I denna motion presenterar centern förslag till vissa
förändringar i de sociala trygghetssystemen och ändrade
förutsättningar för kostnadsutvecklingen av dessa. Våra
förslag innebär att den grundläggande ekonomiska
tryggheten för enskilda bevaras och att förutsättningarna för
en sanering av den svenska ekonomin underlättas på såväl
kort som lång sikt.
Centern har i två motioner till riksdagen (motion
1994/95:Sf212) ''Grundtrygghet för rättvisa -- en ny
arbetslivsförsäkring'' och (motion 1994/95: So602)
''Rättvisa i familjestödet'' utvecklat partiets syn på
uppbyggnaden av ett nytt, i verklig mening, generellt
välfärdssystem. Centerns förslag till grundtrygghet innebär
att vi solidariskt garanterar alla att omfattas av de generella
trygghetssystemen. Vi hänvisar till dessa motioner när det
gäller den närmare utformningen av stöden.
Centern föreslåratt hänsyn tas till högst 1 % inflation vid
beräkning av basbeloppet vardera åren 1996, 1997 och
1998,att förtidspensionärer utan ATP med
försörjningsansvar för barn kompenseras genom införande
av ett särskilt barntillägg,att nedskärningen i
läkemedelsförmånen kompletteras med särskilda regler till
skydd för personer med särskilt stora vårdbehov.
När det gäller regeringens förslag till förändringar i
socialförsäkringssystemen föreslår centernatt en
arbetslivsförsäkring införs 1 januari 1997 i enlighet med
förslag i motion 1994/95:Sf212 inom en kostnadsram som är
1,5 mdr lägre än för nuvarande försäkringar,att
sjuklöneperioden utökas att omfatta även dag 15 till och med
dag 28 under en sjukperiod, varvid arbetsgivarna
kompenseras för den merkostnad som en utvidgad
sjuklöneperiod ger,att karensdagen behålls.
Centern avvisar regeringens båda alternativ till försämrade
barnbidrag. Vi föreslår införande av ett barnkonto för barn i
åldern 0--6 år. Barnbidraget för barn i åldern 7--16 år, liksom
studiebidraget, behålles på nuvarande nivå, dvs 9 000 kr för
barnbidraget och 6 750 kr för studiebidraget.
Därest centerns förslag till barnkonto avvisas av riksdagen
yrkas avslag på regeringens förslag till sänkningar av
barnbidragen. Den merkostnad som detta leder till i
förhållande till budgetpropositionen finansieras genom det
ökade ekonomiska utrymme som den begränsade
uppräkningen av basbeloppet ger.
Bryt den automatiska kostnadsutvecklingen i
transfereringssystemen
Ett omfattande problem i arbetet med att häva den
ekonomiska krisen är den automatik som styr kostnaderna i
de stora transfereringssystemen. Genom att koppla
ersättningsnivåerna i dessa system till basbeloppet, dvs till
utvecklingen av konsumentprisindex -- utan att över huvud
taget ta hänsyn till reallöneutvecklingen -- uppstår en rad
märkliga och icke avsedda effekter. I högkonjunktur med
stigande produktivitet och ökande reallöner men en
begränsad inflation urholkas värdet av alla
basbeloppsanknutna ersättningar. Det innebär att den
ekonomiska tryggheten i välfärdssystemen minskar. I tider
med stagnerande eller tom negativ reallöneutveckling, vilket
leder till minskande skatteinkomster för staten, ökar däremot
värdet av basbeloppsanknutna ersättningar i takt med
inflationen. Det innebär att värdet av dessa ersättningar ökar
samtidigt som statens möjligheter att finansiera de ökande
kostnaderna minskar. I själva verket finns visst fog för
påståendet att de basbeloppsanknutna välfärdssystemen i sig
driver fram en inflationsekonomi.
