Miljöpartiet de gröna menar att alla skall vara garanterade
samma statliga grundpension oavsett status, inkomst eller
ställning i lönearbetet. Storleken skall vara av sådan art att
var och en skall garanteras möjligheter att leva ett gott och
ekonomiskt tryggt liv. Pensionssystemet har nyligen delvis
reformerats efter en lång och ofta känslig debatt. Miljöpartiet
menar att systemet snarare försämrats än förbättrats.
Pensionen -- den viktigaste delen i ett bra trygghetssystem
I ett land som strävar efter social rättvisa och trygghet är
pensionsfrågan central. Det är en självklarhet för de flesta att
de som haft ett långt arbetsliv, fostrat barn och på annat sätt
deltagit i samhällets utveckling skall ha rätt till en bra bostad,
bra sjukvård, god materiell standard och möjligheter till ett
socialt rikt liv.
Inkomstrelaterade system
Som de flesta andra transfereringssystem i Sverige har
också pensionernas storlek kommit att kopplas till
lönearbetet. Den som haft goda inkomster under sitt liv har
garanterats en högre pension än den som haft låga inkomster.
På så sätt har män haft högre pension än kvinnor, tjänstemän
högre pension än arbetare. Den som ägnat tid och kraft åt att
arbeta i den informella sektorn, t.ex. med vård av barn och
gamla, har straffats genom lägre pension än den som överlåtit
barnomsorg och äldrevård till samhället.
Om detta kan man ha olika uppfattning. Det har funnits
flera motiv för att bygga upp pensionssystem efter
inkomstbortfallsprincipen. Ett grundmotiv har givetvis varit
att människor inte skall behöva ändra sina levnadsvanor när
de bli gamla. De skall kunna bo kvar i sin invanda miljö och
i övrigt leva på liknande standard som tidigare i sitt liv. Ett
annat motiv för pension enligt inkomstbortfallsprincipen har
varit att pensionssystemet på detta sätt skulle bli en
angelägenhet för hela folket -- om alla känner att de får sin
standard tryggad genom de offentliga pensionerna kommer
de också att stå upp och försvara dessa, är tanken. I stort sett
har tanken fungerat.
Gröna invändningar ur ett ekologiskt perspektiv
Ur ett grönt perspektiv finns dock invändningar. Den gröna
rörelsens kamp syftar till att skydda livet på jorden genom
solidaritet med naturen, kommande generationer, fattiga
människor i u-världen och i vårt eget land. Detta synsätt
kräver att välbeställda människor i de rika länderna måste
ändra sin livsstil eftersom det är just denna som leder till
miljöförstöring och rovdrift på naturresurser. Stora
inkomstklyftor i ett samhälle bidrar till att förstärka den
klättermentalitet som gör att många vill efterlikna de rikas
levnadssätt. När massorna närmar sig de rikas nivån, vill de
rika ha mer. Detta driver på tillväxtkarusellen på ett för
naturen och kommande generationer negativt sätt --
livsförutsättningarna försämras om allt fler vill klättra upp
till en allt mer ohållbar livsstil. Detta synsätt har betydelse
också när man diskuterar pensioner. Det är en av
huvudorsakerna till att Miljöpartiet de gröna vill fasa ur ATP
och andra lönebaserade ersättningssystem ur
transfereringssystemen.
Gröna invändningar ur ett socialt perspektiv
De förändringar som skett inom pensionssystemen
förstärker kopplingen till lönearbetet än mer än tidigare.
Därmed försvåras arbete i den informella sektorn såväl som
möjligheterna att välja en helt annan -- ofta hållbar och
prövande -- livsstil än den som stipuleras av gängse normer.
De lönebaserade pensionssystemen innebär också att en hårt
arbetande låginkomsttagare som t ex drabbats av
arbetsskador eller på annat sätt råkat illa ut straffas som
pensionär. I den gröna rörelsen uppfattar vi detta som
orättvist.
Gröna invändningar ur ekonomiskt perspektiv
En ofta återkommande oro när det gäller ATP-systemet
gäller huruvida vi kommer att klara finansieringen av
framtidens pensioner när antalet pensionärer på allvar börjar
öka efter år 2005. Miljöpartiet menar att så inte är fallet. Vi
har, utifrån detta perspektiv, krävt urfasning av ATP-
systemet i över 10 år. Vi har fått rätt; allt fler inser nu att
systemet är svårt, för att inte säga ohållbart, att driva vidare.
Systemet förutsätter en tillväxt på närmare 2% årligen ,
vilket inte någon sansad politiker kan lova. En sådan
tillväxttakt riskerar dessutom att leda till negativa
konsekvenser för miljön.
Grundpension -- lika för alla
Miljöpartiet de gröna begär en utredning om en
grundpension som är lika för alla. Storleken skall vara av
sådan art att den garanterar varje pensionär möjlighet att leva
gott utan former av bidrag och övriga transfereringar.
Storleken skulle därför behöva motsvara folkpension,
pensionstillskott och ett väl tilltaget bostadstillägg.
Redan nu -- sänk taket och höj folkpensionen!
Medan vi väntar på utredningen bör en del förändringar
göras. Miljöpartiet förordar att taket för ATP sänks från
nuvarande 7,5 basbelopp till 6 basbelopp. Samtidigt som
taket sattes på denna nivå skulle också ett nytt golv läggas.
Detta golv bör ingripa nuvarande folkpension,
pensionstillskottet och en rimlig del av bostadstillägget.
Golvet skulle då ligga på drygt 100.000 kronor/år. Utrymmet
mellan grundpensionen och pensionstaket blir den del av
pensionen som skulle variera beroende på pensionärernas
arbetsinkomst under den löneaktiva åldern.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen hos regeringen begär en utredning om en
ny form av grundpension,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om sänkt tak för ATP och höjd
folkpension.
Stockholm den 24 januari 1995
Birger Schlaug (mp)
Marianne Samuelsson (mp)
Ragnhild Pohanka (mp)
Tomas Julin (mp)
Barbro Johansson (mp)