Utbildning innebär en kompetenshöjning både för den
enskilde och för samhället i stort. Detta ger ökade
förutsättningar för utveckling och framsteg. Att utbildning
har en stor betydelse för vårt lands utveckling som
välståndsland och för den svenska konkurrenskraftens
utveckling poängteras numera av allt fler.
Det är idag en förlegad syn att betrakta utbildning som en
kostnad, i stället måste vi se det som en investering för
framtiden. Studier är en investering både för den enskilde
och för samhället i sin helhet. Humankapitalets betydelse för
den ekonomiska utvecklingen är känt bland ledande
ekonomer; bl.a. finns detta uttryckt i
Lindbeckskommissionens rapport.
Vi har idag inte några större problem med att fylla de
studieplatser som finns vid våra utbildningsinstitutioner. Det
kan bl.a. förklaras av den höga arbetslösheten bland
ungdomar. Idag är även medvetenheten högre om
utbildningens betydelse för framtida arbete.
Detta scenario har vi under några år. På sikt kommer
arbetslösheten att sjunka, ungdomskullarna att minska och
de naturliga avgångarna att öka. Vi riskerar i både ett kort
och långt perspektiv att hamna i en situation där vi inte fyller
de utbildningsplatser som statsmakten iordningställt. För att
motverka detta bör allt göras för att skapa incitament till
ökad utbildning i allmänhet och högre utbildning i synnerhet.
Studiemedelssystemet innehåller flera inslag som
motverkar en ökad rekrytering till högre utbildning. Detta är
allvarligt eftersom rekryteringsunderlaget kommer att svikta
samtidigt som vi vet att arbetslivet i allt större utsträckning
kräver en hög utbildningsnivå. Ska Sverige inneha en
tätposition inom en rad områden krävs det att vi har en bred
rekrytering från alla samhällsgrupper.
Dagens studiemedelssystem måste reformeras. Den höga
skuldsättningen och de återbetalningsregler som gäller
ställer många studenter i en livslång skuldfälla. Detta är
synnerligen allvarligt eftersom vi vet att detta är den största
enskilda faktorn bakom den sociala snedrekryteringen. Om
vi på sikt skall öka antalet studenter är det framför allt
presumtiva studenter ur de samhällsgrupper som i dag i låg
utsträckning går vidare till högre studier som behöver
stimuleras. Även ur andra politiska och samhälleliga mål är
det naturligtvis angeläget att öka rekryteringen till högre
utbildning från denna grupp.
I utredningen ''Ursprung och utbildning'', SOU 1993:85,
sammanfattar utredarna detta i att ''ett studiemedelssystem
som är generöst och som samtidigt medför begränsad
skuldsättning, leder sannolikt till mindre social
snedrekrytering'' (SOU 1993:85, sid. 24).
Dagens studiestödssystem ger upphov till vissa
rättviseproblem. Elever inom samma utbildning och med
likartad bakgrund eller samma behov har inte sällan
väsentligt olika studiefinansieringsvillkor. Följden är att
vissa elever inom samma utbildning har det mer förmånliga
stödet svux, medan många andra, ofta med samma bakgrund
och samma kompetensbehov, får hålla tillgodo med
studiemedel.
Dessa rättviseproblem spädes nu på ytterligare med det av
regeringen föreslagna n/t-arvodet. N/t-arvodet blir en
gräddfil för de nio tusen studenter som får förmånen att
uppbära detta arvode. Centern avvisar detta n/t-arvode, vilket
framgår av vår arbetsmarknadspolitiska motion.
Denna uppdelningen av studiestödet i studiemedel och
svux/svuxa och utbildningsbidrag skapar orättvisor som ter
sig svåra att försvara. Det är mera en tillfällighet vem som
får del av vilket studiestöd. Att skapa bättre rättvisa mellan
olika studerandekategorier bör vara en huvuduppgift vid
förändringen av studiefinansieringssystemet.
Regeringen återställer bidragsbeloppen för
utbildningsbidragen till att motsvara ersättningen från
arbetslöshetskassa. Centern anser att detta är beklagligt ur
flera aspekter. Dels ökas orättvisorna mellan dem som
erbjuds det mer förmånliga stödet och dem som tvingas ta
studiemedel. Dels kan färre personer erbjudas det mer
förmånliga stöd inom samma ekonomiska ram. Denna
förändring borde, i konsekvens med vad regeringen anförde
i prop. 1994/95:98 om vissa studiestödsfrågor inte
genomföras eftersom en utredning tillkallats.
