Sjukförsäkringen

I samband med regeringens proposition 1994/95:25 om
vissa ekonomisk-politiska åtgärder föreslog Moderata
Samlingspartiet i motion 1994/95:Fi1 av Carl Bildt m.fl. (m)
att vissa förändringar skulle ske vad avser sjukpenningen.

I denna motion redogjorde vi för vår uppfattning att det är
viktigt att inkomstbegreppet inom sjukförsäkringen ändras
så att det blir mer rättvisande. I ESO-rapporten om social
försäkring (DsFi 1994:81) föreslås att den
sjukpenninggrundande inkomsten baseras på medelvärdet av
de senaste 24 månadernas inkomst. Vi vidhåller detta förslag.
Förändringarna av beräkningen av sjukpenninggrundande
inkomst, SGI, bör genomföras från och med den 1 januari 
1996.

I samband med krisöverenskommelsen hösten 1992
föreslog Moderata Samlingspartiet att ytterligare en
karensdag skulle införas i sjukförsäkringen. Detta för att
undvika att de långtidssjuka drabbades allt för hårt av de
neddragningar som var och fortfarande är nödvändiga.
Tyvärr fick vi inte gehör för att de ''långtidsfriska'' skulle
bära en större börda än de långtidssjuka.

I och med att ersättningen för dem som är sjukskrivna mer
än ett år nu föreslås skall höjas anser vi att ytterligare en
karensdag bör införas i sjukförsäkringen. Det är centralt att
få ned sjukskrivningarna ytterligare och starkare markera
arbetslinjen. Vårt förslag om två karensdagar i
sjukförsäkringen skall, precis som gäller med en karensdag,
kombineras med ett tak på tio karensdagar under en
ettårsperiod och med den begränsning som finns i dag om
sjukfall som inträffar inom en 14-dagarsperiod.

Vi vill också återigen poängtera att de som är skiftarbetare
eller har mer än en arbetsgivare, och som därför kan drabbas
av fler karensdagar vid varje sjukfall än vad som de facto
gäller, måste kompenseras. Regeringen bör få i uppdrag att
till riksdagen redovisa ett förslag som innebär att ingen
drabbas av fler än de två karensdagar som föreslås. Vidare
bör möjligheten för småföretagare att återförsäkra sig hos
försäkringskassan omarbetas så att det anpassas för två
karensdagar. Den nya karensdagen bör införas från och med
den 1 januari 
1996. Införandet av ytterligare en karensdag
innebär lägre kostnader för arbetsgivarna. Detta neutraliseras
via arbetsgivaravgiften.

Detta innebär att vi avvisar förslaget att avskaffa den redan
existerande karensdagen. Regeringens förslag är ytterst
märkligt. För det första innebär det en kraftig ökning av
företagens kostnader. För det andra kommer det att innebära
att antalet sjukskrivningar ökar. Det visar tidigare
erfarenheter.

Totalt innebär våra förslag på sjukförsäkringens område att
utgifterna kan minskas med 4 300 
miljoner kronor för budgetåret 1995/96. 1998 innebär
våra förslag en minskad kostnad med 5 100 
miljoner kronor.

Det torde ankomma på utskottet att utforma erforderlig
lagtext.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen beslutar att den sjukpenninggrundande
inkomsten skall räknas på ett medelvärde av de senaste 24
månadernas inkomst i enlighet med vad som anförts i
motionen,

2. att riksdagen beslutar införa ytterligare en karensdag i
sjukförsäkringen i enlighet med vad som anförts i motionen,

3. att riksdagen hos regeringen begär förslag på nödvändiga
förändringar vid införandet av ytterligare en karensdag i
enlighet med vad som anförts i motionen,

4. att riksdagen under Socialdepartementets anslag B

1. Sjukpenning och rehabilitering för budgetåret 1995/96
anvisar ett i förhållande till regeringens förslag minskat
anslag med 4

kr i enlighet med vad som anförts i motionen.

Stockholm den 25 januari 1995

Gullan Lindblad (m)

Sten Svensson (m)

Leif Carlson (m)

Gustaf von Essen (m)

Margit Gennser (m)

Stig Grauers (m)

Rolf Gunnarsson (m)

Hans Hjortzberg-Nordlund (m)

Tomas Högström (m)

Annika Jonsell (m)

Göte Jonsson (m)

Inger Koch (m)

Ulf Kristersson (m)

Margareta E Nordenvall (m)

Bertil Persson (m)

My Persson (m)

Birgitta Wichne (m)

Liselotte Wågö (m)

Anna Åkerhielm (m)