Sedan karensdagen vid sjukfrånvaro infördes har svenska folkets frånvaro från arbetet kraftigt minskat.
Att nu återigen införa karensdagen skulle bli mycket kostsamt för såväl företag som stat och kommun.
Givetvis är det så att man som anställd drar sig för att stanna hemma från arbetet, om man förlorar pengar. En karensdag innebär därför att man ibland går till arbetet, även om man är lite ur form. Hade man haft sjuklön från första dagen, kanske man skulle valt att stanna hemma istället.
Ett företag i Kronobergs län, med cirka 40 anställda personer, vittnar om det förbättrade ''hälsotillståndet'' så här:
1989 hade vi 50 personer anställda i företaget och omsatte 17 miljarder kronor. Vissa dagar var 10--15 personer borta från arbetet. 1994 hade vi en ökning från 35 till 43 anställda på företaget och var då upp i en omsättning på 32,5 miljarder kronor. Även om man räknar bort prisökningarna under tiden, innebär detta en kraftig produktivitetsökning.
-- -- --
Vi har genomfört en kurs för dem som önskar sluta röka. Fem anställda har slutat röka som ett resultat av detta. Nu möter jag mina anställda i motionsspåren. Jag såg dem aldrig förr. Nu sportar de, för att de vill hålla sig friska.
Det går att räkna upp fler exempel på företagare, som med bestörtning tagit del av förslaget om slopande av karensdagen. Denna redan gjorda besparing måste få vara kvar av följande skäl.Folk håller sig friskare och lever sundare, för att kunna gå till arbetet varje dag.Detta innebär en högre produktivitet (fler arbetstimmar med ordinarie tränad personal) och starkare konkurrenskraft.Företagen sänker hellre ambitionsnivån och expansionslusten än de går tillbaka till gamla tiders ''överrekrytering'', vilket innebär att det blir svårare att lösa arbetslösheten samtidigt som tillväxten hämmas.
Vi anser därför att riksdagen bör avslå regeringens förslag om slopad karensdag. Vad som till synes är en ''förbättring'' för enskilda sjuka, kan i själva verket bli en allvarlig försämring för individens hälsotillstånd, samtidigt som den kan utgöra en mycket allvarlig ''hämsko'' på den fortsatta ekonomiska tillväxten och förbättringen av sysselsättningen och landets ekonomi.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att ej slopa karensdagen.
Stockholm den 25 januari 1995 Jan-Olof Franzén (m) Anders G Högmark (m)