För att stimulera fler till utbildning har Centerpartiet
förordat införandet av ett nytt studiefinansieringssystem --
byggt på studieersättning som ger de studerande en
minimiinkomst. Studieersättningen skall vara beskattad.
Därutöver skall den som önskar kunna komplettera
studieersättningen med ett statsgaranterat lån. Genom att
studieersättningen görs beskattad kan fribeloppsreglerna
avskaffas i sin helhet. Det blir också möjligt att införa
avdragsrätt för litteraturkostnader/materialkostnader som
idag är betungande för vissa utbildningar. På så sätt utjämnas
kostnaderna mellan olika utbildningar.
En modell med studieersättning skulle väsentligen minska
studieskulderna vilket gör det möjligt att behålla ett
inkomstrelaterat återbetalningssystem. Det skulle också
underlätta möjligheterna att inordna de studerande i
trygghetssystem. Pensionsutredningen föreslog och
riksdagen beslutade att studiebidraget skall vara
pensionsgrundande. Detta överensstämmer med centerns
tidigare krav och kan sägas vara ett accepterande av tanken
på och ett första steg mot studieersättning.
Återbetalningssystemet måste ge möjlighet till för individen
flexibla lösningar utan att det ökar statens kostnader.
Vid införande av ett nytt studiemedelssystem måste detta
ses i ett långsiktigt perspektiv. Det har konstaterats att dagens
system, med skuldavskrivning vid 65 år, i framtiden kan
belasta statsbudgeten med mellan 0.5 och 2.0 miljarder
kronor i avskrivningskostnader. Den utredning som nu skall
se över studiemedelssystemen måste beräkna effekterna av
ett nytt system sett över systemets livslängd.
Centern anser att studiestödssystemet bör reformeras
utifrån fyra övergripande mål:
1. Skuldbördan efter studietiden måste lättas. Det är enligt
alla undersökningar den viktigaste åtgärden för att trygga
rekryteringen till högre studier och minska den sociala
snedrekryteringen.
2. Systemet skall konstrueras så att subventionerna i
systemet lyfts fram. Merparten av subventionerna skall
läggas på en stor bidragsdel.
3. Studiemedelssystemet skall skapa så lite byråkrati som
möjligt och vara enkelt och lättöverskådligt för den enskilde.
4. Systemet skall vara fullt finansierat över ett långsiktigt
perspektiv.
Målsättningen för utredningsarbetet bör vara att samordna
de olika system som finns till ett mer enhetligt system.
Systemet bör sedan kunna differentieras så att studier på
grundskolenivå och gymnasienivå, dvs. vuxenutbildning,
ges ett högre bidragsbelopp. Ett mer rättvist och enhetligt
system för vuxenstuderande är angeläget att åstadkomma.
Subventioner och återbetalningsregler skall konstrueras så
att dessa blir enkla och överskådliga. Om man skall nå denna
målsättning samtidigt som byråkratin hålls nere är det viktigt
att statens subventioner läggs på bidragsdelen. Olika inslag
av premier och avskrivningar som minskar utrymmet för en
ökad bidragsdel gör systemet än mer svåröverskådligt för
den enskilde.
Ytterligare aspekter på studiemedelssystemet är att det
skall vara så heltäckande som möjligt. Systemet skall kunna
vara tillämpliga för äldre studerande vid vidareutbildning
och kompetensutveckling som inte är direkt kopplat till
komvux eller högskoleutbildning. Vidare ser vi idag att
många som har intresse av och borde studera avstår på grund
av att diskrepansen mellan t.ex. a-kassa och studiemedel är
för stor. Studiemedelssystemen måste i framtiden i allt högre
grad än idag skapa incitament till vidareutbildning.
Den nyligen tillsatta utredningen bör studera rekrytering
till studier och kompetensutveckling ur ett bredare
perspektiv än vad som hittills varit fallet. Samtliga system
behöver ses över. Att skapa ett så enhetligt system som
möjligt både vad gäller tilldelningssidan och
återbetalningssidan bör vara en huvuduppgift för denna
utredning.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om principer för ett nytt
studiestödssystem,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ett samordnat studiestödssystem.
Stockholm den 20 januari 1995
Andreas Carlgren (c)
Marie Wilén (c)
Marianne Andersson (c)
Erik Arthur Egervärn (c)