I denna motion presenterar centern förslag till vissa förändringar i de sociala trygghetssystemen och ändrade förutsättningar för kostnadsutvecklingen av dessa. Våra förslag innebär att den grundläggande ekonomiska tryggheten för enskilda bevaras och att förutsättningarna för en sanering av den svenska ekonomin underlättas på såväl kort som lång sikt.
Centern har i två motioner till riksdagen (motion 1994/95:Sf212) ''Grundtrygghet för rättvisa -- en ny arbetslivsförsäkring'' och (motion 1994/95: So602) ''Rättvisa i familjestödet'' utvecklat partiets syn på uppbyggnaden av ett nytt, i verklig mening, generellt välfärdssystem. Centerns förslag till grundtrygghet innebär att vi solidariskt garanterar alla att omfattas av de generella trygghetssystemen. Vi hänvisar till dessa motioner när det gäller den närmare utformningen av stöden.
Centern föreslåratt hänsyn tas till högst 1 % inflation vid beräkning av basbeloppet vardera åren 1996, 1997 och 1998,att förtidspensionärer utan ATP med försörjningsansvar för barn kompenseras genom införande av ett särskilt barntillägg,att nedskärningen i läkemedelsförmånen kompletteras med särskilda regler till skydd för personer med särskilt stora vårdbehov.
När det gäller regeringens förslag till förändringar i socialförsäkringssystemen föreslår centernatt en arbetslivsförsäkring införs 1 januari 1997 i enlighet med förslag i motion 1994/95:Sf212 inom en kostnadsram som är 1,5 mdr lägre än för nuvarande försäkringar,att sjuklöneperioden utökas att omfatta även dag 15 till och med dag 28 under en sjukperiod, varvid arbetsgivarna kompenseras för den merkostnad som en utvidgad sjuklöneperiod ger,att karensdagen behålls.
Centern avvisar regeringens båda alternativ till försämrade barnbidrag. Vi föreslår införande av ett barnkonto för barn i åldern 0--6 år. Barnbidraget för barn i åldern 7--16 år, liksom studiebidraget, behålles på nuvarande nivå, dvs 9 000 kr för barnbidraget och 6 750 kr för studiebidraget.
Därest centerns förslag till barnkonto avvisas av riksdagen yrkas avslag på regeringens förslag till sänkningar av barnbidragen. Den merkostnad som detta leder till i förhållande till budgetpropositionen finansieras genom det ökade ekonomiska utrymme som den begränsade uppräkningen av basbeloppet ger.
Bryt den automatiska kostnadsutvecklingen i transfereringssystemen
Ett omfattande problem i arbetet med att häva den ekonomiska krisen är den automatik som styr kostnaderna i de stora transfereringssystemen. Genom att koppla ersättningsnivåerna i dessa system till basbeloppet, dvs till utvecklingen av konsumentprisindex -- utan att över huvud taget ta hänsyn till reallöneutvecklingen -- uppstår en rad märkliga och icke avsedda effekter. I högkonjunktur med stigande produktivitet och ökande reallöner men en begränsad inflation urholkas värdet av alla basbeloppsanknutna ersättningar. Det innebär att den ekonomiska tryggheten i välfärdssystemen minskar. I tider med stagnerande eller tom negativ reallöneutveckling, vilket leder till minskande skatteinkomster för staten, ökar däremot värdet av basbeloppsanknutna ersättningar i takt med inflationen. Det innebär att värdet av dessa ersättningar ökar samtidigt som statens möjligheter att finansiera de ökande kostnaderna minskar. I själva verket finns visst fog för påståendet att de basbeloppsanknutna välfärdssystemen i sig driver fram en inflationsekonomi.
Den nuvarande automatiken i kostnadsutvecklingen av transfereringssystemen måste brytas. Insikten om vikten av en sådan förändring ökar, vilket inte minst riksdagens behandling av proposition 1993/94:250 om riktlinjer för ett nytt pensionssystem tydligt visar. Det är angeläget att framhålla att en av de viktigaste förändringarna som centerns förslag till ett tryggt och robust välfärdssystem innebär, är att kostnadsutvecklingen för de generella välfärdssystemen i högre grad än för närvarande kommer att vara beroende av den ekonomiska utvecklingen i landet.
Redan i det program för en sanering av Sveriges ekonomi som centern presenterade sommaren 1994 diskuterade vi en begränsad uppräkning av basbeloppet under de närmaste åren. Detta följdes några veckor senare upp av socialdemokraterna i augusti 1994. I proposition 1994/95:25 Vissa ekonomiskpolitiska åtgärder m.m. föreslog så den socialdemokratiska regeringen att basbeloppet fr.o.m. år 1995 och tills vidare ska räknas upp med 60 % av inflationen. Begränsningen ska gälla så länge som underskottet i statsskulden överstiger 100 mdr räknat på årsbasis. Riksdagen följde förslaget.
