Diplomatmakar

Sverige har 86 ambassadörer varav 9 är kvinnor och 77
män. Detsamma gäller våra generalkonsuler, där 2 av 11 är
kvinnor. Av detta kan man dra slutsatsen att systemet och
förfarandet vad gäller våra UD-tjänstemän är uppbyggt för
att passa männen och utifrån hur det var förr. De vistas på
samma tjänstgöringsort i några få år och därefter byter de
vistelseort. Deras barn måste byta skolor och arbetskamrater,
hela familjen måste byta socialt kontaktnät, boendemiljö osv.
En medföljande hustru har som regel varit tvungen att avstå
från att tjänstgöra i sitt yrke och har sagt upp sitt jobb i
Sverige och sedan ägnat större delen av sin tid åt
ambassadsysslor och liknande och åt familjen, helt utan
ersättning. Det finns ju något som kallas förflyttningsplikt.
Det är flera länder som har det på det viset. Det betyder också
att hustrun inte kommer i åtnjutande av några pensionspoäng
under utlandstiden och det har mer eller mindre inneburit en
form av diskriminering för åtföljande maka/make.

Det är också så att flera länder inte tillåter att kvinnorna
tar något jobb utanför hemmet och det ses då med mycket
oblida ögon om t ex en ambassadörshustru gör detta, framför
allt om det inte är kopplat just till ambassadarbete. När
kvinnorna far från Sverige så bryts deras kontakt med
svenska trygghetsnätet abrupt av. Det betyder att när de
kommer hem och skall bo hemma, så finns de inte i något
system kopplade till arbetsmarknaden. Har de då svårt att få
arbete, får de gå helt utan hjälp. Det finns varken KAS eller
a-kassa att åberopa osv.

Under utlandsvistelsen får de inte heller tillgodoräkna sig
pensionsrätt, vilket de facto ges för studier, vård av eget barn
och värnpliktstjänstgöring.

Vi tycker att det vore bra om Sverige kunde gå i bräschen
för att åstadkomma en förändrad syn på detta, en förändrad
syn på kvinnor i andra länder, men också en förändrad syn
på kvinnors roll i samband med utlandstjänstgöringar.

Vi föreslår därför att riksdagen beslutar att Sveriges UD-
makar får räkna den tid som de vistas utomlands som
''överhoppningsbar'' så att de när de kommer hem har
tillgång till trygghetssystemen på arbetsmarknadsområdet.

Vi föreslår också att riksdagen beslutar att dessa UD-
makar ska kunna tillgodoräkna sig pensionsår för tiden
utomlands, eftersom det är en av samhället önskad
uppoffring, precis som studier, barnafödande och
värnpliktstjänstgöring. Det handlar om 300--400 personer,
varför kostnaderna inte kan bli särskilt stora. Regeringen bör
återkomma till riksdagen med förslag om UD-makars
tillgång till trygghetssystemen och pensioner.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att UD-makar får tillgång till
trygghetssystemen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att UD-makar får tillgodoräkna
sig pensionsår för tiden utomlands.

Stockholm den 22 januari l995

Görel Thurdin (c)

Marianne Andersson (c)