Den nuvarande automatiken i kostnadsutvecklingen av
transfereringssystemen måste brytas. Insikten om vikten av
en sådan förändring ökar, vilket inte minst riksdagens
behandling av proposition 1993/94:250 om riktlinjer för ett
nytt pensionssystem tydligt visar. Det är angeläget att
framhålla att en av de viktigaste förändringarna som centerns
förslag till ett tryggt och robust välfärdssystem innebär, är
att kostnadsutvecklingen för de generella välfärdssystemen i
högre grad än för närvarande kommer att vara beroende av
den ekonomiska utvecklingen i landet.
Redan i det program för en sanering av Sveriges ekonomi
som centern presenterade sommaren 1994 diskuterade vi en
begränsad uppräkning av basbeloppet under de närmaste
åren. Detta följdes några veckor senare upp av
socialdemokraterna i augusti 1994. I proposition 1994/95:25
Vissa ekonomiskpolitiska åtgärder m.m. föreslog så den
socialdemokratiska regeringen att basbeloppet fr.o.m. år
1995 och tills vidare ska räknas upp med 60 % av inflationen.
Begränsningen ska gälla så länge som underskottet i
statsskulden överstiger 100 mdr räknat på årsbasis.
Riksdagen följde förslaget.
Det ekonomiska läget för landet har inte i någon avgörande
grad förbättrats under hösten 1994 och fram till idag.
Sveriges kreditvärdighet ifrågasätts. Internationella
bedömare rekommenderar utländska kapitalplacerare att
avveckla eller begränsa sina placeringar i landet. Ekonomer
varnar för regeringens ekonomiska politik och bl a de
inflationsrisker denna anses föra med sig.
Därför finns det anledning att se med stor oro på
möjligheterna till en ekonomisk stabilisering under de
närmaste åren, särskilt med hänsyn tagen till de effekter som
den föreslagna regeringspolitiken kan befaras leda till. Mot
den bakgrunden anser centern det nödvändigt att nu lägga
fast det ekonomiska utrymme som kan accepteras när det
gäller basbeloppets uppräkning för perioden 1996 till 1998.
Vid beräkningen av basbeloppet ska hänsyn tas till högst 1 %
inflation under respektive 12-månadersperiod åren 1996,
1997 och 1998.
Vårt förslag kan beräknas minska belastningen på statens
finanser och socialförsäkringssystemen med 1,2 mdr under
kalenderåret 1996 och med 7,4 mdr under åren 1996--1998.
Ett sådant beslut i riksdagen ger tydliga signaler till de olika
ekonomiska aktörerna. De inflationsdrivande krafterna i
ekonomin måste motverkas. Därigenom underlättas
möjligheterna att skapa långsiktig ekonomisk balans i landet.
Riksdagen bör besluta att som sin mening ge regeringen
till känna vad i motionen anförs om beräkningsgrunden för
basbeloppet åren 1996, 1997 och 1998.
Förstärkningar för utsatta grupper
I budgetpropositionen föreslår regeringen en rad
förändringar i trygghetssystemen. Dessa förändringar och
neddragningar drabbar naturligtvis dem hårdast som är mest
beroende av välfärdssystemen för sin försörjning.
Konsekvenserna av de olika förslagen är svåra att bedöma
för olika grupper.
För förtidspensionerade med försörjningsansvar för barn
är nivåerna på pensioner, barnbidrag, bostadsbidrag m fl
ersättningar avgörande för den levnadsstandard som de kan
uppnå. Det minskade konsumtionsutrymme som begränsade
pensionsuppräkningar, ökade avgifter för läkemedel och
sjukvård, minskade subventioner i tandvårdsförsäkringen
och i övrigt höjningar av avgifter för offentlig service leder
till, kan försämra levnadsnivån allvarligt för dem.
Regeringen har uppenbarligen uppmärksammat detta
förhållande och föreslår i budgetpropositionen en begränsad
höjning av pensionstillskottet, något som direkt kommer
gruppen förtidspensionärer till godo. Förslaget kompenserar
i viss mån förtidspensionärer för de förändrade
beräkningsreglerna när det gäller förtidspension. De
förändrade beräkningsgrunderna för pensionstillskott räcker
dock inte för att täcka ökade utgifter för service, omvårdnad,
hälso- och sjukvård m fl kostnader.
