Genom bestämmelserna om rehabilitering, som infördes
samtidigt som reglerna om sjuklön, har ett ansvar för de
anställdas rehabilitering lagts på arbetsgivaren. Denne är
skyldig att utreda behovet av rehabilitering, om den anställde
är frånvarande en längre tid eller upprepade korta perioder.
Detsamma gäller om arbetstagaren begär en sådan utredning.
Arbetsgivaren kan vara skyldig att vidta åtgärder på
arbetsplatsen för att underlätta rehabilitering. Här anknyter
reglerna om rehabilitering till arbetsgivarens ansvar för
arbetsmiljön på arbetsplatsen.
Det system för rehabilitering som införts har brister på
flera punkter. För det första är det oklart hur långt
arbetsgivarens ansvar sträcker sig. Man kan tala om
rehabilitering i olika avseenden: medicinsk, social och
yrkesmässig rehabilitering är några exempel. Det är
emellertid endast den yrkesmässiga som faller på
arbetsgivaren, övriga former av rehabilitering är en sak för
andra instanser. Ett exempel är att grundläggande
medicinska brister i arbetstagarens hälsa är en fråga för de
sjukvårdande myndigheterna, inte för arbetsgivaren. Både
bland arbetsgivarna och hos försäkringskassorna råder det
dock osäkerhet om gränsen för arbetsgivarens ansvar. Därför
bör den gränsen noggrant klargöras.
En brist i tillämpningen av reglerna är att behovet av
rehabilitering inte utreds så som lagen föreskriver. Flera skäl
för detta är tänkbara. En orsak är att
rehabiliteringsutredningar är ett främmande moment i ett
företag, särskilt i ett mindre företag, där det ofta är
företagaren själv som sköter all administration. Företagaren
startade företaget därför att han har intresse och en fallenhet
för en viss syssla, och det är genom att ägna sina krafter åt
denna som företaget vinner framgång. Om det till
företagande knyts alltför många förpliktelser, är risken att
även lämpade personer drar sig för att bli företagare. I ett
större företag, med en personalavdelning, är villkoren
annorlunda.
Därför bör ansvaret för rehabiliteringsutredningen ligga
hos någon annan än företagaren, förslagsvis hos
försäkringskassan. Om det inte anses lämpligt att föra över
utredningsansvaret till kassan i alla fall, bör så ske
åtminstone för de mindre företagen.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om behovet av att klargöra arbetsgivarnas
ansvar för rehabilitering.
Stockholm den 24 januari 1995
Rune Backlund (c)
Inga Berggren (m)
Marianne Andersson (c)
Bengt Harding Olson (fp)
Michael Stjernström (kds)
Sten Svensson (m)
Kenth Skårvik (fp)