med anledning av prop. 1994/95:41 Förändringar i finansieringen av det allmänna pensionssystemet, m.m.
Propositionens huvudsakliga innehåll
På samma sätt som egenavgiften i sjukförsäkringen (0,95
procent) ska vi betala en avgift till pensionssystemet: 1
procent av inkomster upp till 7,5 basbelopp (264 000
kronor/år). Alla inkomster ska utgöra underlag för avgiften,
dvs. även ersättningar vid arbetslöshet, sjukpenning etc.
Avgiften för tilläggspensionen blir oförändrad både vad
gäller arbetsgivaravgiften och egenavgiften, 13 procent. Den
avgiften ska nu förändras så att en del av intäkterna kan
komma från inkomster som överstiger förmånstaket på 7,5
basbelopp. Dessa inkomster ska gå för att förstärka
statsbudgeten.
Detta är ett första steg mot att införa ett nytt
pensionssystem och därför införs inkomståret 1995 en
avsättning till det personliga premiereservsystemet. Av de
pengar som kommer in i form av tilläggspensionsavgifter ska
11 procent gå till ett särskilt räntebärande konto hos
Riksgäldskontoret. Pengarna skall ge en marknadsmässig
ränta och läggas till kapitalet. Detta görs bara tillfälligt i
avvaktan på införandet av ett personligt premiereservsystem
som man själv får bestämma förvaltningen av. Av de
sammanlagda pensionsavgifterna (18,5 procent) ska 2
procent gå till dessa personliga premiereservsystem.
Vänsterpartiets syn på egenavgifter
Den egenavgift på 1 procent som föreslås för att finansiera
det nya pensionssystemet skall inte tas ut på inkomster över
tak. Egenavgiften innebär både att pensionssystemet
urholkas ekonomiskt och att solidariteten mellan kvinnor
och män och mellan klasserna försvagas ytterligare. Genom
att egenavgiften är avdragsgill kommer den att slå olika i
olika inkomstskikt. Höginkomsttagarna får i praktiken en
lägre avgift än låginkomsttagarna. RRV:s undersökning
visade att höginkomsttagarnas höjning var lägre (0,76
procentenheter) än låginkomsttagarnas (1,33
procentenheter).
Vänsterpartiet har också motsatt sig det vidgade
avgiftsunderlaget i form av att t.ex. andra socialförsäkringar
beläggs med en ålderspensionsavgift eftersom det får oanade
konsekvenser för statsbudgeten. När regeringen lade fram
propositionen om förändringar i det allmänna
pensionssystemet hade inga beräkningar gjorts för att visa
vad det vidgade avgiftsunderlaget kommer att få för
konsekvenser för övriga transfereringssystem, verksamheten
eller statsbudgeten. Den nu föreslagna egenavgiften skall
användas till att minska den belastning på statsbudgeten som
pensionsreformen medför. Några beräkningar på hur mycket
belastningen på statsbudgeten minskar genom införandet av
en allmän egenavgift på 1 procent finns dock inte angivna.
Genom att avgiften dras från den beskattningsbara
inkomsten innebär det att kommunerna förlorar 2,5 miljarder
i skatteintäkter. Enligt propositionen bör man ta hänsyn till
det när man fastställer ramen för statsbidrag till
kommunerna. De nedskärningar som hittills gjorts i
statsbidragen till kommunerna har lett till kraftiga
nedskärningar i den kommunala verksamheten, dvs.
barnomsorg, äldreomsorg och annan social service. Därmed
har också kvinnors möjlighet att kombinera förvärvsarbete
med vård av barn försämrats likaväl som att kvinnors
arbetsmarknad inskränkts.
Vänsterpartiets syn på premiereservsystem
AP-fonderna är av stort och viktigt ideologiskt intresse. I
och med premiereservens uppbyggnad och AP-fondernas
tömning förlorar staten möjligheten att utnyttja och
kontrollera avkastningen. Omvandlingen av sparandet i AP-
fonderna till ett sparande i ett premiereservsystem är
ideologiskt betingat. Starka privata kapitalintressen vill styra
över pensionerna rent generellt till ett premiereservsystem.
Vänsterpartiet reserverade sig mot premiereserven eftersom
den innebär att kapitalinstituten spekulerar med våra
pensionspengar och att var och en därför måste vara skicklig
placerare. Uppbyggnaden av stora kapitalfonder hos privata
fondförvaltare kommer att innebära att samhället förlorar
möjligheten att använda kapitalet till nationens bästa, som
t.ex. skedde vid bostadsbyggandet på 70-talet. Staten
kommer dessutom att tvingas att låna pengar till ockerräntor
hos privata kapitalinstitut som därigenom kan utöva
påtryckningar på staten. Därmed åsidosätts demokratin och
det blir marknaden som styr.
Under 1995 kommer AP-fonderna att förlora pengar. De
tillförs omkring 7 miljarder genom den 1-procentiga
egenavgiften, förlorar ca 6 miljarder genom att avgifter över
tak förs till statsbudgeten, förlorar ca 11 miljarder kronor
genom att 11 procent går till premiereserven. Det blir ett
netto på minus 9 miljarder. År 1996 kommer AP-fonderna
att öka med cirka 130 miljarder genom det vidgade
avgiftsunderlaget. Därefter kommer fonderna att tömmas för
att bli en ren buffertfond där syftet är att det ska finnas en
buffert motsvarande ett halvt års pensionsutbetalningar.
När belastningen på pensionssystemet är som störst
fortsätter man att bygga upp fonderna i premiereserven. År
2050 kommer där att finnas 1 700 miljarder. Enligt den
framlagda propositionen skall en interimistisk förvaltning av
medlen göras av Riksgäldskontoret eller AP-fonderna och en
särskild utredare har fått till uppgift att lämna förslag till
utformning av en sådan kapitalförvaltning. Tills vidare skall
förvaltningen ske av Riksgäldskontoret, avkastningen
skall ske på marknadsmässiga villkor och de avsatta
medlen läggas samman utan uppdelning på individen.
Riksgäldskontoret och AP-fonderna står under riksdagens
kontroll. Om förvaltningen av premiereserven hade skett av
Riksgäldskontoret eller AP-fonderna hade det inneburit ett
fortsatt offentligt sparande. Den eventuella spekulation med
pensionsavgifter som ska kunna ske står under riksdagens
kontroll. De avsatta medlen och eventuell avkastning ska
läggas samman utan uppdelning på individen. Pensionens
avhängighet av olika kapitalförvaltares skicklighet och den
enskilda individens kännedom om kapitalmarknaden skulle
minskas.
Vänsterpartiet vill ha ett stort offentligt sparande och
pensioner som inte är avhängiga av spekulationsskicklighet
och säger därför nej till att en del av ålderspensionsavgiften
avsätts till ett personligt premiereservsystem.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om egenavgifter som en åtgärd som
hårdast drabbar låginkomsttagare,
2. att riksdagen avslår regeringens förslag om införandet av
ett premiereservsystem enligt vad i motionen anförts om ett
kollektivt sparande till pensionsförsäkringen.
Stockholm den 15 november 1994
Ulla Hoffmann (v)
Charlotta L Bjälkebring (v)
Britt-Marie Danestig-Olofsson (v)
Tanja Linderborg (v)
Stig Sandström (v)
Alice Åström (v)