Sverige har 86 ambassadörer varav 9 är kvinnor och 77 män. Detsamma gäller våra generalkonsuler, där 2 av 11 är kvinnor. Av detta kan man dra slutsatsen att systemet och förfarandet vad gäller våra UD-tjänstemän är uppbyggt för att passa männen och utifrån hur det var förr. De vistas på samma tjänstgöringsort i några få år och därefter byter de vistelseort. Deras barn måste byta skolor och arbetskamrater, hela familjen måste byta socialt kontaktnät, boendemiljö osv. En medföljande hustru har som regel varit tvungen att avstå från att tjänstgöra i sitt yrke och har sagt upp sitt jobb i Sverige och sedan ägnat större delen av sin tid åt ambassadsysslor och liknande och åt familjen, helt utan ersättning. Det finns ju något som kallas förflyttningsplikt. Det är flera länder som har det på det viset. Det betyder också att hustrun inte kommer i åtnjutande av några pensionspoäng under utlandstiden och det har mer eller mindre inneburit en form av diskriminering för åtföljande maka/make.
Det är också så att flera länder inte tillåter att kvinnorna tar något jobb utanför hemmet och det ses då med mycket oblida ögon om t ex en ambassadörshustru gör detta, framför allt om det inte är kopplat just till ambassadarbete. När kvinnorna far från Sverige så bryts deras kontakt med svenska trygghetsnätet abrupt av. Det betyder att när de kommer hem och skall bo hemma, så finns de inte i något system kopplade till arbetsmarknaden. Har de då svårt att få arbete, får de gå helt utan hjälp. Det finns varken KAS eller a-kassa att åberopa osv.
Under utlandsvistelsen får de inte heller tillgodoräkna sig pensionsrätt, vilket de facto ges för studier, vård av eget barn och värnpliktstjänstgöring.
Vi tycker att det vore bra om Sverige kunde gå i bräschen för att åstadkomma en förändrad syn på detta, en förändrad syn på kvinnor i andra länder, men också en förändrad syn på kvinnors roll i samband med utlandstjänstgöringar.
Vi föreslår därför att riksdagen beslutar att Sveriges UD- makar får räkna den tid som de vistas utomlands som ''överhoppningsbar'' så att de när de kommer hem har tillgång till trygghetssystemen på arbetsmarknadsområdet.
Vi föreslår också att riksdagen beslutar att dessa UD- makar ska kunna tillgodoräkna sig pensionsår för tiden utomlands, eftersom det är en av samhället önskad uppoffring, precis som studier, barnafödande och värnpliktstjänstgöring. Det handlar om 300--400 personer, varför kostnaderna inte kan bli särskilt stora. Regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag om UD-makars tillgång till trygghetssystemen och pensioner.
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att UD-makar får tillgång till trygghetssystemen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att UD-makar får tillgodoräkna sig pensionsår för tiden utomlands.
Stockholm den 22 januari l995 Görel Thurdin (c) Marianne Andersson (c)