Särskild sårbara är de förtidspensionärer som har
minderåriga barn att försörja. De besparingar på bl a
pensionerna, som vårt förslag om en beränsad uppräkning
av basbeloppet innebär, kan inte heller fullt ut bäras av den
ekonomiskt sårbara gruppen förtidspensionerade föräldrar
med minderåriga barn. Däremot kan de kompenseras om
staten tar ett större ansvar för den försörjningsbörda som
föräldrar annars får bära.
Vi är därför beredda att pröva möjligheterna att förstärka
konsumtionsstödet till denna grupp av föräldrar t ex genom
införande av ett särskilt barntill- lägg. Barntillägget bör utgå
som en generell stödform till de familjer som får sin
försörjning inom förtidspensionssystemet och som är
berättigade till pensionstillskott. Vi beräknar kostnaden för
ett sådant riktat konsumtionsstöd till 150 milj kr per år från
och med år 1996. Riksdagen bör av regeringen begära
förslag till ett särskilt stöd till förtidspensionärer som endast
har förtidspension och pensionstillskott med
försörjningsansvar för barn i enlighet med motionens
förslag.
Ålderspensionärernas grundtrygghet tillgodoses idag dels
av den allmänna folkpensionen och pensionstillskottet, dels
av bostadstillägget för pensionärer (BTP) och särskilt
bostadstillägg för pensionärer (SBTP). Reglerna för SBTP är
utformade så att de garanterar pensionärerna en
konsumtionsnivå som uppgår till 106 % av Socialstyrelsens
norm för skälig levnadsnivå.
Regeringen föreslår att det särskilda grundavdraget för
pensionärer (SGA) ska trappas av mot inkomst av kapital
från 1997 års taxering. Regeringen avstår dock från att nu
presentera de förslag till lagändringar som kan komma att
erfordras utan avser att återkomma senare till riksdagen med
detta. Den ekonomiska effekten av de aviserade förslagen
har dock beräknats öka statsintäkterna med 1,2 mdr per år
fr o m år 1997. Egentligen föreslår regeringen att pensionärer
ska dubbelbeskattas för sina kapitalinkomster, dvs räntan på
sparat kapital.
Centern anser att en sund, långsiktigt hållbar och stabil
ekonomisk utveckling förutsätter att enskilda människor kan
ha ett visst sparande. Vi anser att en sparkvot om minst 5 %
av de disponibla inkomsterna är ett uttryckt för ett sunt
ekonomiskt handlande. Vi är därför inte beredda att utan
närmare prövning acceptera att just pensionärers sparkapital
ska beskattas hårdare än andra gruppers. Särskilt betänkligt
är att regeringen avvisar tanken om ett visst fribelopp innan
grundavdraget avtrappas. Ett visst sparkapital är en sund
buffert i varje enskild människas ekonomi.
Genom att införa ett fribelopp och därefter en begränsad
avtrappning av grundavdraget begränsas tillskottet till
statskassan. Behovet av justeringar i reglerna om
bostadsbidrag avseende avkastning av förmögenhet avtar
därmed. Vi beräknar att den sammantagna effekten av
förändringar inom dessa regelsystem kan öka statens intäkter
med 200 miljoner kronor per år fr o m år 1997 års taxering.
Riksdagen bör därför av regeringen begära förslag till
begränsade justeringar i reglerna om reduceringar av SGA
och reglerna om förhöjd kapitalavkastning vid beräkning av
BTP i enlighet med vad i motionen anförts.
Besparingar inom läkemedelsförmånen
Regeringen föreslår att kostnaderna inom
läkemedelsförmånen sänks med 1 miljard. Detta ska ske dels
genom att högkostnadsskyddet försämras med 100 kr till
1 700 kr, dels genom att egenavgiften vid läkemedelsuttag
höjs till 135 kr för det första läkemedlet på receptet och för
varje läkemedel däröver till 35 kronor.
