att kunna betala tillbaka sina skulder. Detta urholkar förtroendet för systemet och undergräver känslan av personligt ansvar för egna skulder. En av de faktorer som mest avskräcker från högre studier har vid många undersökningar visat sig vara en hög studieskuld och att ungdomar från studieovana hem är mest tveksamma till att skuldsätta sig. Man kan därför misstänka att den höga skuldsättning som lånen idag leder till också ökar den sociala snedrekryteringen. De förändringar som görs får alltså inte leda till en högre skuldsättning. I stället måste ett av de viktigaste målen för en fortsatt reformering vara att minska skuldsättningen.
Detta kan naturligtvis uppnås på flera olika sätt. Viktigt är att förutsättningarna för studenterna att ta ansvar för sin ekonomi kraftigt förbättras bland annat genom kvalificerad information och rådgivning. Möjligheterna att höja det så kallade fribeloppet, det vill säga det belopp man får tjäna under ett år utan att bidraget minskas, bör också ses över. Detta för att ge studenterna möjlighet att påverka sin ekonomi genom sidoinkomster. Ansträngningar bör också göras för att hitta utrymme för att höja bidragsandelen. Tillgängliga resurser bör i huvudsak satsas på bidraget, så att stora lån inte behöver tas. Detta gör subventionerna tydliga och bör verka rekryterande. Det gör också den enskildes lånebehov och lånets utveckling mer förutsägbart. Ett i stort sett osubventionerat lån skulle dessutom signalera att lånet är en form av kompletterande finansieringskälla som endast bör utnyttjas efter behov.
CSN-kortet är ett för staten billigt och effektivt sätt att underlätta för studenter att läsa utanför hemorten. Detta ökar i sin tur tillgängligheten till högre utbildning och motverkar olika typer av snedrekrytering. Dessutom stöder det den allmänna strävan att skapa säkra och miljövänliga transporter. Att inte anvisa medel för CSN-kortet slår ojämnt mot studenterna. Detta bör ges regeringen till känna.
Om vi ska kunna införa ett mer sammanhållet studiestödssystem, som många vill, är det för oss kristdemokrater viktigt att vi först försäkrar oss om att övriga trygghetssystem inte motverkar utan samverkar med studiestödssystemet. Den fortsatta utredningen av studiestödsfrågorna måste behandla samspelet mellan studiestödet och de sociala trygghetssystemen. I de fall våra välfärdssystem inte på ett tillfredsställande sätt omfattar studenterna eller bara bristfälligt tillgodoser deras behov, och en förändring inte är möjlig, måste speciella lösningar för studenterna övervägas. En översyn av studenternas totala ekonomiska och sociala situation har länge efterfrågats, ett önskemål som åtminstone delvis borde kunna uppfyllas i och med den nyligen tillsatta studiestödsutredningen. Detta bör ges regeringen till känna.
Trygghetssystem
Ekonomisk trygghet vid sjukdom, föräldraskap, vård av sjukt barn, arbetslöshet etc anses av de flesta vara en självklarhet. De stora flertalet svenskar har denna trygghet men det gäller långt ifrån alla. Eftersom trygghetsförsäkringarna ofta anknyter till anställningsförhållanden står studenterna utanför. Rimligtvis måste studenter ha rätt till i princip samma grundtrygghet som förvärvsarbetande. Så långt det är möjligt bör detta åstadkommas genom att generella system även omfattar studenterna och ger dem samma skydd. Särlösningar bör tillgripas först när det visar sig omöjligt att lösa problemen på denna väg.
Studerande som arbetat före studierna i minst sex månader tillåts ha en vilande SGI (sjukpenninggrundande inkomst) med samma belopp som man hade innan man började studera. Vilande SGI är dock kopplad till studiefinansieringen. Studenter som av en eller annan anledning inte uppbär studiemedel förlorar sin vilande SGI. Kristdemokraterna anser att den som håller en rimlig studietakt, oavsett om man har studiemedel eller inte, bör få behålla sin vilande SGI. Dessutom bör studiestödsutredningen se över möjligheten att göra studiemedlen sjukpenninggrundande, vilket skulle öka den sociala tryggheten för de studenter som inte har någon SGI. Detta bör riksdagen ge regeringen till känna.
