Många människor i vårt samhälle har s k osynliga handikapp. De har drabbats av en skada eller har en sjukdom som lett till ett funtionshinder. Här finns bl a allergiker, astmatiker, diabetiker, mag- och tarmsjuka, blödarsjuka och de som råkat ut för den mest frekventa trafikskadan, nämligen de whiplashskadade. Denna motion behandlar de whiplashskadade och deras situation, som dock är likartad för övriga nämnda grupper.
Idag finns ingen diagnosmetod för whiplashskador. Utan en diagnosmetod är det svårt att sätta in rätt behandling och också att ge en effektiv rehabilitering. Den skadade flyttas mellan olika specialister som ofta tvingas konstatera att de inget kan göra eller som i värsta fall sätter in behandling som förvärrar skadan.
Denna situation leder till att försäkringskassans handläggare får ett dåligt utgångsläge när de ska ta ställning till rehabiliteringsåtgärder. Med ett bristfälligt medicinskt underlag ska handläggaren och den försäkrade gemensamt finna former för rehabilitering. Kontakterna med försäkringskassans handläggare fungerar i de flesta fall utan konflikter. Ett antal ärenden leder ändå till motsättningar som drabbar den enskilde på ett ibland kränkande sätt.
Det blir svårt för handläggaren att göra en adekvat utredning och det finns exempel på där en utredning som avser den fysiska skadan har lett till att diagnosen blir psykiska besvär.
Försäkringskassans anställda har fått den tekniska utbildningen för att göra rehabiliteringsutredningar men utbildningen för att bemöta människor med respekt även för det som är onormalt eller avviker från det vanliga mönstret har blivit eftersatt. Insikter om vad olika funktionshinder innebär saknas ofta. Utökat samarbete mellan försäkringskassan och handikapporganisationerna kan vara en tänkbar lösning när det gäller att öka kunskapen om funktionshinder.
För att minimera de problem som redovisats bör riksdagen ge regeringen i uppdrag att på lämpligt sätt i samband med medelstilldelningen till Riksförsäkringsverket och försäkringskassorna tydliggöra behovet av kompetenshöjande åtgärder genom att ''öronmärka'' pengar för detta ändamål.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kompetenshöjande åtgärder för försäkringskassorna.
Stockholm den 24 januari 1995 Roland Larsson (c)