Det ekonomiska läget för landet har inte i någon avgörande grad förbättrats under hösten 1994 och fram till idag. Sveriges kreditvärdighet ifrågasätts. Internationella bedömare rekommenderar utländska kapitalplacerare att avveckla eller begränsa sina placeringar i landet. Ekonomer varnar för regeringens ekonomiska politik och bl a de inflationsrisker denna anses föra med sig.
Därför finns det anledning att se med stor oro på möjligheterna till en ekonomisk stabilisering under de närmaste åren, särskilt med hänsyn tagen till de effekter som den föreslagna regeringspolitiken kan befaras leda till. Mot den bakgrunden anser centern det nödvändigt att nu lägga fast det ekonomiska utrymme som kan accepteras när det gäller basbeloppets uppräkning för perioden 1996 till 1998. Vid beräkningen av basbeloppet ska hänsyn tas till högst 1 % inflation under respektive 12-månadersperiod åren 1996, 1997 och 1998.
Vårt förslag kan beräknas minska belastningen på statens finanser och socialförsäkringssystemen med 1,2 mdr under kalenderåret 1996 och med 7,4 mdr under åren 1996--1998. Ett sådant beslut i riksdagen ger tydliga signaler till de olika ekonomiska aktörerna. De inflationsdrivande krafterna i ekonomin måste motverkas. Därigenom underlättas möjligheterna att skapa långsiktig ekonomisk balans i landet.
Riksdagen bör besluta att som sin mening ge regeringen till känna vad i motionen anförs om beräkningsgrunden för basbeloppet åren 1996, 1997 och 1998.
Förstärkningar för utsatta grupper
I budgetpropositionen föreslår regeringen en rad förändringar i trygghetssystemen. Dessa förändringar och neddragningar drabbar naturligtvis dem hårdast som är mest beroende av välfärdssystemen för sin försörjning. Konsekvenserna av de olika förslagen är svåra att bedöma för olika grupper.
För förtidspensionerade med försörjningsansvar för barn är nivåerna på pensioner, barnbidrag, bostadsbidrag m fl ersättningar avgörande för den levnadsstandard som de kan uppnå. Det minskade konsumtionsutrymme som begränsade pensionsuppräkningar, ökade avgifter för läkemedel och sjukvård, minskade subventioner i tandvårdsförsäkringen och i övrigt höjningar av avgifter för offentlig service leder till, kan försämra levnadsnivån allvarligt för dem. Regeringen har uppenbarligen uppmärksammat detta förhållande och föreslår i budgetpropositionen en begränsad höjning av pensionstillskottet, något som direkt kommer gruppen förtidspensionärer till godo. Förslaget kompenserar i viss mån förtidspensionärer för de förändrade beräkningsreglerna när det gäller förtidspension. De förändrade beräkningsgrunderna för pensionstillskott räcker dock inte för att täcka ökade utgifter för service, omvårdnad, hälso- och sjukvård m fl kostnader.
Särskild sårbara är de förtidspensionärer som har minderåriga barn att försörja. De besparingar på bl a pensionerna, som vårt förslag om en beränsad uppräkning av basbeloppet innebär, kan inte heller fullt ut bäras av den ekonomiskt sårbara gruppen förtidspensionerade föräldrar med minderåriga barn. Däremot kan de kompenseras om staten tar ett större ansvar för den försörjningsbörda som föräldrar annars får bära.
Vi är därför beredda att pröva möjligheterna att förstärka konsumtionsstödet till denna grupp av föräldrar t ex genom införande av ett särskilt barntill- lägg. Barntillägget bör utgå som en generell stödform till de familjer som får sin försörjning inom förtidspensionssystemet och som är berättigade till pensionstillskott. Vi beräknar kostnaden för ett sådant riktat konsumtionsstöd till 150 milj kr per år från och med år 1996. Riksdagen bör av regeringen begära förslag till ett särskilt stöd till förtidspensionärer som endast har förtidspension och pensionstillskott med försörjningsansvar för barn i enlighet med motionens förslag.
Ålderspensionärernas grundtrygghet tillgodoses idag dels av den allmänna folkpensionen och pensionstillskottet, dels av bostadstillägget för pensionärer (BTP) och särskilt bostadstillägg för pensionärer (SBTP). Reglerna för SBTP är utformade så att de garanterar pensionärerna en konsumtionsnivå som uppgår till 106 % av Socialstyrelsens norm för skälig levnadsnivå.
