Pensioner
Miljöpartiet de gröna menar att alla skall vara garanterade samma statliga grundpension oavsett status, inkomst eller ställning i lönearbetet. Storleken skall vara av sådan art att var och en skall garanteras möjligheter att leva ett gott och ekonomiskt tryggt liv. Pensionssystemet har nyligen delvis reformerats efter en lång och ofta känslig debatt. Miljöpartiet menar att systemet snarare försämrats än förbättrats.
Pensionen -- den viktigaste delen i ett bra trygghetssystem
I ett land som strävar efter social rättvisa och trygghet är pensionsfrågan central. Det är en självklarhet för de flesta att de som haft ett långt arbetsliv, fostrat barn och på annat sätt deltagit i samhällets utveckling skall ha rätt till en bra bostad, bra sjukvård, god materiell standard och möjligheter till ett socialt rikt liv.
Inkomstrelaterade system
Som de flesta andra transfereringssystem i Sverige har också pensionernas storlek kommit att kopplas till lönearbetet. Den som haft goda inkomster under sitt liv har garanterats en högre pension än den som haft låga inkomster. På så sätt har män haft högre pension än kvinnor, tjänstemän högre pension än arbetare. Den som ägnat tid och kraft åt att arbeta i den informella sektorn, t.ex. med vård av barn och gamla, har straffats genom lägre pension än den som överlåtit barnomsorg och äldrevård till samhället.
Om detta kan man ha olika uppfattning. Det har funnits flera motiv för att bygga upp pensionssystem efter inkomstbortfallsprincipen. Ett grundmotiv har givetvis varit att människor inte skall behöva ändra sina levnadsvanor när de bli gamla. De skall kunna bo kvar i sin invanda miljö och i övrigt leva på liknande standard som tidigare i sitt liv. Ett annat motiv för pension enligt inkomstbortfallsprincipen har varit att pensionssystemet på detta sätt skulle bli en angelägenhet för hela folket -- om alla känner att de får sin standard tryggad genom de offentliga pensionerna kommer de också att stå upp och försvara dessa, är tanken. I stort sett har tanken fungerat.
Gröna invändningar ur ett ekologiskt perspektiv
Ur ett grönt perspektiv finns dock invändningar. Den gröna rörelsens kamp syftar till att skydda livet på jorden genom solidaritet med naturen, kommande generationer, fattiga människor i u-världen och i vårt eget land. Detta synsätt kräver att välbeställda människor i de rika länderna måste ändra sin livsstil eftersom det är just denna som leder till miljöförstöring och rovdrift på naturresurser. Stora inkomstklyftor i ett samhälle bidrar till att förstärka den klättermentalitet som gör att många vill efterlikna de rikas levnadssätt. När massorna närmar sig de rikas nivån, vill de rika ha mer. Detta driver på tillväxtkarusellen på ett för naturen och kommande generationer negativt sätt -- livsförutsättningarna försämras om allt fler vill klättra upp till en allt mer ohållbar livsstil. Detta synsätt har betydelse också när man diskuterar pensioner. Det är en av huvudorsakerna till att Miljöpartiet de gröna vill fasa ur ATP och andra lönebaserade ersättningssystem ur transfereringssystemen.
Gröna invändningar ur ett socialt perspektiv
De förändringar som skett inom pensionssystemen förstärker kopplingen till lönearbetet än mer än tidigare. Därmed försvåras arbete i den informella sektorn såväl som möjligheterna att välja en helt annan -- ofta hållbar och prövande -- livsstil än den som stipuleras av gängse normer. De lönebaserade pensionssystemen innebär också att en hårt arbetande låginkomsttagare som t ex drabbats av arbetsskador eller på annat sätt råkat illa ut straffas som pensionär. I den gröna rörelsen uppfattar vi detta som orättvist.
Gröna invändningar ur ekonomiskt perspektiv
En ofta återkommande oro när det gäller ATP-systemet gäller huruvida vi kommer att klara finansieringen av framtidens pensioner när antalet pensionärer på allvar börjar öka efter år 2005. Miljöpartiet menar att så inte är fallet. Vi har, utifrån detta perspektiv, krävt urfasning av ATP- systemet i över 10 år. Vi har fått rätt; allt fler inser nu att systemet är svårt, för att inte säga ohållbart, att driva vidare. Systemet förutsätter en tillväxt på närmare 2% årligen , vilket inte någon sansad politiker kan lova. En sådan tillväxttakt riskerar dessutom att leda till negativa konsekvenser för miljön.
Grundpension -- lika för alla
Miljöpartiet de gröna begär en utredning om en grundpension som är lika för alla. Storleken skall vara av sådan art att den garanterar varje pensionär möjlighet att leva gott utan former av bidrag och övriga transfereringar. Storleken skulle därför behöva motsvara folkpension, pensionstillskott och ett väl tilltaget bostadstillägg.
Redan nu -- sänk taket och höj folkpensionen!
Medan vi väntar på utredningen bör en del förändringar göras. Miljöpartiet förordar att taket för ATP sänks från nuvarande 7,5 basbelopp till 6 basbelopp. Samtidigt som taket sattes på denna nivå skulle också ett nytt golv läggas. Detta golv bör ingripa nuvarande folkpension, pensionstillskottet och en rimlig del av bostadstillägget. Golvet skulle då ligga på drygt 100.000 kronor/år. Utrymmet mellan grundpensionen och pensionstaket blir den del av pensionen som skulle variera beroende på pensionärernas arbetsinkomst under den löneaktiva åldern.
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen hos regeringen begär en utredning om en ny form av grundpension,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om sänkt tak för ATP och höjd folkpension.
Stockholm den 24 januari 1995 Birger Schlaug (mp) Marianne Samuelsson (mp) Ragnhild Pohanka (mp) Tomas Julin (mp) Barbro Johansson (mp)