Dessutom aviserar regeringen sin avsikt att under
mandatperioden presentera ytterligare förslag till
besparingar inom läkemedelsförmånen.
Det allvarliga statsfinansiella läget motiverar
nedskärningar också i läkemedelsförmånen. Försämringar
inom denna och andra socialförsäkringar tenderar dock att
hårdast drabba de människor som har det största behovet av
försäkringsskyddet. Människor som lider av kroniska
sjukdomar, personer med funktionshinder, flerbarnsfamiljer
har ofta betydligt högre kostnader för hälso- och sjukvård
inkluderande läkemedel än andra grupper.
Läkemedelsförmånen är ett trygghetssystem som ska
garantera att alla människor har råd att gå till läkare och råd
att också betala för de mediciner de behöver. Om avgifterna
för öppenvårdsbesök och läkemedel eller
högkostnadsskyddet urholkas alltför mycket kommer
människor som behöver mycket hälso- och sjukvård inte att
ha råd att betala för den. Förutom det lidande detta medför
för enskilda människor kan en sådan underkonsumtion i
förlängningen medföra högre kostnader för sjukvård och för
sjukpenning/sjukbidrag eller förtidspension för staten och
sjukvårdshuvudmännen.
Regeringen har för avsikt att föreslå sådana strukturella
förändringar att statens kostnader för försäkringarna kan
minskas ytterligare i framtiden.
Ett villkor för centern att acceptera en nedskärning av
subventionerna i läkemedelsförsäkringen om 1 miljard
kronor är att besparingen i huvudsak får bäras av de
människor som har ett ''normalt'' eller ''lågt'' vårdbehov.
Centern anser att de som har stora vårdbehov ska värnas.
Effekterna för olika vårdgrupper av en kombinerad höjning
av egenavgifterna för vård och läkemedel med ett förstärkt
högkostnadsskydd bör klargöras. Även frågan om en
periodisering av egenavgifterna exempelvis per månad bör
prövas. Vi är däremot inte beredda att acceptera förslag som
ensidigt innebär att människor med stort medicinskt
vårdbehov tvingas bära merparten av nedskärningen i
läkemedelsförmånen i form av ytterligare försämringar av
högkostnadsskyddet eller genom ytterligare avgiftshöjningar
för öppenvårdsbesök eller läkemedelsinköp.
Riksdagen bör således som sin mening ge regeringen till
känna vad i motionen anförts om inriktningen av
besparingsarbetet när det gäller läkamedelsförmånen.
Förändringar i sjukförsäkringssystemet m m
Regeringen föreslår att kompensationsnivån i
sjukförsäkringssystemet ska sänkas från nuvarande 80 till
75 % av inkomsten för sjukskrivningsperioder som
understiger 365 dagar. Samtidigt föreslår regeringen att rätt
till sjukpenning/sjuklön ska gälla från den första
sjukskrivningsdagen samt att kompensationsnivån för de
långa sjukskrivningarna överstigande ett år höjs från
nuvarande 70 % till 75 %.
Förändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 1997,
och den samlade budgeteffekten anges öka kostnaderna i
sjukförsäkringssystemet med 426 milj kr årligen från och
med år 1998 och framåt.
Karensdagen
Förslaget att avskaffa karensdagen har inga
budgetkonsekvenser. Däremot påverkar detta företagens
kostnader för personal som är frånvarande p g a sjukdom
genom att sjuklöneperioden förlängs med en dag.
Kostnaderna för arbetsgivarna ökar dock och beräknas uppgå
till 1,5 -- 2,0 mdr kronor per kalenderår. I
budgetpropositionen förklarar regeringen sig beredd att
kompensera arbetsgivarna för den merkostnad som en
utbyggd sjuklöneperiod även för den första sjukdagen leder
till. Hur detta ska ske anges dock inte.
