Regeringen föreslår i budgetpropositionen att
reseersättning till studerande vid SSV inte längre skall
lämnas. Förslaget ges med hänvisning till en av CSN
genomförd enkät 1989/90 där drygt hälften av eleverna sade
att det skulle vara negativt om ersättningen slopades, medan
knappt hälften ansåg att det inte skulle ha någon större
betydelse.
I propositionen anförs:att vuxenutbildning för
lågutbildade har hög prioritet,att vuxenutbildning skall
svara mot skilda behov. Därför kräves mångfald, flexibilitet
och skiftande utbildningsformer,att det finns risk för att
stora lågutbildade grupper hamnar utanför, och att detta
fortfarande i oacceptabelt hög grad bestäms av social
bakgrund och ekonomiska villkor,att politiken syftar till att
öka människors chanser till utbildning,att det finns behov
att föra ut utbildningen i nya former och till nya grupper,
att det finns anledning att i en särskild kommitté analysera
förutsättningarna för en samlad utveckling av den
mediaburna utbildningen,att regeringen tillsatt en
parlamentarisk studiestödskommitté.
Vuxenutbildningen skall alltså prioriteras liksom
nytänkande för effektivare utbildningsmodeller och
användning av ny teknik.
SSVH har efter många år av ständigt utredande genom
vårriksdagens (1994) beslut fått stöd för den
utbildningsmodell som används. Den ger prioritet åt
glesbygdens människor och åt många som överhuvudtaget
inte skulle kunna studera om inte SSVH fanns.
Av en genomförd enkät bland studerande vid SSVH som
gjorts i januari 1995 framgår att endast 20% av eleverna
skulle kunna fullfölja sina studieprogram utan
resekostnadsersättningar. Det betyder att ett stort antal av
just SSVH-studerande och glesbygdsboende skulle tvingas
upphöra med sina distansstudier. De har i genomsnitt 37 mil
mellan hemorten och skolorten, 26% har mer än 50 mil.
Många läser också flera ämnen. Skärpningen av kravet på
studievolym och poäng har gjort att eleverna i genomsnitt har
4 intensivveckor per termin och därmed 8 resor per läsår.
Av enkäten kan man se att t.ex. av studerande i svenska
skulle 63% ej kunna studera utan reseersättning och av dem
som läser teckenspråk 89%.
Totala resekostnadsersättningen för hela SSV uppgick
enligt CSN till 3 miljoner 1993/94. Eftersom SSVN befinner
sig i ett befolkningstätt bälte och har den allt övervägande
studiegruppen i brevstudier, så torde största delen av de 3
miljonerna avse resekostnadsersättningar för elever vid
SSVH. Resekostnadsstödet kan vara betydande för de
lågutbildade och kanske arbetslösa glesbygdsbor som vill
studera. Största studerandegruppen är dessutom kvinnor.
Regeringen aviserar en vuxenutbildningsutredning och en
kommitté för analys av mediaburen utbildning, samt har
tillsatt en parlamentarisk studiestödskommitté för att
analysera studiefinansieringen inom vuxenutbildningen.
Ett eventuellt slopande av resekostnadsersättningen bör
föregås av en prövning av konsekvenserna för
distansstuderande. Den skall vara aktuell och inte gälla
förhållanden 1989/90. På de 5--6 åren som gått har Sverige
hamnat djupt nere i en lågkonjunktur med hög arbetslöshet,
något som starkt påverkat studieförutsättningarna vid SSVH.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om resekostnadsersättning till studerande
vid SSVH.
Stockholm den 25 januari 1995
Britta Sundin (s)
Sven Lundberg (s)
Bo Holmberg (s)
Hans Stenberg (s)
Susanne Eberstein (s)