Regeringen föreslår att det särskilda grundavdraget för pensionärer (SGA) ska trappas av mot inkomst av kapital från 1997 års taxering. Regeringen avstår dock från att nu presentera de förslag till lagändringar som kan komma att erfordras utan avser att återkomma senare till riksdagen med detta. Den ekonomiska effekten av de aviserade förslagen har dock beräknats öka statsintäkterna med 1,2 mdr per år fr o m år 1997. Egentligen föreslår regeringen att pensionärer ska dubbelbeskattas för sina kapitalinkomster, dvs räntan på sparat kapital.
Centern anser att en sund, långsiktigt hållbar och stabil ekonomisk utveckling förutsätter att enskilda människor kan ha ett visst sparande. Vi anser att en sparkvot om minst 5 % av de disponibla inkomsterna är ett uttryckt för ett sunt ekonomiskt handlande. Vi är därför inte beredda att utan närmare prövning acceptera att just pensionärers sparkapital ska beskattas hårdare än andra gruppers. Särskilt betänkligt är att regeringen avvisar tanken om ett visst fribelopp innan grundavdraget avtrappas. Ett visst sparkapital är en sund buffert i varje enskild människas ekonomi.
Genom att införa ett fribelopp och därefter en begränsad avtrappning av grundavdraget begränsas tillskottet till statskassan. Behovet av justeringar i reglerna om bostadsbidrag avseende avkastning av förmögenhet avtar därmed. Vi beräknar att den sammantagna effekten av förändringar inom dessa regelsystem kan öka statens intäkter med 200 miljoner kronor per år fr o m år 1997 års taxering. Riksdagen bör därför av regeringen begära förslag till begränsade justeringar i reglerna om reduceringar av SGA och reglerna om förhöjd kapitalavkastning vid beräkning av BTP i enlighet med vad i motionen anförts.
Besparingar inom läkemedelsförmånen
Regeringen föreslår att kostnaderna inom läkemedelsförmånen sänks med 1 miljard. Detta ska ske dels genom att högkostnadsskyddet försämras med 100 kr till 1 700 kr, dels genom att egenavgiften vid läkemedelsuttag höjs till 135 kr för det första läkemedlet på receptet och för varje läkemedel däröver till 35 kronor.
Dessutom aviserar regeringen sin avsikt att under mandatperioden presentera ytterligare förslag till besparingar inom läkemedelsförmånen.
Det allvarliga statsfinansiella läget motiverar nedskärningar också i läkemedelsförmånen. Försämringar inom denna och andra socialförsäkringar tenderar dock att hårdast drabba de människor som har det största behovet av försäkringsskyddet. Människor som lider av kroniska sjukdomar, personer med funktionshinder, flerbarnsfamiljer har ofta betydligt högre kostnader för hälso- och sjukvård inkluderande läkemedel än andra grupper.
Läkemedelsförmånen är ett trygghetssystem som ska garantera att alla människor har råd att gå till läkare och råd att också betala för de mediciner de behöver. Om avgifterna för öppenvårdsbesök och läkemedel eller högkostnadsskyddet urholkas alltför mycket kommer människor som behöver mycket hälso- och sjukvård inte att ha råd att betala för den. Förutom det lidande detta medför för enskilda människor kan en sådan underkonsumtion i förlängningen medföra högre kostnader för sjukvård och för sjukpenning/sjukbidrag eller förtidspension för staten och sjukvårdshuvudmännen.
Regeringen har för avsikt att föreslå sådana strukturella förändringar att statens kostnader för försäkringarna kan minskas ytterligare i framtiden.
Ett villkor för centern att acceptera en nedskärning av subventionerna i läkemedelsförsäkringen om 1 miljard kronor är att besparingen i huvudsak får bäras av de människor som har ett ''normalt'' eller ''lågt'' vårdbehov. Centern anser att de som har stora vårdbehov ska värnas. Effekterna för olika vårdgrupper av en kombinerad höjning av egenavgifterna för vård och läkemedel med ett förstärkt högkostnadsskydd bör klargöras. Även frågan om en periodisering av egenavgifterna exempelvis per månad bör prövas. Vi är däremot inte beredda att acceptera förslag som ensidigt innebär att människor med stort medicinskt vårdbehov tvingas bära merparten av nedskärningen i läkemedelsförmånen i form av ytterligare försämringar av högkostnadsskyddet eller genom ytterligare avgiftshöjningar för öppenvårdsbesök eller läkemedelsinköp.