Centern avvisar förslaget att avskaffa karensdagen. Skälen
att acceptera en ''självrisk'' i sjukförsäkringssystemet är väl
utvecklade inte minst i proposition 1992/93:31 om ändrad
sjukersättning m.m. Vi hänvisar till denna. Här finns endast
anledning erinra om att förslaget att införa en karensdag
utgör en del av den s.k. krisöverenskommelsen mellan
socialdemokraterna och de dåvarande regeringspartierna
hösten 1992.
Regeringens förslag att avskaffa karensdagen avslås.
Nytt samlat försäkringssystem (arbetslivsförsäkring)
I motion (1994/95:Sf212) ''Grundtrygghet för rättvisa --
en ny arbetslivsförsäkring'' redovisas principerna för ett nytt
generellt grundtrygghetssystem som finansieras solidariskt
och omfattar alla som på grund av sjukdom, arbetslöshet
eller vård av sjukt barn inte kan arbeta.
Grundtrygghetsinslaget i försäkringen garanteras även av en
hög kompensation för inkomstförlust upp till en
mellaninkomstnivå.
En reformering av nuvarande splittrade försäkringsbild
kan beräknas medföra samordningsvinster. Framförallt kan
dock en arbetslivsförsäkring enligt centerns modell
förväntas leda till en total kostnadssänkning i förhållande till
idag. Vi beräknar att kostnadsbesparingen vid övergång till
en arbetslivsförsäkring uppgår till 1,5 mdr kr per år.
Centern har föreslagit att sjuk- och
arbetsskadeutredningen ges tilläggsdirektiv för att presentera
förslag till en samlad arbetslivsförsäkring.
Sjuk- och arbetsskadeutredningen ska arbeta snabbt och
lämna sitt slutbetänkande till regeringen årsskiftet 1995/96.
En arbetslivsförsäkring enligt centerns modell kan således
genomföras fr.o.m. den 1 januari 1997.
En komponent i förslaget till arbetslivsförsäkringen är en
förlängd sjuklöneperiod från nuvarande dag 2 till dag 14 med
14 dagar t o m dag 28. En sådan förändring beräknas minska
de statsfinansiella utgifterna med 1,4 mdr. Samtidigt ökar
arbetsgivarnas utgifter för sjuklönen i motsvarande mån.
Arbetsgivarna ska kompenseras för detta. I den ekonomisk-
politiska motionen föreslår centern sådana förändringar av
avgifter och skatter som belastar företagen att full
kompensation utgår för den merutgift som den förlängda
sjuklöneperioden leder till.
Rättvisa i familjestödet -- inför ett barnkonto
I motion 1994/95:So602 av Olof Johansson m fl utvecklas
centerns syn på en ny och mer rättvis familjepolitik.
Det nuvarande familjepolitiska stödet --
föräldraförsäkringen, barnbidraget samt det statliga bidraget
till kommunerna för barnomsorg -- är orättvist. Det gynnar
höginkomsttagare och missgynnar föräldrar med låga
inkomster.
Regeringens förslag till nedskärningar inom familjestödet
förstärker denna orättvisa. En nedskärning av barnbidraget
slår mycket hårdare för den som har låga inkomster än för
föräldrar med inkomster nära brytpunkten. En försämring av
kompensationen i föräldraförsäkringen är svårare att bära för
föräldrar med små inkomster än för dem som tjänar
förhållandevis bra.
Centern anser att alla barn och därmed alla föräldrar ska
få en lika stor andel av statens stöd. Låginkomsttagarfamiljer
ska ha ett lika stort familjestöd för varje barn som de med
höga inkomster.
Genom att föra samman de resurser som idag utgår i form
av barnbidrag för barn i åldern 0 -- 6 år, den andel av
föräldraförsäkringen som utgår i form av föräldrapenning
samt den del av det statliga bidraget till kommunerna som
beräknas nyttjas för barnomsorg och fördela detta lika per
barn i den aktuella åldersgruppen skapas ett väl utvecklat
familjestöd som ger väsentligt större valfrihet för familjerna
än idag.
