1955, i samband med genomförandet av den nuvarande
socialförsäkringsreformen, gjorde man den bedömningen att
människor med allvarliga kroniska sjukdomar som ofta
krävde livslång behandling, exempelvis tuberkulos, diabetes
etc. skulle erhålla sina läkemedel eller kroppsnära substanser
kostnadsfritt.
Förbrukningsartiklar som sprutor och spetsar samt
testremsor för bestämning av blodsocker m.m. har sedan
successivt blivit kostnadsfria. Skälet var att inte ekonomiskt
ytterligare belasta svaga grupper och att i solidaritetens namn
ställa sig bakom människor med svåra kroniska medicinska
funktionshinder.
Sedan början av 1980-talet har listan över de diagnoser och
de läkemedel som skall omfattas av kostnadsfriheten inte
uppdaterats. Detta innebär i sin tur att vid behandling av
vissa sjukdomar använder man sig av omodern terapi på
grund av att modernare och effektivare läkemedel inte har
tillförts listan. Vidare finnas det diagnosgrupper som står
utanför listan men rimligen borde omfattas av
kostnadsfriheten; som exempel kan nämnas hudsjukdomen
psoriasis.
Regeringen har i tilläggsdirektiven till kommittén (S
1992:04) om hälso- och sjukvårdens finansiering och
organisation, HSU 2000, sagt beträffande
läkemedelsförmåner inklusive högkostnadsskyddet att
''Kommittén bör redovisa ett huvudalternativ som bygger på
att de nu kostnadsfria läkemedlen och förbrukningsartiklarna
görs prisnedsatta och förs in i ett högkostnadsskydd. I
anslutning härtill bör kommittén göra en bedömning av om
en sådan förändring kan behöva kompletteras med någon
annan åtgärd inom socialförsäkringssystemet för dem som
har livslånga sjukdomstillstånd och betydande
merkostnader''.
Samma skrivning återfinns också i årets budgetproposition
1994/95:100 bil. 6 s. 56.
De fria förbrukningsartiklarna har stor betydelse för att
förebygga komplikationer av sjukdomen exempelvis vid
diabetes. Om de nu kostnadsfria testremsorna för blodsocker,
spetsar m.m. läggs in under högkostnadsskyddet finns det
stor risk att i synnerhet unga diabetiker minskar den viktiga
blodsockerkontrollen och inte byter injektionsspetsar i
tillräcklig omfattning. God egenvård och kontinuerlig
kontroll av blodsocker utgör grunden i modern
diabetesbehandling för att på detta sätt förebygga
komplikationer i form av ögonskador, i värsta fall blindhet,
njurskador och amputationer. En sämre egenvård bland unga
diabetiker får på sikt förödande konsekvenser för den
enskilde diabetikern och samhällets utgifter för vård och
socialförsäkring.
Ett flertal dokumenterade studier i både USA och Europa
visar på att en god metabol kontroll baserad på egenvård är
i stort det enda sättet att senarelägga eller förhindra att
diabetiska senkomplikationer uppstår. Att då avgiftsbelägga
de viktiga medlen för att kunna uppnå ett gott
behandlingsresultat är att verka mot en sämre vård med fler
allvarliga komplikationer i framtiden som följd.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om kostnadsfria läkemedel och
kostnadsfria förbrukningsartiklar,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om uppdatering av listan över
diagnoser och läkemedel som berörs av kostnadsfriheten
med modernare läkemedel och nya grupper av kroniska
medicinska funktionshinder som kräver livslång behandling,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om förändring av kommittédirektiven
till HSU 2000 vad gäller kostnadsfria läkemedel och
förbrukningsartiklar.
Stockholm den 25 januari 1995
Karl-Göran Biörsmark (fp)