Under själva studietiden får man dock inte sjukpenning vid sjukdom utan i stället gäller en särskild sjukförsäkring för studenter. Den innebär att studenten får behålla sina studiemedel även under sjukdom. Om sjukdomen sträcker sig längre än 14 dagar kan studenten få en viss del av skulden avskriven. Kristdemokraterna anser inte att det är rimligt att förlänga karenstiden och anser att riksdagen bör avslå regeringens förslag om detta. Systemet med skuldavskrivning vid sjukdom leder till att de som finansierar studierna med till exempel besparingar erhåller en låg eller ingen ersättning alls. Det är inte rimligt att de som sparat medel för att skaffa sig en utbildning skall ta en större risk än den som finansierar studierna med lån. Även denna problematik bör studiestödsutredningen se över.
Högskolan borde när det gäller arbetsskadeförsäkring ges samma ansvar som en arbetsgivare. Målsättningen med lagen om arbetsskadeförsäkring, LAF, är att arbetstagare som drabbas av skada ska ha rätt till ersättning för inkomstbortfall. I dag omfattar LAF enbart de studenter som genomgår utbildning eller moment i utbildning som är ''förenad med särskild risk för arbetsskada''. Jämfört med den gamla yrkesskadeförsäkringen har studenterna fått ett försämrat skydd. Detta anser vi kristdemokrater vara olyckligt och anser att regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag om hur studenterna skall få ett fullgott försäkringsskydd för arbetsskada.
När det gäller föräldraförsäkringen är den inte en försäkring i egentlig mening och bör till största delen vara finansierad med skattemedel genom budgeten. Kristdemokraterna har i en annan motion utformat ett förslag till föräldraförsäkring som skulle ge även studenterna mycket rimliga villkor.
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att vuxenstuderande som kompletterar grundskole- eller gymnasiestudier från början skall få besked om ekonomiskt stöd för hela utbildningen,
2. att riksdagen avslår regeringens förslag om att avskaffa barntillägget i svux och svuxa och således till Vuxenstudiestöd m.m. (E
5) för budgetåret 1995/96 anvisar 280 miljoner kronor utöver regeringens förslag,
3. att riksdagen avslår regeringens förslag om att införa s.k. N/T-arvoden och således inte anvisar några medel till studiearvode (E
9), utan i stället till studiemedel (E
4) för budgetåret 1995/96 anvisar 150 miljoner kronor utöver regeringens förslag,
4. att riksdagen avslår regeringens förslag om att återinföra svux för studerande på YTH och således till vuxenstudiestöd (E
5) anvisar 92,7 miljoner kronor mindre än regeringens förslag, samt till studiemedel (E
4) för budgetåret 1995/96 anvisar 29 miljoner kronor utöver regeringens förslag,
5. att riksdagen avslår regeringens förslag om att införa stipendier för fullföljt basår och således till studiehjälp m.m. (E
3) för budgetåret 1995/96 anvisar 15 miljoner kronor mindre än regeringens förslag,
6. att riksdagen avslår regeringens förslag om att inte anvisa medel för CSN-kortet och resekostnadsersättning till studerande vid SSV och således för bidrag till vissa studiesociala ändamål (E
7) för budgetåret 1995/96 anvisar 128,3 miljoner kronor utöver regeringens förslag,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en översyn av studenternas totala, ekonomiska och sociala situation,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att studenter rimligtvis har rätt till i princip samma grundtrygghet som förvärvsarbetande,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om sjukpenninggrundande inkomst för studenter,
10. att riksdagen avslår regeringens förslag om att förlänga karenstiden för avskrivning av studielån och således till studiemedel (E
4) för budgetåret 1995/96 anvisar 7 miljoner kronor utöver regeringens förslag,
11. att riksdagen hos regeringen begär förslag om hur studenterna skall få ett fullgott försäkringsskydd för arbetsskada,
12. att riksdagen avslår regeringens förslag till lag om ändring av 1 kap. 2, 3 och 5 §§, 3 kap. 14 §, 4 kap. 27 §, 7 kap. 4 och 20 §§, 7 kap. 16 §, 7 kap. 7
c och 8
c §§, 7 kap. 1 och 7 §§, 8 kap. 18 § studiestödslagen (1973:349),
13. att riksdagen avslår regeringens förslag till lag om ändring av 2 § i lagen om särskilt vuxenstudiestöd för arbetslösa (1983:1030).
Stockholm den 24 januari 1995 Rose-Marie Frebran (kds) Inger Davidson (kds) Chatrine Pålsson (kds) Fanny Rizell (kds) Tuve Skånberg (kds)