Riksdagen bör således som sin mening ge regeringen till känna vad i motionen anförts om inriktningen av besparingsarbetet när det gäller läkamedelsförmånen.
Förändringar i sjukförsäkringssystemet m m
Regeringen föreslår att kompensationsnivån i sjukförsäkringssystemet ska sänkas från nuvarande 80 till 75 % av inkomsten för sjukskrivningsperioder som understiger 365 dagar. Samtidigt föreslår regeringen att rätt till sjukpenning/sjuklön ska gälla från den första sjukskrivningsdagen samt att kompensationsnivån för de långa sjukskrivningarna överstigande ett år höjs från nuvarande 70 % till 75 %.
Förändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 1997, och den samlade budgeteffekten anges öka kostnaderna i sjukförsäkringssystemet med 426 milj kr årligen från och med år 1998 och framåt.
Karensdagen
Förslaget att avskaffa karensdagen har inga budgetkonsekvenser. Däremot påverkar detta företagens kostnader för personal som är frånvarande p g a sjukdom genom att sjuklöneperioden förlängs med en dag. Kostnaderna för arbetsgivarna ökar dock och beräknas uppgå till 1,5 -- 2,0 mdr kronor per kalenderår. I budgetpropositionen förklarar regeringen sig beredd att kompensera arbetsgivarna för den merkostnad som en utbyggd sjuklöneperiod även för den första sjukdagen leder till. Hur detta ska ske anges dock inte.
Centern avvisar förslaget att avskaffa karensdagen. Skälen att acceptera en ''självrisk'' i sjukförsäkringssystemet är väl utvecklade inte minst i proposition 1992/93:31 om ändrad sjukersättning m.m. Vi hänvisar till denna. Här finns endast anledning erinra om att förslaget att införa en karensdag utgör en del av den s.k. krisöverenskommelsen mellan socialdemokraterna och de dåvarande regeringspartierna hösten 1992.
Regeringens förslag att avskaffa karensdagen avslås.
Nytt samlat försäkringssystem (arbetslivsförsäkring)
I motion (1994/95:Sf212) ''Grundtrygghet för rättvisa -- en ny arbetslivsförsäkring'' redovisas principerna för ett nytt generellt grundtrygghetssystem som finansieras solidariskt och omfattar alla som på grund av sjukdom, arbetslöshet eller vård av sjukt barn inte kan arbeta. Grundtrygghetsinslaget i försäkringen garanteras även av en hög kompensation för inkomstförlust upp till en mellaninkomstnivå.
En reformering av nuvarande splittrade försäkringsbild kan beräknas medföra samordningsvinster. Framförallt kan dock en arbetslivsförsäkring enligt centerns modell förväntas leda till en total kostnadssänkning i förhållande till idag. Vi beräknar att kostnadsbesparingen vid övergång till en arbetslivsförsäkring uppgår till 1,5 mdr kr per år.
Centern har föreslagit att sjuk- och arbetsskadeutredningen ges tilläggsdirektiv för att presentera förslag till en samlad arbetslivsförsäkring.
Sjuk- och arbetsskadeutredningen ska arbeta snabbt och lämna sitt slutbetänkande till regeringen årsskiftet 1995/96. En arbetslivsförsäkring enligt centerns modell kan således genomföras fr.o.m. den 1 januari 1997.
En komponent i förslaget till arbetslivsförsäkringen är en förlängd sjuklöneperiod från nuvarande dag 2 till dag 14 med 14 dagar t o m dag 28. En sådan förändring beräknas minska de statsfinansiella utgifterna med 1,4 mdr. Samtidigt ökar arbetsgivarnas utgifter för sjuklönen i motsvarande mån. Arbetsgivarna ska kompenseras för detta. I den ekonomisk- politiska motionen föreslår centern sådana förändringar av avgifter och skatter som belastar företagen att full kompensation utgår för den merutgift som den förlängda sjuklöneperioden leder till.
Rättvisa i familjestödet -- inför ett barnkonto
I motion 1994/95:So602 av Olof Johansson m fl utvecklas centerns syn på en ny och mer rättvis familjepolitik.
Det nuvarande familjepolitiska stödet -- föräldraförsäkringen, barnbidraget samt det statliga bidraget till kommunerna för barnomsorg -- är orättvist. Det gynnar höginkomsttagare och missgynnar föräldrar med låga inkomster.
