Sverige är ett välfärdssamhälle. Detta kan dock inte skymma det faktum att det i Sverige fortfarande finns stora klassklyftor, skillnader i inkomst och förmögenhet som skapar olika förutsättningar för medborgarna att leva ett gott liv.
I takt med att statsfinanserna försämrats har på senare år stora ingrepp gjorts i välfärdssystemen. Ingreppen har motiverats utifrån obalanserna i den offentliga ekonomin, men bakom förändringarna ligger också hos vissa en önskan om att skapa ett annorlunda samhällsbygge än den välfärdsmodell som vi hittills känt. I många fall har det rört sig om en medveten strategi för att motivera lösningar i nyliberal anda.
Det är därför viktigt att slå vakt om och utveckla en generell välfärdsmodell. En modell som en bred majoritet sluter upp bakom. De statsfinansiella problemen är dock en realitet. Detta gör att det kommer att bli nödvändigt med fortsatta åtgärder för att minska kostnaderna för de sociala välfärdssystemen.
Även om det är nödvändigt med sparåtgärder finns en risk att de blir så omfattande att de i realiteten leder till ett icke önskat och icke avsett systemskifte. Många av de besparingar som genomförts och som kommer att genomföras påverkar andra samhällssektorer. Sparåtgärderna riskerar att leda till en rad direkta och indirekta effekter bl.a. vad gäller fördelningen av välfärden.
Även utan hänsyn till de ekonomiska skäl som anges ovan finns problem med de trygghetssystem som vi byggt upp i Sverige. Systemen är av olikartad utformning såväl vad gäller principer som i praktisk utformning av nivåer, finansiering och försäkringsinslag för att ange några exempel.
Detta är skillnader som gör att systemen blir svåröverskådliga både för dem som skall administrera dem och för medborgarna i allmänhet. De olika konstruktionerna i systemen leder också till inslag av orättvisor. Skillnaderna kan dessutom öppna möjligheter för missbruk och resultera i snedvridande effekter för samhällsekonomin i stort.
Många samhällsdebattörer har utifrån ovanstående problem påtalat behovet av en samlad reformering av de sociala trygghetssystemen, en reformering i syfte att utveckla den generella välfärden och samtidigt skapa system som är enklare, enhetligare och rättvisare. En sådan reform skulle bidra till att skapa större trygghet för medborgarna samtidigt som den skulle ha positiva effekter för samhällsekonomin.
Regeringen bör därför tillsätta en parlamentarisk utredning med syfte att redovisa förslag till en samlad reformering av socialförsäkringarna och arbetslöshetsförsäkringen enligt vad som angetts ovan. En reform som i omfattning och betydelse skulle kunna liknas vid den genomgripande reformeringen av skattesystemet som skedde i början på 1990-talet.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen begär att regeringen tillsätter en utredning om en samlad reformering av de sociala trygghetssystemen och socialförsäkringarna.
Stockholm den 24 januari 1995 Lars Bäckström (v)