Kostnaden för ett barnkonto i storleksordningen 250 000
kr per barn kan beräknas uppgå till ca 29,4 mdr kronor per
år. Vi beräknar att stödet idag till denna grupp familjer
uppgår till nära 31 mdr.
Ett reformerat familjestöd i form av barnkonto är således
möjligt att införa inom de resurser som står till förfogande
idag. Centern föreslår att det reformerade familjestödet,
barnkontot, införs från och med den 1 januari 1996. I den
ekonomisk-politiska motionen har vi tagit hänsyn till de
budgeteffekter som en barnkontoreform får såväl på kort som
på lång sikt.
En sänkning av barnbidraget som regeringen föreslår
kommer att drabba flerbarnsfamiljer och låginkomsttagare
oproportionerligt hårt.
Regeringens förslag till nedskärningar av barnbidraget
avvisas i sin helhet. Den andel av barnbidraget som utgår till
förskolebarn inräknas i barnkontot och skyddas där från
regeringens nedskärningsförslag. I vår modell behålls
barnbidraget för barn i skolåldern, 7 -- 16 år, på oförändrad
nivå, dvs 9 000 kr per barn och år. Likaså behålls oförändrad
nivå på studiebidraget.
I förhållande till regeringen är centern därmed beredd att
anslå 850 mkr mer till familjestöd än regeringen. Detta,
tillsammans med det år 1996 tillfälligt frigjorda utrymmet
via barnkontoreformen, garanterar barnbidraget på
nuvarande nivå även år 1996. Med verkan från 1 januari 1997
har regeringen för avsikt att genomföra ytterligare
förändringar som påverkar det samlade familjestödet.
Budgetåret 1997 krävs därför ett betydligt större tillskott för
att slå vakt om barnbidragen. Vi beräknar det tillkommande
medelsbehovet till 1,1 mdr vilket belopp vi reserverar i
centerns budgetalternativ.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att vid beräkningen av
basbeloppet för åren 1996, 1997 och 1998 hänsyn endast bör
tas till högst 1 % inflation,
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ett stöd,
särskilt barntillägg, till förtidspensionärer med
försörjningsansvar för barn och som endast har
förtidspension och pensionstillskott,
3. att riksdagen hos regeringen begär förslag till justeringar
av reglerna för reducering av SGA och reglerna om förhöjd
kapitalavkastning vid beräkning av BTP i enlighet med vad
i motionen anförts,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om inriktningen av besparingsarbetet
vad avser läkemedelsförmånerna i den allmänna
försäkringen,
5. att riksdagen beslutar avslå regeringens förslag att
avskaffa karensdagen i sjukförsäkringen,
6. att riksdagen hos regeringen begär förslag till införande
av en arbetslivsförsäkring i enlighet med vad i motion
1994/95:Sf212 samt i denna motion föreslås,
7. att riksdagen hos regeringen begär förslag till en
sjuklöneperiod som omfattar dag 2 till och med dag 28 i en
sjukperiod,
8. att riksdagen beslutar avslå regeringens förslag till
reducering av barnbidraget,1
9. att riksdagen beslutar avslå regeringens förslag till
reducering av studiehjälpen,
10. att riksdagen beslutar att fastställa nivån på det
allmänna barnbidraget till 9 000 kr per barn och år för
budgetåret 1995/96,1
11. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ett nytt
familjestöd, barnkonto, för föräldrar med barn i åldern 0 --
6 år att införas från den 1 januari 1996 i enlighet med vad i
motion 1994/95:So602 samt i denna motion föreslås.1
Stockholm den 25 januari 1995
Rune Backlund (c)
Roland Larsson (c)
Andreas Carlgren (c)
Kerstin Warnerbring (c)
Rolf Kenneryd (c)
Rigmor Ahlstedt (c)