Regeringens förslag till nedskärningar inom familjestödet förstärker denna orättvisa. En nedskärning av barnbidraget slår mycket hårdare för den som har låga inkomster än för föräldrar med inkomster nära brytpunkten. En försämring av kompensationen i föräldraförsäkringen är svårare att bära för föräldrar med små inkomster än för dem som tjänar förhållandevis bra.
Centern anser att alla barn och därmed alla föräldrar ska få en lika stor andel av statens stöd. Låginkomsttagarfamiljer ska ha ett lika stort familjestöd för varje barn som de med höga inkomster.
Genom att föra samman de resurser som idag utgår i form av barnbidrag för barn i åldern 0 -- 6 år, den andel av föräldraförsäkringen som utgår i form av föräldrapenning samt den del av det statliga bidraget till kommunerna som beräknas nyttjas för barnomsorg och fördela detta lika per barn i den aktuella åldersgruppen skapas ett väl utvecklat familjestöd som ger väsentligt större valfrihet för familjerna än idag.
Kostnaden för ett barnkonto i storleksordningen 250 000 kr per barn kan beräknas uppgå till ca 29,4 mdr kronor per år. Vi beräknar att stödet idag till denna grupp familjer uppgår till nära 31 mdr.
Ett reformerat familjestöd i form av barnkonto är således möjligt att införa inom de resurser som står till förfogande idag. Centern föreslår att det reformerade familjestödet, barnkontot, införs från och med den 1 januari 1996. I den ekonomisk-politiska motionen har vi tagit hänsyn till de budgeteffekter som en barnkontoreform får såväl på kort som på lång sikt.
En sänkning av barnbidraget som regeringen föreslår kommer att drabba flerbarnsfamiljer och låginkomsttagare oproportionerligt hårt.
Regeringens förslag till nedskärningar av barnbidraget avvisas i sin helhet. Den andel av barnbidraget som utgår till förskolebarn inräknas i barnkontot och skyddas där från regeringens nedskärningsförslag. I vår modell behålls barnbidraget för barn i skolåldern, 7 -- 16 år, på oförändrad nivå, dvs 9 000 kr per barn och år. Likaså behålls oförändrad nivå på studiebidraget.
I förhållande till regeringen är centern därmed beredd att anslå 850 mkr mer till familjestöd än regeringen. Detta, tillsammans med det år 1996 tillfälligt frigjorda utrymmet via barnkontoreformen, garanterar barnbidraget på nuvarande nivå även år 1996. Med verkan från 1 januari 1997 har regeringen för avsikt att genomföra ytterligare förändringar som påverkar det samlade familjestödet. Budgetåret 1997 krävs därför ett betydligt större tillskott för att slå vakt om barnbidragen. Vi beräknar det tillkommande medelsbehovet till 1,1 mdr vilket belopp vi reserverar i centerns budgetalternativ.
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att vid beräkningen av basbeloppet för åren 1996, 1997 och 1998 hänsyn endast bör tas till högst 1 % inflation,
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ett stöd, särskilt barntillägg, till förtidspensionärer med försörjningsansvar för barn och som endast har förtidspension och pensionstillskott,
3. att riksdagen hos regeringen begär förslag till justeringar av reglerna för reducering av SGA och reglerna om förhöjd kapitalavkastning vid beräkning av BTP i enlighet med vad i motionen anförts,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om inriktningen av besparingsarbetet vad avser läkemedelsförmånerna i den allmänna försäkringen,
5. att riksdagen beslutar avslå regeringens förslag att avskaffa karensdagen i sjukförsäkringen,
6. att riksdagen hos regeringen begär förslag till införande av en arbetslivsförsäkring i enlighet med vad i motion 1994/95:Sf212 samt i denna motion föreslås,
7. att riksdagen hos regeringen begär förslag till en sjuklöneperiod som omfattar dag 2 till och med dag 28 i en sjukperiod,
8. att riksdagen beslutar avslå regeringens förslag till reducering av barnbidraget,1
9. att riksdagen beslutar avslå regeringens förslag till reducering av studiehjälpen,
10. att riksdagen beslutar att fastställa nivån på det allmänna barnbidraget till 9 000 kr per barn och år för budgetåret 1995/96,1
11. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ett nytt familjestöd, barnkonto, för föräldrar med barn i åldern 0 -- 6 år att införas från den 1 januari 1996 i enlighet med vad i motion 1994/95:So602 samt i denna motion föreslås.1
Stockholm den 25 januari 1995 Rune Backlund (c) Roland Larsson (c) Andreas Carlgren (c) Kerstin Warnerbring (c) Rolf Kenneryd (c) Rigmor Ahlstedt (c)
1 Yrkandena 8, 10 och 11 hänvisade till SoU.